Vi är ute med husbilen igen och det är så otroligt mysigt! Bara att vara ute med husbilen är värt att fira, men det finns mer 🙂
Regnet hänger i luften och sen ska det regna mängder hela helgen. Det gör oss inte särskilt mycket, vi ska mest jobba ändå och är det någonstans det är mysigt med regnsmatter på taket – så är det i husbilen. Dessutom får vi sällskap av kompisar, så det blir mest bara mysigt häng i deras bil. Vår är för liten…
Nog för att vi gärna firar att vi är ute med husbilen igen, men det finns mer att skåla för. Vi har nått 2000 prenumeranter på Youtube! Tjoho! Det är inte så lätt som man kan tro faktiskt, mycket svårare än tex instagram.
När vi startade kanalen i juni 2021 hade vi en liten tanke om att så småningom, i bästa fall, nå 1000 prenumeranter. Det är nämligen då man kan bli sk youtube-partner och börja tjäna lite pengar. Med betoning på lite. Det gjorde vi nästan exakt ett år senare och var glada som barn på julafton. Sedan dess har kanalen fått utvecklas lite i sin egen takt, vi har lagt ut filmer – men inte tjatat särskilt mycket på fler prenumeranter. Har de kommit så har de.
Det är alltså ungefär 2,5 år sedan vi startade kanalen och nu har vi nått 2000. Det är helt otroligt och himla roligt. Och det ska vi såklart fira. Vi har inget bubbel med oss, men va sjutton allt går att fira med Pepsi Max och lakritslikör eller hur?
Hur är det då med youtube, blir man miljonär? Njae… det är definitivt inte enkelt att bli stor sk youtuber. Vi får in nån tusenlapp i månaden, men det ökar iofs hela tiden. Allt beror på hur mycket folk tittar, antalet visningar och visningstimmar. Så titta på!!! HÄR kan ni prenumerera och titta huuur mycket ni vill– då blir vi glada 🙂
Vill man bli stor på youtube måste man görs något spektakulärt och unikt. Vår grej är att ta med tittarna på sånt som vi gör, som andra kanske inte får göra, som premiärer, galor och sånt. Men det är filmerna där vi undersöker campingar och ställplatser som vi är mest kända för. MEN vi har ingen husbilskanal – utan en äventyrskanal. Stor skillnad tycker vi.
Det finns väl ingen direkt plan med just kanalen framöver, mer än att fortsätta harva på. Planen som finns i övrigt är att Martin ska kunna gå ner i arbetstid någon dag i veckan, så vi får mer tid att resa och uppleva. Det kan såklart kanalen i bästa fall göra verklighet av. Så småningom.
Tills dess kämpar vi på som tidigare. Åker iväg så mycket vi kan, jobbar från bilen och sköter våra uppdrag. Utsikten från dagens kontor är ju helt ok, vi uppskattar varenda dag med sjöutsikt. Just här står vi i fyra dagar, sen åker vi hem till Tumba igen.
En dag bor vi i husbilen på heltid, vårt drömliv 🙂
Redan i våras fick vi ett nytt uppdrag, men det har varit lite hemligt sedan dess. Nu är det officiellt, vi är nya skribenter på tidningen Allt om Husvagn & Camping 🙂
Jag var på ett event i våras när jag av en händelse fick kontakt med redaktören på campingtidningen ”allt om Husbil & Camping” som också var där. Fräck som jag är så frågar jag om han inte behöver hjälp med lite texter. Så som jag kan göra när jag träffar någon inom områden jag är intresserad av och kan hyfsat. Oftast får jag en road blick och svaret kanske… men den här gången blev det direkt ett ja! Hans skribenter sedan länge hade precis lämnat sitt uppdrag och han behövde nya.
Efter några samtal under våren och en träff där vi går igenom allt, skriver vi avtal och sen börjar vi samla material. Han hade texter klara till nummer 9 i september, sen är det vår tur. Från och med nummer 10 och oktober är det vi som ska göra jobbet. Vi är de nya skribenter för Camping- och Ställplatskollen. Vi har därmed uppdraget klart för oss, vi ska besöka en jäkla massa campingar och ställplatser!
Och det har vi gjort. Jag vet inte hur många ställen vi besökt, men det är många. Varje månad ska vi ha med två texter och tillhörande bilder. Nu kanske ni fattar varför vi var så frustrerade över sommarens väder? Man kan inte ta bilder som passar i en tidning om det bara är regn och tråkväder. Men lite fick vi alltså ändå ihop och några texter är redan fixade och skickade.
Igår kom första numret (iaf till prenumeranterna) där vi är med . Så spännande att se hur det ser ut i tryck. Alla tidningar gör olika och första gången på ett nytt ställe är lite speciellt faktiskt. Nu vet vi 🙂
Så nu är det bara att fortsätta. Vi har skickat ytterligare fem texter, de senaste så sent som igår. Så kommer de vartefter varje månad. De som hade uppdraget förut höll på i över 20 år, vi får väl se om vi får vara kvar så länge…
Skönt ändå att ha ett stadigt uppdrag, marknaden för frilansjournalister är inte strålande. Man jagar sej blå efter jobb och det man får är dåligt betalt. Vi har haft tur som fått ett stadigt uppdrag, som vi dessutom kan göra tillsammans. Även om det står att texterna är mina och bilderna är Martins, så gör vi ju jobbet tillsammans och bidrar med allt båda två.
