Så är även april nästan slut, bara en vårmånad kvar innan vi går över i sommar. Tiden går sååå snabbt! Från och med nu så kan tiden få gå lite långsammare, så vi riktigt kan njuta av den härligaste årstiden 🙂
Vi är ute på äventyr med husbilen, det väntas husbilsträff i på Öland. Men först ska vi fira Valborg i Kalmar och gå på stort jubileumsfirande på Krusenstiernska Teatern som fyller 150 år. Hoppas verkligen på fint väder, då mesta tiden kommer att spenderas utomhus kommande veckor.
I övrigt tar vi dagarna lite som de kommer, det mesta beror på väder och vind och vad som finns att se och göra där vi är för dagen. Vi vet inte ens hur länge vi blir ute den här gången, men minst ett par veckor. Vi kan ju jobba vart vi än är, så vi jobbar som vanligt, klipper filmer, redigerar bilder och skriver texter – filmerna hittar ni HÄR!
Vi älskar husbilslivet, allt är så mycket enklare på något sätt. Dessutom möter man så himla mycket trevligt fölk när man är ute och åker. Love it!
Vi äter fortfarande så bra vi kan, rör oss så mycket vi kan och sover gott – mina tre viktigaste delar för att må bra 🙂
Valborgsbonus: Varma nektariner (2 P/port, funkar med persika också)
Vårt land är rätt avlångt och vädret skiftar, i söder har man grillat ett litet tag – inte norr vet jag inte riktigt hur det ser ut… Men! – HÄR finns tips på grillmat, tillbehör och lite sött efter, för er som tagit fram grillen eller kanske aldrig ställt undan den 🙂
Vi fortsätter att experimentera med både grillat och även med picknickmat, för nu börjar årstiden för spännande utflykter. Oavsett om man ska långt eller kort, så är det rätt mysigt att ha med sej något att äta på vägen. Allt smakar lixom bättre utomhus, eller hur?
Nu har väl ändå våren och värmen kommit för att stanna? Fy sjutton så seg vintern var och vilket jäkla bakslag det blev för några veckor sedan. Men vi överlevde!!!
VI förbereder för första långresan men nya husbilen. Det är lite saker att fixa när man ska vara borta ett par veckor. VI jobbar ju på vägen och i den förra bilen hade vi väl invanda rutiner, nu ska vi skaffa oss nya. Spännande värre 🙂
I den nya bilen har vi ugn, det hade vi inte i den förra – så nu kan vi göra lite annan mat än tidigare. Hittills har det blivit en hel del matlagning i Omnina, som är en suverän grej när man campar. Ni hittar recept HÄR!
Senaste veckorna har vi jobbat undan bra, precis som jag önskat. Jag har faktiskt lagt in veckomenyer för flera månader framåt, så kan jag iaf släppa det ett tag. Ett stort stressmoment mindre. Så varje söndagmorgon finns här en ny veckomeny, oavsett var vi befinner oss.
Vi grillar nån dag varje vecka nu, HÄR finns massor med grilltips både på grillat men även på tillbehör till det grillade, samt efterrätter som passar till.
Den här veckan passar faktiskt allt i matlådan, så passa på att fylla frysen! Jag vill särskilt rekommendera vitkåls- och morotsgratängen som passar superbt till grillat eller som tillbehör till vilket protein som helst. Det blir mycket pasta den här veckan, det brukar bli så när maten ska passa i matlådan – men den går såklart att byta ut både mot ris, couscous och grönsaker.
Halva april har gått och nu ser vi fram emot nästa långledighet som är Kristihimmel. Då är det dax för vår stora Husbilsträff igen! I maj ses massor med husbilar på Öland 🙂
Nu är det ca 9 veckor kvar till midsommar, semester, lätta kläder och härliga kvällar. Jösses vad jag längtar! Den här vintern har, precis som förra året, varit väldigt lång och jobbig. Det enda jag önskar just nu är sol och värme på riktigt. Jag hoppas dessutom att årets sommar ska bli lite längre och mindre blöt än förra året.
Vi försöker att komma igång med våra dagliga promenader, men det är knepigt när Martin jobbar mycket i stan. Men nu är kvällarna lite ljusare och vi har börjat gå på kvällarna när han kommer hem. Jag saknar verkligen långa härliga promenader. Vi pratar så himla bra då. Snart jobbar han mer hemma igen och då ska allt rätta till sej. Målet är alltså två dagliga promenader, då mår vi som bäst.
Den här veckan vill jag tipsa om ALLT, det är en kanongod vecka! Det mesta passar dessutom kanon även i matlådan. Ni får inte missa den falska potatissalladen! Den är jättegod och ännu godare dagen efter. Den är redan tidigare väldigt mångas favorit 🙂
Påsken är över och vi har varit ute med nya husbilen. Som vi längtat och vilken mysig helg vi fick! Vi hann precis hem innan det kom 7 meter snö och blev svinkallt. Så nu hoppas vi att värmen återvänder snabbt!
Det där med mat kan vara lite knepigt när man är ute och åker. Vi gör ungefär som hemma, den mat som lagas görs till fyra och två äts till lunch dagen efter. Vi har också pulled chicken i vår lilla frys, så vi kan göra goda sallader eller taco.
Vädret kan ställa till ens planer både när det gäller det ena och det andra. När våren kommer vill jag gärna ha lite lättare mat, som matiga sallader och annan kall mat – men när vintern kommer tillbaka är det kanske inte det man längtar mest efter. Då får man styra om sin planering lite, då är det himla bra att ha matlådor i frysen att plocka av. HÄR finns tips för matlådan 🙂
Just det! Ni är några som frågat vad siffrorna efter rätterna betyder. Det är för dem som följer Viktväktarnas kostprogram, hur mycket varje rätt ”kostar”, inget konstigare än så.
Vi gör så gott vi kan med maten helt enkelt – här är veckans matsedel:
Nu hoppas vi att värmen ska komma och maten kan börja lagas ute ute framöver. Så det kommer fler recept som passar grillen. HÄR finns en hel del. Klickar på rätten så kommer ni till receptet där det även står uträknade P. Här finns ännu fler recept på grillat och tillbehör.
Vad det gäller veckans mat så ska ni passa på att göra mycket av kycklinggratängen och kasslersåsen och lägga i frysen. Tofu kan låta mysko om man aldrig testat, men våga! Burgarna är de saftigaste jag ätit! Detta är en väldigt god vecka måste jag faktiskt säga 🙂
Jag är en urdålig bloggare just nu. Och det får vara så, annars stressar jag ihjäl mej. Allt är så lugnt när vi är ute och åker, men så fort jag passerar Södertälje kommer stressen… att inte trivas hemma är ett problem.
Nu ska vi vara hemma i nästan fyra veckor, en vecka har nästan redan passerat. Martin är lite bekymrad över mej och när han förstod hur mycket jag måste göra och hur mycket jag vill ha gjort, sa han åt mej att göra en lista. Så kan vi tillsammans ta tag i den vartefter.
Så jag har börjat att skriva ner allt och sedan bockar jag av vartefter. Problemet är att jag inte kommer ihåg allt vi måste eller borde göra… så när jag sätter mej för att planera är det tomt. Helt tomt. Å när jag kommer på grejerna har jag inte möjlighet att skriva upp det, då ska jag alltså komma ihåg det till senare. Det går sådär…
Nu har jag ändå kommit en bit på listan och även bockat av en del. Men den är lång och blir allt längre. Det fyller lixom på i snabbare takt än det bockas av. Så frustrerande. MEN jag vet att bara vi sätter lite fart så kommer grejerna gå rätt så snabbt att fixa. Förutom de där två jättestora: bokföring och deklaration. Sånt som jag avskyr. Siffror och jag är inte kompatibla. Och har man företag med inkomst från flera olika håll så tar det lite tid. Allt sånt fixar tack och lov Martin, jag behöver bara logga in på olika ställen så han kan hämta uppgifterna. Men det ska ju göras och det finns ett slutdatum. Så det SKA vi fixa i helgen. MÅSTE!
Vad som mer finns på listan: Tvätta fönster, röja efter husbilsbytet – det ligger saker lite överallt, fixa veckomenyer, testa en massa recept, byta från vinter till vår inomhus, svara på tusen mail, förnya recept – fixat, be om läkartid för årskoll av sköldkörteln – fixat men inget svar, skriva om sju campingar och sju ställplatser, förbereda husbilsträffen, redigera bilder och filmer (några är fortfarande kvar sedan i somras), hämta paket, förbereda loppis, planera kommande resor, skriva bokrecensioner, läsa, svara på erbjudanden om samarbete mm mm.
Under tiden går dagarna åt att jobba ikapp. Jag skriver texter så fingrarna blöder. Texten jag precis publicerat är från Ljudboksgalan i mitten av mars, den borde såklart kommit ut tidigare. Men jag ville ha in filmen vi gjorde samtidigt och den var Martin klar med häromdagen. Dessutom hade jag bilder från röda mattan att redigera, så det tog sin tid – men nu ligger den ute. Iaf en stor grej avklarad.
Ikväll är en ny premiär, men då gör vi ingen film – så det går snabbare att få ut. Har redan förberett allt, så det bara är att lägga till ett omdöme och klicka iväg. Recensioner måste ut snabbt, helst innan lunch dagen efter premiär. Den här gången kommer vi att lyckas med det 🙂
Samtidigt ska jag uppdatera sociala medier, det tar alldeles för lång tid – jag måste fundera på hur jag ska göra med alla plattformar vi har. Jag menar… 3 instagram, 3 fb-sidor, en blogg, ett magasin, en youtubekanal… och typ 15 fb-grupper. Plus frilansuppdrag. Det är inte sunt!
Så jag sitter här och skriver. Fryser som sjutton om fingrarna, trots tempot. Martin jobbar på kontoret i stan en hel del just nu, det är sååå tråkigt tycker jag. Dessutom blir det inga promenader när vi inte tar dem tillsammans. Jag behöver promenaderna för att komma ner i puls och för att kroppen ska må bra, ändå blir det inte så att jag tar dem själv. Kanske på löpbandet, men inte mer än nån kvart – det är jag för stressad för.
Men snart är det andra tider, nya tider, jag har faktiskt en kul nyhet som är livsförändrande för oss. Positivt alltså. Får se om jag hinner berätta om den imorrn. Jag vet att några av er redan vet, om inte så kan ni kika på senaste reelen på vår instagram @jikitaspåäventyr.