Det brukar gå till så att vi går runt tillsammans på campingen eller ställplatsen. Första varvet är oftast med filmkameran, för vi gör ju filmer av alla platser också. Då tar jag oftast bilder med min mobil för att ha till filmen och instagram (@jikitaspåäventyr). Sen springer Martin iväg själv med kameran, ibland med särskilda önskemål från mej. Ibland följer jag faktiskt med honom också.
Medan han redigerar bilderna skriver jag texten. När jag skrivit klart läser han, ändrar och kompletterar. Sen finputsar jag texten, kollar upprepningar och annat som blir fult i en text. När jag är helt färdig läser han igenom igen. Sen sätter vi oss tillsammans och tittar igenom alla bilder, väljer 4-5 bilder till varje text och skriver bildtexter. Efter det skickar jag texterna och han skickar bilderna, så de når redaktören samtidigt. Sen får Martin äran att skriva fakturan, som jag skickar.
Många frågar hur vi kan både jobba och bo tillsammans. Att umgås dygnet runt är tydligen svårt för många. För oss är det inget konstigt alls, vi har ju haft det så sedan starten för 15 år sedan. Vi träffades ju på jobbet lixom. Å vi älskar det!
När vi får vara ute med husbilen och bo på våra typ 7 kvadrat trivs vi som bäst. Det är så vi vill ha det och det som vi jobbar för. Nu ska vi bara hitta drömbilen för att leva vårt drömliv. Och fortsätta skriva såklart. Nu har bi världens roligaste uppdrag 🙂
Vi älskar ju Öland, det är där jag har tillbringat nästan hel min barndom och har halva mitt hjärta (andra halvan är i Gambia). Nu när vi har husbil har vi kunnat se mer av ön och testat flera olika platser att sova på. Här nedan har jag sammanställt alla platser vi hittills testat, från norr till söder.
Vi har hus i Löttorp på norra Öland, så dit återkommer vi såklart titt som tätt. Det är rätt bekvämt att stå på garageuppfarten och har tillgång till toa, dusch, el och kök.
Men vi har såklart några favoritplatser också, som är mer anpassade för husbilar. Eftersom vi är mest på norra delen börjar vi där och fortsätter neråt, till varje plats finns några bilder och en film.
Öland har ett fast pris för sina ställplatser, 220 kr per natt och 50 kr extra om man vill ha el (2023). Campingarna och Arontorp går att boka, de övriga ställplatserna går inte att boka.
Byxelkrok Gästhamn
En stor favorit! Hit återkommer vi nästan varje gång vi är på Öland.
Nästan längst upp på norra Öland ligger denna lilla pärla. Här finns ett tiotal platser, alla med el och en fantastiskt utsikt över båtarna i hamnen och Blå Jungfrun. Det är nära både till de mysiga sjöbodarna där det finns flera bra restauranger och till Ica. Å det är här man får de vackraste solnedgångarna, kväll efter kväll.
Har man cykel är det enkelt att ta en utflykt till fyren Långe Erik och Neptuniåkrar. Men man kan också ta härliga promenader längst kusten och ta båten till Blå Jungfrun eller Oskarshamn.
Att sitta längst ut på piren och se solen gå ner är oslagbart. Eller att gå runt bland sjöbodarna en varm sommarkväll. Då känner det inte ens som man är i Sverige. Jag älskar den här delen av Öland!
Böda Sand (Böda Camping)
Detta är den enormt stora campingen som, enligt många, har Ölands vackraste strand och som kanske är Sveriges mest kända camping pga tv-serien. Men där är inte alls som man ser på tv, långt ifrån faktiskt.
Böda Sand har 1350 platser och när vi var där i juli -21, som helt nya husbilsägare, var det helt fullt. Visst är det stort och mycket folk, men inte värre än en vanligt semesterort i högsäsong. Mindre rörigt än tex Smögen där vi var i somras. Böda är som ett land i landet, lite som Vatikanen i Rom – med eget ICA, bageri, butiker, skönhetssalong och flera restauranger. Här finns allt!
Många klagar på priset som sommartid kan ligga rätt högt och visst kan det kännas dyrt – iaf om man som vi, bara är två. Men jag kan ändå förstå att barnfamiljer åker dit, särskilt om det är många barn, för det är ändå rätt mycket man får för pengarna. Stranden är fantastisk och hela familjens olika behov kan tillgodoses på ett och samma ställe.
Det var både kul och intressant att vara där en natt och vi kommer ju tillbaka eftersom det är här vi ska ha vår nästa husbilsträff. Ni kan läsa mer om den HÄR! Men vi kommer nog att välja en lugnare period än högsommaren, även om det faktiskt var knäpptyst kl 23, vilket jag absolut inte trodde.
Sandbybadets Camping
Till Sandby Sand åkte vi och badade om kvällarna när jag var liten. Att jag en dag skulle bo på campingen kunde jag inte ens drömma om, men det gjorde vi över midsommar 2023. Detta är på samma sida som Böda, men 2-3 kilometer söderut. Stranden är alltså precis lika fin som den på Böda, men här är liiite billigare att bo.
Campingen har ett hundratal platser, är rätt liten och mysig, vi trivdes jättebra. Vi bodde längst ner och längst bort på den vänstra delen, under några stora träd. Dessa visade sej innehålla tusentals med ollonborrar, som började svärma i skymningen. Rätt äckligt. Så be om plats utan de stora träden 😛
Från campingen är det kanske 200 meter till den flera mil långa och kritvita stranden. Här finns inte längre någon butik, men det är bara 3-4 km till Löttorp där allt finns. Enkelt att cykla eftersom Öland är helt platt, men vi gick faktiskt dit.
Sandviks hamn
Precis nedanför Sandviks vackra kvarn ligger en liten ställplats med vatten på två sidor. Här finns kanske 10 platser med utsikt över hamnen och granne med ett par restauranger. Det finns även några platser till bakom en av restaurangerna, med en liten mur mellan bilarna och vattnet.
Kvarnen i Sandvik är värt en utflykt bara den, den är så fin och där finns goda kroppkakor. Trots alla mina år på Öland, så hade jag ingen aning om att där fanns en ställplats. Men när vi fick veta det, så ville vi såklart testa den.
Här står man väldigt fint och särskilt om man lyckas knipa platserna längst ut. Hit kommer vi garanterat tillbaka! För mej är detta en av få platser på ”rätt”sida, dvs västra sidan på Öland. Där man får de fina solnedgångarna.
Kårehamn
Rätt öster ut från Borgholm sett hittar vi denna härliga ställplats. Så många har pratat om den och min kusin bor faktiskt bara några hundra meter bort, ändå har vi inte varit här förut. Här står man bokstavligt talat ute på piren, om man vill och det ville vi. Men man kan även stå strax brevid, på gräset i närheten av den lilla stranden. Oavsett så står man väldigt fint och alldeles ostört.
Det finns rätt många platser, men det känns inte så eftersom några är i klungor och andra lite utspridda. Men det märks om man vill använda på toan eller duscha, för där är det nästan alltid kö.
Här finns en fiskrestaurang som har gott rykte, vi har dock inte provat. Även detta är på östra sidan av ön, men nu är det inte längre en oändligt lång och drömmig sandstrand, även om den är fin.
Arontorp
Hit återkommer vi också ofta, bland annat för att det ligger så bra när man ska vara i Kalmar tidigt. Det tar typ 20 minuter från ställplatsen på Öland till ställplatsen på Ölandskajen i Kalmar, där vi brukar stå när vi ska på Krusenstiernska Teatern. Här på Arontorp finns dessutom Ölands godaste kroppkakor, enligt oss.
Arontorps ställplats kom tvåa i tävlingen Årets Ställplats 2023 och är nästan ny, bara två somrar gammal faktiskt. Allt är nytt, rent och fräscht och utvecklas fortfarande. Nyligen fick man en utedisk och inne i restaurangen har man startat med frukostbuffé. Ägarna är supertrevliga och väldigt tillmötesgående.
Här finns nästan 50 platser och man kan även boka plats (även om det sällan är helt fullt) – sånt gillar vi!
Grönhögen
Vi har nästan alltid otur med vädret när vi är på södra Öland, antingen regnar det eller blåser storm. Vi har tänkt besöka Grönhögens ställplats flera gånger och bodde här en gång för ett par år sedan en kort natt just under en storm. Vi hann inte se något då pga ovädret, men i somras var vi tillbaka och upptäckte en jättefin och välordnad ställplats.
Här finns kanske 25 platser, de främsta med nosen mot havet även om det är en liten bit dit. Här finns allt man behöver inklusive mysiga promenadstråk, ett kalkstensbrott där man kan bada och ICA-butik.
Ungefär 15-20 minuter bort ligger södra udden med fågelstationen och fyren Långe Jan. Grönhögen är alltså ett himla bra ställe att bo på när man vill upptäcka södra Öland. Har man cykel så är det faktiskt perfekt!
8 dagar på en mässcamping, hur kul kan det va? Skitkul skulle det visa sej! Och trots att vi aldrig stått så länge på en och samma plats och dessutom delade den med 2300 bilar till, så kändes det som en kvart. Tiden gick sååå fort!
Vi kom alltså till Elmiamässan förra söndagen. Då var det bara utställare på plats och ganska lugnt. Vi träffade direkt Håkan & Carina från bloggen Husbilsresor & Äventyr, de kom några timmar för oss.