April är här! Vad sägs om att starta månaden med mat från jordens alla hörn? Idén fick jag från en facebook-grupp, där en av medlemmarna efterlyste recept från hela världen. Jag började kolla igenom vår receptbank och såg att vi ju faktiskt har en hel del.
Jag älskar det afrikanska köket, där smakerna är rika men inte starka. En del av den Indiska maten gillar jag också, men då ska det vara den utan hetta. Tyvärr går det mesta i Thailand bort av just den anledningen, men en Pad Thai äter jag gärna. Sen har vi den Italienska maten, den tycker väl de flesta om – eller?
Faktum är att det finns en massa gott på Du i Fokus, som inte får plats just den här veckan. Så jag kanske återkommer med en ny resa runt världen. Vad säger ni om det? Några särskilda länder och rätter som ni tycker att vi ska ha med?
Här är iaf vår matvecka, med smaker från hela världen. Hoppas ni vågar testa något 🙂
Söndag: Shepherds Pie från Storbritannien (40 P för hela gratängen)
Aprilbonus: Spongada från Italien (128 P för hela satsen)
Så himla roligt det var att planera den här veckomenyn! Några av rätterna äter vi hyfsat ofta, bla Shakshuka, Cannelloni och Domoda, som finns med lite då och då i menyerna. De andra har jag glömt bort lite grann, men alla är väldigt goda och ska bli roliga att testa igen.
Å har ni tid över och lust att baka, så måste jag verkligen rekommendera Aprilbonusen; Spongada. Det är ett traditionellt bakverk från norra Italien, som jag fick vara med och baka när jag besökta Brescia för några år sedan. Det är som en blandning av semmelbulle och saffransbröd… typ… En himla kul grej som ni definitivt blir ensamma om att bjuda på 🙂
Om ni lagar något så får ni hemskt gärna lägga upp en bild i sociala medier och tagga mej @marlenerinda – det är så himla roligt att se vad ni lagar och vad ni tycker.
Jag har varit rejält utbränd två gånger, den senaste för bara något år sedan. Sådär så stressen tagit över både knopp och kropp och gjort hela mej rejält sjuk. Nu var det nära, men jag tror att jag satte stopp i tid.
Efter förra veckans rejs med läkarbesök, Martins körkort, lämning av gamla bilen och hämtning av den nya och i kombination med kylan som aldrig släpper, fick jag ett rejält bakslag. Jag trodde att jag hade hyfsad koll, men det hade jag tydligen inte. Eller jo… lite… för den här gången satte jag stopp.
Förr har jag mest reagerat med trötthet och totalt hjärnsläpp när stressen blivit för stor. Ont i kroppen har jag alltid, så det är inget jag reagerar särskilt på. Men den här gången fick jag ont i magen och mådde illa, så som när jag var gravid. Är det något jag inte fixar så är det illamående. 38 veckor (spydde typ 5-10 ggr per dag), två graviditeter, det räcker för en hel livstid. Jag fixar det inte!
Jag fattade snabbt att det var magkatarr och avbokade allt. Illamående skulle bort direkt, det fick kosta vad som helst! Så hela den här veckan har jag varit nästan helt ledig. Jag har sovit massor, läst ungefär lika mycket, tränat och vilat. Jag har försakat en del jobb som jag borde gjort, men den här gången gick hälsan först. Ändå har jag faktiskt hittat på receptet till både en förrätt och en efterrätt (publiceras på lördag i duifokus.se), men det var för att jag fick lust – inte för att jag var tvungen. Det är stor skillnad!
I tre dagar har jag alltså bara tagit det lugnt och idag mår jag helt ok igen. Magen känns nästan som vanligt, men minsta lilla stresspåslag eller fel mat kör direkt igång illamåendet. Ni med magkatarr vet hur det suger i magen och man inte vet om man är hungrig eller om det är katarren som spökar. Så jag har småätit morötter och frukt i flera dagar, eftersom det känns bättre när magsystemet har lite i sej. Nu hoppas jag att dagens utlovade sushi inte ska ställa till något…
Jag trodde verkligen att jag hade koll, men så är det tydligen inte. Jag verkar dessutom bli än mer stresskänslig med åren. Men jag mår alltid bättre när solen och värmen kommer, så jag hoppas att det bara ska bli bättre from nu. Och from nästa vecka ser livet lite annorlunda ut och kan ge oss lite mer lugn, det ska jag berätta om då.
Kroppen är rätt klok ändå och stänger av när man själv inte fattar att man borde stänga av. Även om det är lite irriterande och även frustrerande att inte orka så mycket som man tror. Men samtidigt inser jag ju att ett heltidsjobb som anställd aldrig skulle funka. Jag måste kunna välja bort jobb när det behövs och kunna sova middag på dagarna. För att helt enkelt orka.
Den här veckan har jag tagit hand om mej och min hälsa, nu är det bara att fortsätta. För hälsan är ju faktiskt det viktigaste vi har och om inte vi tar hand om oss, vem ska då göra det? Å om vi inte tar hand om oss, hur ska vi då orka ta hand om andra?
April står för dörren och det är dax för både Våffeldag och påsk! Vi planerar äntligen för årets första längre tur med husbilen. Som vi längtat!!! Om bara några dagar kommer vi att rulla iväg med nya bilen. Påsken kommer att firas i Motala 🙂
Apropå påsk, så kanske en och annan av er börjar planera för den. Här finns lite tips på gott till påskbordet. I år blir det nog kallskuret för oss, känns enklast när vi är ute på rull. Sillsmörgåstårtan som är planerad till påskafton, är supermäktig så man behöver bara en liten bit.
Nu börjar grillsäsongen, så det kan bli något sånt också. På påskdagen gör vi en äggkaka i Omnian och kör burgare på grillen, det kan nog bli vegobrugare – för det finns i frysen. HÄR finns tips till grillkvällen, både tillbehör, det man lägger på grillen och några efterrätter.
Även när vi är ute med husbilen så försöker vi att äta bra mat och planera lite i förväg. Vi gör dessutom nya recept på vägen också, som passar att laga i små utrymmen. De rätterna gör vi även små filmer om på youtube, vi kallar dem för ”I Jikitas kök”, och fler recept kommer 🙂
I år ska vi även bli ännu bättre på att motionera och träna när vi är iväg. När man bara har någon meter mellan säng och arbetsplats är det lätt att bli lite passiv, men det ska vi ändra på!
Än är det några dagar kvar till påsk. Här är veckans matsedel:
Fisken, kasslern och kycklingen är kanongoda och funkar i matlådan, så gör lite extra. Vi tar faktiskt med oss några matlådor i husbilen, så himla praktiskt att bara ta fram. Matlådor är min räddning, särskilt när jag är ensam till lunch. Det är ju sååå tråkigt att laga mat till bara sej själv. Då är det mycket enklare att rota fram något ur frysen och värma. Sån är jag 🙂
Påskbonusen är en kul efterrätt, både sött och syrlig. Jättegod tycker jag. Dessutom superenkel att göra när man har ett litet kök, som i en husbil. Vi tar med färdig maräng, grädde på flaska samt lemoncurd som vi gjort hemma och monterar sedan på plats.
Hoppas ni får en alldeles fantastisk påskvecka med härligt väder och god mat.
Som sagt; det händer mycket den här veckan. Jag är frisk, vi byter husbil OCH bloggen fyller år. Tänk om jag vetat hur mycket bloggen skulle ge mej när jag startade den 23 mars 2006 🙂
Jag vill väl kanske inte jämför bloggen med ett barn, men nog har den varit min bebis under många år. Fast mer dagbok än bebis… Bloggen är mitt extra minne och jag går ofta tillbaka och kollar vad jag gjort, hur något gått till och tittar på bilder. Himla bra när man har dåligt minne 😛
Jag berättar om det mesta, är personlig men inte privat. Lite privat kanske, iaf när jag tagit upp tabuämnen som underlivsoperationer, snack om döden, psykisk ohälsa och en massa annat. Nån måste ju göra det och nån kanske är jag? Och så många har tackat mej när jag tagit upp ämnen som andra inte vill prata om, så jag fortsätter.
18 år är ju en ganska lång tid. Jag har skrivit om nästan alla årsdagar, iaf när jag kommit ihåg dem. Här finns inläggen jag skrev om 10 år och 15 år. Om ni vill gå tillbaka och läsa.
Jag startade bloggen när jag var som mest insyltat i politiken och nominerad till riksdagen. Att komma in som 36-årig kvinna var rätt omöjligt, det insåg jag ju direkt. Det var mest en kul grej och ett sätt att se valarbetet inifrån och det tänkte jag att kanske andra också skulle tycka var intressant. 2006 var vi inte så många som bloggade och jag var en av få på Expressens portal. De publicerad ofta utdrag ur bloggar i papperstidningen och hittade mej direkt. Mitt första inlägg hade 700 visningar under första dygnet. Det var en svindlade siffra för mej som ny i bloggvärlden. Å så fortsatte det.
När valet var över döpte jag om bloggen till Ensamma Mamman och berättade mer om mitt liv som ensam med två barn som då hade ett tiotal diagnoser sammanlagt. Det var rätt kämpigt. Jag var ensam mellan 1998 och 2008, men hade en särbo i några år runt millennieskiftet. Sen kom Martin in i vårt liv, så 2009 döpte jag om bloggen till Fd Ensamma Mamman. Namnet var för inarbetat för att ändra det helt.
Jag tror inte att mitt sätt att berätta har förändrats särskilt mycket under åren. Jag bloggar iofs inte varje dag längre, men det blir kanske 3-5 inlägg i veckan. Matsedlarna är det ända som alltid är återkommande, varje söndag sedan 7-8 år tillbaka. Förr var det dock mer tankar, det hinner jag inte riktigt utveckla så mycket som jag vill numera. Jag har alldeles för mycket att berätta om det som händer runt mej och allt kul vi får vara med om.
Från början var livet med Martin rätt stillsamt med jobb och barn. 2014 bytte vi jobb och barnen flyttade ut något år senare, sedan dess har det hänt, och händer så mycket hela tiden, och det vill jag ju berätta om. Samtidigt så vill jag även dela mina tankar och ibland lyckas jag med det med. För jag tänker faktiskt väldigt mycket, både om det som händer i världen och runt om mej. Det finns ju en anledning till att jag engagerade mej politiskt.