På måndagen kom Annika aka Husbils-Annika som skulle promota sin nya bok och några timmar senare kom Peter & Helena som driver FREEDOMtravel.se Dessa umgicks vi med mest fram till mässan öppnade på onsdagen. Annika har en liten Malenkii som jag fick gosa med lite varje dag. Så jag är mer än nöjd! Livet blir mycket bättre med lite hundmys 🙂
Vädret var fantastiskt, men det fick vi inte känna mycket av när mässan väl kört igång. Då satt vi fast i vår monter mellan 10-18 varje dag och på mornarna sprang vi runt som galningar och filmade. Mellan 9-10 hade mässan öppet enbart för utställare och press, enda chansen att ta bilder och se mässan för oss alltså. Vi ska ju byta husbil och det försökte vi också kolla in den där timman på morgonen. Kanske har vi hittat nåt… 😛
Vi var på mässan både i egenskap av journalister och samarbetspartnerns till mässan, för att skapa Influencerhörnan. De första dagarna gick åt till att fixa hörnan och kvällarna gick åt till intervjuer och filmjobb, vi gjorde bla längre intervjuer med HusbilsAnnika och FreedomTravel. Jag hann också läsa Annikas bok och skriva om den direkt på plats. Ni kan läsa artikeln HÄR.
På onsdagmorgonen släpptes allmänheten in och mässcampingen fylldes på bara någon timma. Vi tog plats i influencerhörnan och fick direkt sällskap av en massa härliga människor. Jag har ingen aning om hur många vi träffat under veckan, men det är måååånga. Vår tavla med instagramkonton, Youtubekanaler och bloggar fylldes så det inte fick plats ett enda namn till. Helt otroligt så många campingmänniskor som finns i digitala medier. Och så kul att får träffa dem!
Varje kväll tog vi en promenad runt området. Både för att få luft och motion, men även för att få en möjlighet att träffa bekanta som vi inte sett under dagen. Vart vi än gick blev vi stoppade av folk som kände igen oss och vill prata lite. Alla är så trevliga så det är bara kul – men man kommer inte så långt och promenaden tar en jäkla tid 😀
I söndags var mässan slut. Lite snopet faktiskt. Vi var runt och filmade det sista, tog avsked av veckans kollegor och personalen på mässan. Sen packade vi ihop och lämnade mässcampingen. Jättetråkigt!
Det tog lång tid att åka hem, det var mängder med köer överallt. Så de 3,5 timmarna som det brukar ta blev drygt 5. I köerna hann vi nästan igenom de sommarpratare som vi hade kvar. Resten tar vi på nästa äventyr 🙂
Nu ska vi ta hand om allt material vi samlat på oss. Redigera filmer, skriva intervjuer, städa bilen, tvätta och en massa annat. Dessutom ska vi gå på ett helt gäng med premiärer bla Moulin Rouge, Jonas Gardell och nya showen på Hamburger Börs. Men snart packar vi bilen igen och jag längtar redan!
Jag ser redan fram emot nästa års stora mässa på Elmia och hoppas vi får komma tillbaka med vår hörna. Influencerhörnan var ett initiativ från oss efter förra årets mässa och ett experiment som nu ska utvärderas. Hoppas mässan tycker att det var lika lyckat som vi tycker. Jag tror att vi pratat med strax under tusen personer under de fyra dagarna som vår hörna var öppen och drygt 40 kanaler har skrivit upp sej på tavlan.
Vi har hjälp folk att ändra namn på bloggar, fundera ut namn på kanaler de vill starta, löst problem med redigering, pratat bildrättigheter, regler kring samarbeten och en massa annat. Dessutom har vi även pratat med företag om vad som gäller från deras sida när det kommer till samarbeten och vad skattelagen säger.
I hörnan hade vi även ett stort prisregn på lördagen, med fina vinster från Sagaform, Omnia, Pufs.se och First Camp. Dessutom avslutade vi alltsammans med en live som Plåtis-Tobbe stod för, där han spelade några av Hojas låtar till alla barns förtjusning.
Hur utvärderar man detta? Jag skulle nog vilja slå mej för bröstet och säga att vi fyllde flera viktiga funktioner för dem som jobbar som digitala kreatörer (aka Influencers) men även har hjälp mässan att nå ut till andra än vanligt.
Jag är vansinnigt trött och har nästan ingen röst kvar, men är väldigt nöjd med det vi åstadkommit med väldigt små medel. Tack till alla som kom förbi, tack till alla på Elmiamässan som lät oss experimentera med hörnan och tack till alla som med väldigt kort varsel bidrog med vinster.
Att både bo och jobba på en mässa är lite speciellt. Det är långa dagar och massor av ljud. Men så roligt vi har!!!
Vi kom till Jönköping och Elmiamässan i söndags. Förra året var utställarparkeringen precis vid grinden högst upp, i år är den vid det stora tältet ungefär mitt på området. Mitt i smeten och allt vad det innebär.
I måndags lokaliserade vi mest vart vi skulle vara och lärde oss att hitta i hallarna. Tisdagen gick åt till att piffa vår hörna, ställa möbler och roll-ups på plats. Fram tills i onsdags var det bara utställare på plats, området var nästan tomt. Sen fylldes hela stället på bara någon timma, 3000 ekipage!!!