Att hålla igång en blogg så här länge är ju rätt galet och det händer mycket på vägen. Jag har lärt känna flera stycken andra bloggare och även läsare. Många har otroligt nog följt med sedan jag startade och hänger även med på instagram och även youtube numera. När vi är ute med husbilen kommer det ofta fram folk och hälsar och det är alltid lika roligt.
Bloggen är min dagbok, men också ventil. Den är MIN, jag skriver vad jag vill! Jag väljer också vilka kommentarer som släpps fram, det är min rätt som ägare av bloggen. Precis som jag gör på instagram. Otrevliga, elaka eller ständigt ifrågasättande kommentarer tas bort. För så är det tyvärr; det kommer tråkiga kommentarer då och då. Oftast från andra kvinnor som vill mästra lite. Jag behöver inte dem.
Ni har hängt med i jobbiga perioder när jag känt mej extremt ensam, när jag träffade Martin och allt var alldeles nytt, när vi till slut gifte oss, mängder med resor och upplevelser, sorg, sjukdom och trassel. Jag hoppas ni orkar lite till, för det gör jag!
Kontoret är alltid med mej, hemma, i husbilen och på resor. Jag har ingen tanke på att sluta skriva och jag hoppas att ni inte tänker sluta läsa heller 🙂
Jag har sk cancermarkörer i blodet och riskerar att få cancer i huden, underliv och brösten. Därför kollas jag en gång om året, igår var en sån koll. Men jag missade nästan årets kanske viktigaste läkarbesök pga SL.
Murphy jobbade på ordentligt igår. Ni vet Murphys Lag, lagen om livets jävlighet och att allt som kan gå fel går fel. Så var det igår, minst sagt. Murphy jobbar i maskopi med SL, det är jag helt övertygad om.
Vi har ju ingen liten bil sedan i höstas och det har fungera helt ok, förutom när SL trasslar och när vi behöver storhandla eller åka med skräp till stora sopen.
Besöken till hudmottagningen i Älvsjö är supersmidiga med pendeltåget, som typ stannar utanför mottagningen. Den här gången hade jag fått en tid efter lunch, me like! Då har man gott om tid tills det är dax, kan vakna utan väckarklocka, duscha, äta en tidig lunch och komma i god tid ändå. Inte igår.
När jag äter frukost ser jag att det är helt stopp i pendeltågstrafiken pga brand. Såklart inget SL kan rå för, men som stockholmare är man rätt trött på alla stopp pga olika orsaker. Nu börjar jakten på en lösning. Att åka kommunalt med pendeltåg från oss tar 17 minuter, att åka kommunalt utan pendeltåg tar 75-90 minuter. Enkel väg. Med tanke på hur många till som skulle hitta alternativa resvägar insåg jag snabbt att det skulle ta längre tid än så.
Så jag började leta andra alternativ. Man kan ju ta taxi och få detta ersatt av SL, men vi har lite för dålig erfarenhet av det, så jag vågade inte. Att avboka besöket var inte heller ett alternativ, jag har nämligen ett nytt födelsemärke som jag var lite fundersam över. Så dit skulle jag om jag så skulle gå. Vi brukar kunna få skjuts av min pappa vid behov, men nu skulle han på egen behandling… typiskt. Men vi fick låna en bil istället, jag behövde bara hämta den. Så det blev att slänga i sej frukosten, springa iväg till bussen och hämta bilen. Nu skulle jag iaf komma dit.
Alla som varit runt Älvsjö station vet om kaoset med parkering. Jag var inte så sugen på böter och jag visste inte hur lång tid besöket skulle ta, så Martin fick helt enkelt köra mej och sitta i bilen och jobba medan jag var hos läkaren. En nödlösning som vi får ta till ibland och den här gången funkade det. Å då fanns det såklart parkering direkt utanför 😛
Besöket gick snabbt. Den här gången gick Murphy på en nit. Jag är frisk! Märket jag oroat mej för var inte cancer och inte några andra prickar heller. Jag behövde inte ens ta bort nån prick den här gången, inte ens den som läkaren haft koll på i 3-4 år, det brukar annars vara standard. Jag är frisk eller min hud är iaf frisk – iaf till nästa besök eller jag hittar något som ser konstigt ut. Vi åkte hem, minst sagt lättade. Märket jag har är dock stort och sitter i vägen, så det får jag eventuellt ta bort med laser.
När vi ändå hade bil ville jag hinna hundra saker till, som att vårstäda klart i trädgården och åka iväg med både trädgårdsavfallet och skräp som man inte får slänga på de små återvinningsstationerna, som tex den gamla trasiga mikron. Så jag snabbstädade trädgården och stuvade in allt i bilen. Jag visste att vår stora sop här i Tumba är stängd på måndagar, men såg att SRV´s stora i Gladökvarn var öppen. Så jag åkte dit och hittade fram precis fram innan de stängde. Då visar det sej att privatpersoner inte får kasta grejer där… Va f-n. Å jag som skulle lämna tillbaka bilen… schysst att göra det med skräp i…
Funderade på mina alternativ och på vägen ser jag en liten återvinningsstation, men den är iaf större än den vi har där vi bor. Jag stannar och kan kasta nästan allt där, så i bilen finns bara trädgårdsavfallet och några andra grejer kvar. Så med lite bättre samvete lämnar jag tillbaka bilen till mina föräldrar, med mammas godkännande. Känns inte helt ok, men vad ska jag göra?