På onsdagen körde mässan igång, vi fick komma in en timme tidigare än besökarna. Vi sprang genom alla hallar med kameran i högsta hugg och filmade allt så fort vi kunde. Det är rätt lyxigt att kunna fota, filma, klämma och känna medan man är så gott som ensam på plats. Under en timme varje morgon är det bara mässans personal, utställare och andra journalister.
Vi fick ihop vårt material och tog plats i vår hörna/monter. Mässan öppnade kl 10 och vi hade faktiskt fullt ös hela dagen. Vi träffade så många härliga människor, både gamla och nya bekanta. Vår influencerhörna blev faktiskt en succé 🙂
Det har varit långa dagar, mycket ljud och många samtal. Det är en underdrift att säga att vi är trötta, men samtidigt är vi påfyllda med energi av alla härliga möten. Å dagarna är inte slut efter att mässan har stängt. I måndags intervjuade vi Husbils-Annika, i tisdags intervjuade vi Freedomtravel.se och i onsdags hade vi live på youtube. Varje ledig minut går åt till att redigera film och skriva texter. Visst skulle vi kunna vänta lite med en del av jobbet, men nån gång ska det ju göras och högen med filmer blir allt större.
Så Martin har ägnat så mycket tid han kunnat , utan att vara otrevlig, med att redigera filmer även i hörnan. Jag har pratat med besökare, svarat på frågor och förmedlat kontakter. Efter att Martin gjort filmerna är det sedan min uppgift att fixa all info och tidsinställa filmerna, var och en gör det den är bäst på 🙂
Onsdagens live var så himla rolig. Vi skyndade från mässan när den stängde kl 18 för att hinna ställa ordning allt innan kl 19 då live skulle börja. En massa härliga husbilsmänniskor dök upp och vi var ett 20-tal personer som bubblade om mässan, husbilar, resor, ditten och datten. Tyvärr glömde vi att nämna lite grejer… men va sjutton, man kan ju inte komma ihåg allt!
Dagarna har gått så himla fort! Vi har varit här snart en vecka, men det känns som en kvart. Så mycket härligt folk har passerat vår hörna, vi har lärt känna mängder med nya digitala kreatörer i husbilsvärlden och även fått nya kontakter i husbilsbranschen. Det har varit några helt fantastiska dagar och vårt experiment har varit lyckat. Så vi hoppas få komma tillbaka nästa år och utveckla vår idé lite till 🙂
Nu är det fredag och mässan stänger strax, sen är det bara två dagar kvar. Lite snopet känns det allt…
I lördags drog vi äntligen iväg med husbilen igen. Målet var Elmiamässan i Jönköping, där vi ska göra något helt nytt!
Förra året på Elmia Husvagn- och husbilsmässa blev vi stoppade var vi än gick. Folk som följer oss på sociala medier ville prata och ta en bild. Vi träffade också en massa människor som vi följer och som vi ville hinna prata med lite mer.
Men det fanns ingen bra mötesplats. Så vi gjorde en provisorisk hörna och la ut på instagram och Facebook att vi satt där och gärna träffade andra. Och det kom folk. Flera stycken!
Så vi påbörjade en diskussion med mässan om att ha nån form av hörna där vi digitala kreatörer kan träffas och våra följare kan träffa oss. Så föddes influencerhörnan. Å nu finns den!
Igår kom vi till mässan och försökte lista ut var vi skulle hålla till. Vi gissade på ett par olika ställen och idag fick vi bekräftar att vi gissat rätt. För idag hängde det en banderoll där! Vår idé har blivit verklighet, nu ska vi bara se vad det blir av det. Detta har aldrig gjorts förut, inte här iaf. Så vi får kännas oss fram lite och skapa hörnan längs med vägen.
Tanken är iaf att vi ska ha någon stans att träffas. Att kunna sitta och prata, jobba och hjälpa varandra. Men här ska även nya kreatörer kunna få hjälp att skapa ett konto och få tips kring det. Som sagt: det är något helt nytt – så vi får se vad det blir.
Ska ni till Elmiamässan nu i helgen så skulle vi bli väldigt glada om ni kom förbi och sa hej. Bor ni dessutom på mässans camping så har ni dessutom möjlighet att vara med live på vår live. Den blir på torsdag kl 19, vid vår husbil. Ni andra får gärna vara med online på vår youtube-kanal Jikitas på äventyr. Klicka HÄR så kommer ni dit direkt 🙂
Det här blir väldigt spännande. På söndag vet vi resultatet… yey eller nej…? Vill ni se vad vi pysslar med resten av veckan, så ha koll på vår instagram @jikitaspåäventyr, där lägger vi upp stories från hörnan så ofta vi kan.
Jag måste nog förklara bättre vad husbilslivet betyder för mej och för oss. Jag menar verkligen ”Hemma bra men borta bäst”, men många verkar inte förstå att det faktiskt är så. På riktigt.
Det var länge sedan jag trivdes i mitt hus, där jag bott sedan 1992. Från början älskade jag att fixa inne i huset och framförallt att fixa utomhus: att rensa ogräs, plantera och skörda. Men sen fick jag ont i kroppen och särskilt i ryggen. Jag höjde upp rabatterna för att kunna ta hand om dem och det funkade ett tag, men sen var det inte roligt längre. Att få ont så fort man gör något frestar på.