Så även om Murphy försökte ställa till det idag, blev det både läkarbesök och städat i trädgården. HA! Å det bästa av allt är såklart att jag är frisk! Iaf i huden. Snart är det koll av underliv och bröst också, jag tror det är friskt där med – men sånt vet man ju inte… Men det var ju ok i augusti, så enligt mej är jag jättefrisk!
Med detta vill jag påminna er om att gå på era kontroller och be om en extra koll om ni känner eller upptäcker något som är annorlunda. Vad det gäller cancermarkörer i blodet, så fick jag detta kollat när jag skulle påbörja en genutredning – då vi har mycket cancer i närmaste familjen.
Markörerna betyder inte att jag har cancer, bara att jag har större risk att få det och i mitt fall är det rätt säkert att jag får det – nångång. Det är därför jag är så noga med kosten och fysisk aktivitet. Normalvikt och 30 minuters aktivitet per dag är det som kan hålla mej frisk så länge som möjligt. Det är inget jag hittat på utan finns forskning om. Det är det som mina läkare rekommendera och som jag försöker att följa.
Då har även halva mars passerat. Solen skiner på nosen, fåglarna sjunger och våren är verkligen på väg. Just precis nu känns allt väldigt bra, hela den varma årstiden ligger framför oss 🙂
Vi mår bättre än på länge, knoppen och kroppen har börjat svara på vår ”behandling”. Promenaderna och träningen gör nytta och känns i hela kroppen. Jag blev sjuk av stress, för tredje gången i mitt liv. Samtliga gånger har det varit utomstående anledningar till att jag ”gått in i väggen”. Saker i närmaste familjen som jag inte kunnat påverka, men blivit väldigt sjuk av.
Den här gången gick det längre än de andra gångerna och jag är äldre, så vägen tillbaka är låååång. Men jag kämpar på med mina tre träningspass i veckan, ni hittar mitt pass HÄR och minst en daglig promenad, helst två, bra mat, 8 timmars sömn och massor med skratt. Sen får det gärna bli en tripp med husbilen då och då också, så är allt perfekt 🙂
Oftast kan man påverka stressen ganska mycket själv, iaf om det handlar om jobb eller annat ”ytligt”. Så länge det inte handlar om kris i familjen brukar man kunna parera. Sätt stopp i tid. Ni vill inte hamna där jag är.
Med bra mat kommer man långt. Här är veckans meny:
Söndag: Potatiskaka med grillad korv (17 P för hela)
Mycket gott även denna vecka. Jag vill slå ett slag extra för potatiskakan som är jätteenkel och passar både till grillat, den fina middagen och köttbullar. Vi har även gjort den i portionsformar och haft den på nyårsafton till en finare köttbit.
Jag vill också tipsa om vår tacokrydda som är både billigare, godare och nyttigare än den köpta. Gör en rejäl omgång på en gång och ha färdigt i en burk, den passar till allt! Ärtamolen funkar bra istället för guacamole, avokado är ju ganska dyrt och ärtor är inte lika svåra att hitta mogna 🙂
Vi äter oftast vår taco med quorn- eller kycklingfärs, med vår tacokrydda och ärtamole smakar tacon precis lika bra som vanligt – men betydligt färre kalorier/Points. Vill man kan man ju äta med salladsblad för att spara ännu fler kalorier/Points, men vi äter med tortilla och gör det med gott samvete 🙂
Mycket kalori- och Points-snack, men det är ju lite så mitt liv är. Ska jag hålla vikten så är det lixom bara att tugga i mej att jag måste fortsätta att ha koll. Inte varje dag, men ofta. Har jag bara koll i vardagen, kan jag flippa ur lite andra dagar. Som tex lördagsmiddagen med Flygande Jakob med en massa jordnötter 🙂
Är vintern över nu? Vårdagjämning om någon vecka, det är väl ett vårtecken om något? Och påsk om några veckor, ni kanske redan har börjat planera? Då finns tips på påskmat HÄR!
Precis som med jul och midsommar så är vi dåliga på det där med traditioner. Vi äter ju mycket ägg året om, kanske lägger till ägghalvor och sill till lunch på påskafton – men det är nog allt.
Än är det några veckor dit, just nu är det helt ”vanlig” mat som gäller. Med det menar jag att det helst ska vara både snabb– och lättlagat, med vanliga ingredienser och gärna passa för matlådan.
Jag tycker inte om recept som innehåller någon udda ingrediens som man sen bara ska ha en tesked av, vad gör man med resten lixom? Så vi håller oss till sånt som man nästan alltid har hemma och används ofta.
Som vanligt så tycker jag att allt är lockande, jag gör ju bara matsedlar med sånt jag gillar såklart.
Men jag vill särskilt lyfta fram de falska köttbullarna, som är saftiga och jättegoda! Curryräkorna är kanon till matlådan, fläskfilégrytan passar även till fest och zucchinigratängen är riktigt smaskig, särskilt till grillat! Kom ihåg den till grillsäsongen börjar.
Ge er en fantastiskt vecka, because you are worth it 🙂
I måndags var vi på bokreleasen av ”Avicii – Tim Bergling – hans liv och musik”. En bok som berättar om Tims uppväxt, musik och liv. Ett liv kantat av framgång, ändå orkade han inte med det.
Tim Bergling – Avicii – är en av Sveriges största artister. Han reste jorden runt, hade mängder med vänner och bekanta, alla kände till hans musik och han kunde köpa allt som gick att köpa för pengar. Men som bekant kan man inte köpa hälsa för pengar. Man kan köpa vård och medicin, men ibland räcker inte det. Det gjorde det inte i Tims fall. Han orkade inte utan tog sitt liv, ensam på ett hotellrum.
Gårdagen belyste än en gång hur viktigt det är att vi pratar mer om psykisk ohälsa. Boken visar så tydligt att alla kan drabbas. Vi måste våga fråga hur folk faktiskt mår och orka lyssna på svaret. Vi måste våga vara lite jobbiga och störa, kanske även pusha och vara med när vederbörande faktiskt söker hjälp. Att sitta med på akuten eller bara sitta brevid när h*n sover oroligt. Att våga finnas där! Kanske det största av allt.
Jag tror att de allra flesta av oss känner någon som tagit sitt liv eller känner till någon som gjort det. Jag känner flera. Jag tror också att de allra flesta hade velat göra något mer än de faktiskt gjorde. Jag gör det. Om jag bara hade frågat eller gett mer av min tid. Hade det gjort skillnad? Hade de personerna levt idag? Jag har ingen aning. Men jag vet att jag ändå är en av dem som vågar fråga och vågar störa. Jag har gjort det.
Avicii´s liv, men särskilt hans död visar så tydligt att vi måste prata mer om psykisk ohälsa och vad det kan leda till. Jag tror inte att någon egentligen vill ta sitt liv, de vill bara inte leva som de gör. Ingen vill väl gå runt och må dåligt dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. Man vill ju må bra. Ingen vill väl heller såra sina anhöriga på det sätt som ett självmord gör, men de ser ingen annan utväg. Man vill förmodligen bara försvinna och slippa vara en belastning för sin familj. Man ser inte familjens kärlek och att den sorg man orsakar, genom sin handling, aldrig kommer att försvinna.
Om detta måste vi våga prata. Vi måste bli bättre på att visa kärlek och omsorg om våra nära, men även andra. Och framför allt kanske om oss själva. Vi är alla värda att må bra. Den jättefina boken om Tim är ett steg på vägen. Tim Berglings Foundation är så otroligt viktig i detta arbete och drar ett stort lass i arbetet kring att förebygga psykisk ohälsa och självmord. Men det behövs mer!
Vården måste blir bättre! Redan på BUP måste man se barnen som mår och far illa och sätta in hjälp tidigt, för att förebygga. Sedan måste det finnas en naturlig och säker övergång mellan BUP och vuxenpsyk, den finns inte idag. Många ramlar mellan stolarna i livet mellan barn och vuxen, hjälpen uteblir och många hamnar snett. Har man ändå turen att få hjälp av vuxenpsyk så finns det ingen personal. I snitt stannar en läkare 2-3 månader och psykologer saknas. Öppenvården ska vi inte tala om… där finns ingen hjälp alls.
Många som faktiskt ber om hjälp får den inte, det är tyvärr den bistra verklighet. För att bli inlagd på pysk måste man i princip redan försökt att ta sitt liv. Att få hjälp för att man har allvarliga funderar på att göra det, är inte tillräckligt. En svag person som till slut faktiskt ber vården om hjälp för att överleva, får den alltså inte. Är det något som är sjukt så är det psykvården! Å köerna blir bara längre.
Så vad kan vi göra då? Jag vet inte. Vi kan göra skillnad för enstaka personer, men för att förändra vården vete sjutton vad som krävs. Det behövs mer personal; läkare och psykologer. Med mer personal finns mer tid för enstaka individer. Men en viktig del är ändå att vi vågar prata och lyssna mer. Att få våra nära att känna att de är sedda och älskade. Att de kan be oss om hjälp och försäkra dem om att vi skulle göra allt för att hjälpa dem. Det räcker såklart inte, men vad annat kan vi göra?
Tillit och kärlek. Kan det vara en liten pusselbit? Jag tror det. Och mer personal! Där ger jag mej aldrig!
Hur mår ni? Våren börjar komma igång här i Stockholm och vi är så sugna på att åka iväg på långresa med husbilen igen. Men hur mycket vi än längtar så får det vänta lite.
Under pandemin jobbade vi helt och hållet hemifrån som många andra. Och som ganska många andra, har även vi fortsatt med det. Eller… jag har ju nästan alltid jobbat hemifrån, men Martin har inte gjort det det förut.
Att jobba hemifrån är både praktiskt och ekonomiskt. Vi sparar massor med pendlingstid och pengar. Tiden lägger vi på vår hälsa och på att fixa nya maträtter och experiment i köket.