Ett hus och en trädgård kräver så mycket, särskilt ett gammalt hus. Mitt är från 1965. En fastighet behöver tas om hand på alla sätt, det ska målas, renoveras och underhållas både på in- och utsida. Trädgården ska skötas, vi har inte så mycket egen gräsmatta kvar, men en stor allmänning som nästan bara jag klipper och en häck som går runt hela vår baksida. Jag orkar inte längre. Min fibromyalgi är knepig som den är, utan gräs- och häckvård. Och jag är inte intresserad längre. Enkelt sagt; jag avskyr numera allt som har med trädgården att göra. Då har jag inte ens tagit upp snöskottningen…
I husbilen är allt så mycket enklare. Städningen tar högst 10 minuter, 15 om vi behöver städa mer noga. Vi har ingen gräsmatta som ska klippas, ingen snö att skotta och skulle vi behöva göra något åt husbilen får en verkstad fixa det. Ingen trädgård, ingen häck eller gräsmatta, ingen fasad som ska målas. Ljuvligt!
Vi var alltså borta i sex veckor på den senaste resan och jag längtade inte hem en enda sekund. Så ni som skriver att det nog är skönt att komma hem ändå… ni har så fel. Ni har inte alls läst vad jag skrivit i mina tidigare inlägg. JAG VILL INTE VARA HEMMA! Dagarna innan hemresa har vi ångest, total ångest. Å så är det även om vi är på resa utomlands, vi vill inte åka hem. Det är för många måsten och krav. Vi vill inte vara hemma!
Nu är ju även husbilen ”hemma” på sitt sätt och tanken är ju att den ska bli vårt enda hem. Ni kan inte fatta hur mycket vi längtar tills vi kan sälja huset och bara bo i bilen. Det är några saker som måste falla på plats först, men vi har sålt av våra saker sedan länge och planerar för fullt för ett liv på heltid i husbilen. Vår dröm är numera en plan och den är på god väg att realiseras. Snart så!
Planen från början var att magasinera de få saker som vi vill ha kvar, men nu har vi tänkt om. Vi kommer att lämna Stockholm och hitta en del i ett hus eller en stuga alt lägenhet att hyra. I Skåne! Vi kommer alltså att lämna Stockholm. På så sätt har vi en adress och vi slipper vintern även om vi måste vara hemma då (tanken är ju att åka söderut under vinterhalvåret).
Inte köpa alltså, utan hyra. Jag vill aldrig mer äga en bostad med alla krav som det för med sej. Att hyra en mindre lägenhet kostar ungefär lika mycket som att hyra ett magasin, och då har vi en adress och någonstans att sova om det skulle behövas. Man vet ju inte, bilen kan gå sönder, vi kan behöva längre läkarvård osv.
Vi älskar vårt husbilsliv. Vi sover bättre, vi fungerar bättre, vi mår bättre – allt är bättre! Nu ska det bara bli så på heltid också, men tills dess åker vi iväg så fort vi kan och så länge vi har möjlighet. Hemma trivs vi inte alls, vi vill inte vara där. Hemma är inte ens bra… borta är bäst! Jag vet inte om jag kan säga det tydligare.
Så var det dax att åka hem. Vi lämnade Västkusten och stod några dagar i Tidaholm. Där firade vi bla vår bröllopsdag, innan vi drog vidare till Motala. Tre härliga dagar vid vattnet fick avsluta vår sommarresa.
Det var verkligen inte med några muntra miner som vi vände av hemåt. Sex veckor på rull är en rätt lång tid, ändå var vi inte alls sugna på att åka hem. Hemma bra, men borta bäst som vi brukar säga.
De sista tre dagarna försökte vi suga ut det göttaste av husbilslivet och möjligheterna vi får med husbilen. Så det blev en ny sjötomt, den här gången i Motala. På ställplatsen vid Motala Segelklubb trivdes vi bra. Här står man med vatten på flera sidor om bilen, det finns härliga promenadstråk, ett jättefint utegym och en liten strand. Går man ett par hundra meter bort bjuds man på en alldeles galet fin solnedgång.
Vi kom hit på onsdagen, då var det fint väder – så jag kunde sitta ute och läsa större delen av dagen. Men på torsdagen däremot, så vräkte regnet ner stundtals, så då fick det bli jobb inne i bilen istället. Nu gällde det att förarbeta ett par veckor i förväg, eftersom vi ska bevaka Pride och kommer ha dåligt med tid att jobba vid datorn.
På fredagen blev det hyfsat fint igen och på lördagen låg vi tom på stranden en liten stund innan vi var tvugna att packa ihop oss och åka. Sommarresan var över, det var dax att åka hem. Hem till en djungel skulle det visa sej…
Efter dagarna på Smögen fortsatte vi till Hunnebostrand, som vi inte heller hade någon koll på innan. Oj, så fint det var där!
Eftersom Martin har börjat jobba, kan vi bara ta åka sträckor på lunchen eller efter jobbet. Eftersom man oftast behöver lämna en camping eller ställplats vid 11-12, så är det smidigast att packa ihop efter hans morgonmöte och dra vidare.
Mellan Smögen och Hunnebostrand var det inte särskilt långt, bara någon halvtimma. Ställplatsen vi siktade på var rätt liten, så det var bra att vi var där tidigt. Det fanns bara en plats kvar när vi kom, den var sådär… men vi ställde oss där så länge och väntade på att någon kanske skulle åka. Och det gjorde det! Strax kunde vi flytta till en mycket bättre plats och installerade oss. Martin inne i vårt ”kontor” och jag utanför i min soffa med en bok. Solen sken, så det var bäst att passa på.
Efter jobbet gick vi på upptäcktsfärd. Ställplatsen är en bit från ”city”, ca 400 meter. Men allt är omringat av vatten, så vi kunde se båtar genom bilfönstret. Jag älskar platser vid vatten och vi har lyckats ha sjötomt nästan hela resan.
På vägen till den stora hamnen passerar man St Göransö, som har en jättefin promenadslinga. Den var vi såklart tvungna att kolla in, vi gillar ju att gå. Det stod inte hur lång slingan var, men kanske 2-3 km, och den var en liten utmaning här och där. Man fick gå över kala klippor och klättra upp på berghällar, kul! Sånt gillar vi! Jag tyckte att det liknande miljön på Blå Jungfrun lite grann, ungefär lika stort och en blandning av tät växtlighet och kala klippor.
När vi gått färdigt slingan var vi hungriga och siktade på restaurangerna i hamnen. Här finns flera stycken och i flera olika prisklasser. Det är såklart hummer som är grejen här, men då det inte var säsong fick det bli lite annat. Vi satte oss på Räkboden och beställde en fish n chips samt en fiskburgare och delade på bägge. Så himla gott! Åsså blev det glass till efterrätt också 🙂
Hunnebostrand är inte jättestort, men en dag är lite för lite för att hinna uppleva allt på riktigt. Så vi kommer med all säkerhet tillbaka. Ställplatsen var kanske inte jättemysig, men den funkar.
Har ni varit i Hunnebostrand? Kanske gått samma slinga på St Göransö som vi?
Vi kom alltså till Smögen. En plats jag velat se i många år och inte visste något om. Östkusten och Öland är ju mer min grej.
Det är rätt häftigt att köra över bron till Smögen och se vattnet och alla öar. Vi visste att det bara fanns en ställplats för husbilar och att vi måste vara där tidigt för att få plats. Så vi körde tidigt från Kloster Marina där vi stod natten innan och var i Smögen redan strax efter 9 och kunde rätt enkelt knipa en bra plats.
För en gångs skull så sken solen, det har den gjort kanske 5 dagar under hela juli. Så när Martin slutade jobba tog vi våra kameror och gick vi runt och tittade. Vi hade blivit tipsade av våra husbilsgrannar om Ekelöfs restaurang, där skulle det finnas prisvärd och god mat. Så vi började med att lokalisera den. På vägen passerade vi bryggor, vatten, fina små hus och butiker. När vi hittat den började vi utforska stället.
Som sagt: vi visste inget om Smögen. Smögenbryggan? Vad var det? Det skulle snart visa sej vara en alldeles bedårande plats! Så mysigt att gå här, äta en glass och titta på båtarna. Och här fanns ju dessutom de där färgglada husen som jag ville ha en bild på.
Är man i Smögen så måste man äta skaldjur. Så när det var dax för middag gick vi tillbaka till Ekelöfs och tog varsin räkfrossa. För 269 kr kunde vi äta huuuur mycket vi ville, både av räkor, bröd och aioli. Jag älskar räkor, de här var superfärska och så otroligt goda. Vi åt tills vi inte fick plats med en enda liten räka till och gick långsamt tillbaka till bilen. Proppmätta.
När vi kom tillbaka till bilen hade vi gått över 20 000 steg. Det blir några stycken när man ska utforska en plats noga och här finns ju både berg, kobbar, bryggor och en massa annat spännande. Från bilen tar det kanske 10 minuter att nå bryggan, en fin promenad bland gamla hus och små gränder.
Jag vill absolut se mer av Smögen, men när det är lite lugnare. Nu i juli var det rätt hysteriskt. Ställplatsen är egentligen för 16 bilar, nu hade 24 klämt in sej där. Men den ligger bra med Ica som granne och en liten strand precis framför. Den här gången blev det bara ett litet smakprov, men vi kommer tillbaka!
När vi är ute på rull bor vi gärna på udda ställen. Såna som blir lite extra roliga att skriva om eller göra en film på. Bananpannkakan i Höganäs är inte som någon annan plats. Självklart ville vi kolla in det!
Bananpannkakan… varför döper man en ställplats till det? Jo, för att man har höns som lägger goda ägg och man gillar bananpannkaka såklart. Micke och Gittan som driver ställplatsen har som grej att ge en liten välkomstpåse till sina gäster, innehållande en banan, två ägg från gårdens hönor, två kakor och två skumbananer. För att man ska kunna fixa sin egen bananpannkaka och även få en riktig gofika.