Senaste åren har rätterna flugit ut ur köket, just nu finns det nog runt 700 rätter i receptbanken på Du i Fokus. Kolla in där då och då så ni inte missar något gott 🙂
Söndag: Vitkålsgratäng med kyckling (13 P för hela gratängen )
En vecka helt utan pasta, va hände där? Jag som oftast äter pasta minst en gång om dagen 😛
Den här veckan rekommenderar jag som vanlig allt! Allt utom tisdagsfisken funkar i matlådan, linsgrytan är krämig och god, kycklingen med mozzarella är superenkel, kasslern och vitlöksräkorna är kanon till matlådan, filégrytan toppengod och passar även till fest, vitkålsgratängen passar till allt och är väldigt poppis när grillsäsongen kör igång. Testa allt, så missar ni inget gott 🙂
Jag älskar att höra vad ni tycker om vår mat när ni testat något och att se era bilder av smaskiga middagar gjorda med våra recept. Tagga @marlenerinda så jag inte missar det ni lägger ut. Jag vill se mer!
Måste man avstå från precis allt som är gott när man vill gå ner i vikt? Jag hävdar att man inte behöver det. Att det går att både äta god mat och godis och samtidigt gå ner i vikt.
Jag har flera FB-grupper med inriktning på viktnedgång. Lite då och då kommer frågan upp om det inte är lite väl många inlägg, frågor och recept som gäller godis, sötsaker och bakverk. ”För det är ju sånt som gjort oss tjocka och det vi måste sluta med”, brukar det heta.
Jag håller inte med! Såklart är godis och sötsaker inget som vi människor måste ha i vår kost för att överleva, men det är ändå något som kan göra livet lite trevligare och då ska vi istället lära oss att hantera det.
För mej handlar viktresan att lära en ny livsstil som vi kan ha resten av livet, där ingår både god mat, snabbmat, godis, alkohol och bakverk. Jag skulle inte, och vill inte leva resten av livet utan detta. Jag lever efter Viktväktarnas devis: Man kan äta allt men inte alltid. Med Viktväktarna gör man smarta val och äter sej ner i vikt och det funkar faktiskt i längden. För resten av livet. Vi har ju dessutom en veckobonus som är till för att användas 🙂
Det gäller att lära sej hantera mängder och hitta smarta alternativ. Enligt undersökningar köper vi i snitt 3 hekto plockgodis eller 2 kg, inget däremellan. Påsarna blir större och större, knappt ingen använder eller kommer ihåg de små påsarna som fanns när vi var små. Dem använder jag! Å jag fyller den nästan proppfull, ändå blir det bara ett drygt hekto. Under min viktminskning tillät jag mej en sån påse varje lördag och gick ner i vikt ändå. En kontrollerad mängd, med favoritbitarna.
Genom att tillåta mej godis på helgen vet jag att jag får och kan stå ut när suget kommer i veckan. Det är en av mina lösningar, som funkar för mej. Jag behöver ha en lösning som funkar, blir det ett förbud så triggas jag och ger upp direkt. Genom att få godis då och då kan jag stå ut i längden, resten av livet. För det är inte godiset i sej jag blivit tjock av – det är mängden. Precis som vi inte blir tjocka av vare sej frukt eller mat, det är mängden vi måste hantera. Energi in – energi ut.
Jag tänker likadant när det gäller bakverk, som tex semlor. Jag älskar semlor! Men den veckan får jag välja; en liten semla och någon liten godisbit – eller en stor semla och inget godis. Att lära sej hantera mängden är en stor nyckel till att lyckas – inte att avstå helt. Återigen; förbud triggar mej och är en större risk att jag ger upp. Jag vet att jag inte är ensam om detta.
Jag har heller inget emot sötningsmedel. Så när vi vill letar alternativ hittar vi spännande recept där det vanliga sockret kan bytas ut, som tex kokosbollar eller chokladbollar. Ni vet ju att jag följer Viktväktarnas kostprogram och räknar Points, genom att byta ut sockret blir våra kokosbollar 0! Och chokladbollarna är 1 P/styck eller 3 P för två. Då kan man äta med gott samvete tex ikväll när det är Melodifestivalen på tv eller till påsk – godiset stora högtid.
Här är några av mina alternativ och länk till recept:
Detta funkar för mej! För att jag ska orka hålla mej till min nya livsstil resten av livet. För jag är en av dem som gått ner i vikt, kommit till mål och sedan hållit vikten efteråt. Därför vågar jag slå mej för bröstet och påstå att jag lärt mej så pass mycket att jag kan tipsa andra om smarta lösningar. Dessutom jobbade jag på VV i många år och såg vad folk ”åkte dit på”. Jag säger inte att mitt sätt funkar för alla, men jag tycker att ni ska prova och se hur det blir för er.
Jag tror nämligen inte på devisen ”Kan jag så kan du”, eftersom vi alla har olika förutsättningar. Men jag tror att alla kan prova, för att hitta sitt sätt. Det jag definitivt inte tror på är förbud, sånt har aldrig hjälpt någon.
MEN! Jag har inget emot en fruktsallad heller. Eller en grönsaker med dipp. Å en sak till: Det händer att man trots lång övning och medvetet tänk ändå faller och äter mer än man borde. Då är det så. Ingen idé att varken ångra eller banna sej själv. Gjort är gjort och kommer att hända igen. Det är inte snedstegen eller hur man äter då och då som är avgörande, utan hur man lever i sin vardag i längden.