De kallar sitt ställe för ett vuxendagis och har tom åldersgräns, som retar gallfeber på en del. Här måste man nämligen vara över 35 för att få bo och det är endast öppet för husbilar. Åldersgränsen är inte huggen i sten, men barn är inte välkomna och det är pga det finns en viss skaderisk. Ställplatsen ligger nämligen på en gammal skrot och här finns fortfarande gamla grejer kvar som barn kan skada sej på. Här finns också en damm med guldfiskar och skulle barn få vara här så skulle dammen vara tvungen att hägnas in och då skulle hela vitsen med den försvinna. Så det är inte för att jäklas som man har åldersgräns, utan för att det finns en säkerhetsaspekt.
När man kommer till Bananpannkakan möts man av skyltar, mängder med skyltar. Här är allt klart och tydligt, man behöver inte fundera på något alls. Allt står ju på skyltarna. Man väntar i sin bil vid entrén och snart kommer Micke och visar var man ska stå, han visar sedan även runt på området så allt ska vara glasklart. Det är andra gången vi får rundvisning av en plats, innan vi ens satt i kontakten till bilen 🙂
Efter rundvisningen installerar vi oss och ser oss om. Var sjutton har vi hamnat? Här går två stora gäss fritt, de är dock inte så kärvänliga att man ska klappa dem. Förr gick även hönsen fritt, numera är de dock i sin hönsgård – de sprätte för mycket och rev upp det som planterades. I dammen simmar fiskarna och kommer direkt när man står på kanten, vana att få mat förmodligen. Några katter går också omkring och retar gärna gästernas hundar 🙂
Vi står mitt i parets trädgård, där finns plats för ca 20 bilar. Till vänster om oss finns Plaja del Bananas, en välskött pool med soldäck. Till höger ligger dammen och en liten grillplats där bordet består av en flygplansvinge från en gammal Saab. Stjärtfenan från samma flygplan står strax framför bilen. Bakom oss ligger skroten, där man kan gå på skrotsafari, vilket vi gör såklart.
Första dagen filmar och fotar vi det vi ska, så länge vädret är fint. Vi har lärt oss att inte vänta, för då kan vädret snabbt vända och då får vi inte ihop materialet som vi behöver. Vi pratade också mycket med Micke och fick snabbt veta att han inte kom åt sitt instagram. Det ville vi såklart hjälpa honom med och trodde det skulle vara plättlätt… det tog oss typ två dagar, flera uppdateringar och ett gäng googlingar innan vi fattade vad som var fel. Men innan vi åkte så funkade allt och vi hade även en kort instagramkurs med både Micke och Gittan. Nu vet de hur det funkar och kan sköta det själva, även om jag finns där som lite stöd.
Första kvällen åt vi snabbt och satt sedan och jobbade, andra kvällen åt middag däremot med de andra vid flygplansvingen. Klockan 18 varje kväll tänder Micke grillen och äter sedan tillsammans med alla de gäster som vill. Vi blev ett gäng på åtta personer som satt och pratade läääänge. Det roliga med husbilsmänniskor är att alla är väldigt olika, har olika bilar och olika ekonomiska möjligheter – MEN ett gemensamt intresse förenar oss och gör att man kommer bra överens med nästan alla. Att dessutom träffas på Bananpannkakan som välkomnar allt som är annorlunda blir en bonus.
Medan vi sitter där och pratar kommer byns sheriff förbi på sin fina häst, vi passar såklart på att ta en massa bilder på det annorlunda inslaget. Å jag kommer på att jag faktiskt kan både klappa hästen och pussa på mulen utan att bli allergisk. Tjoho! Funkar förmodligen bara för att vi är utomhus, men alltid nåt!
Efter ett par mysiga dagar lämnar vi fantastiska Bananpannkakan högst motvilligt. Här hade vi kunnat stanna mycket längre, så fantastiska människor, sån annorlunda miljö och så många härliga djur. Vi har varit med och matat hönsen flera gånger och när vi åker ger Gittan oss en hel ask med färska ägg. Snacka om lyx!
Efter våra regniga dagar i Falkenberg och Ullared tog vi ett par dagar på en camping i Gnosjö. Vi visste att det skulle regna och hade planerat för jobb. Vad vi inte tänkte på var hur internet funkar i Smålandsskogarna. Eller inte funkar…
Det småregnade redan när vi kom fram till den lilla campingen vid Gnosjösjön. Jo, den heter faktiskt så 🙂
För första gången kom en campingvärd ut och visade oss runt, innan vi fick slå oss till ro. Redan när jag skulle swisha avgiften borde jag ha anat oråd, men det gjorde jag inte. Jag fick nämligen inte kontakt med banken förrän jag loggat in på deras Wi-Fi.
Sen började regnet vräka ner och slutade inte. Vi packade upp datorerna och körde igång, det gick sådär… internet vägrade att funka. Campingens Wi-Fi funkade ibland om jag hängde över diskbänken och riktade telefonen mot fönstret och deras reception.
Jag hade mängder med grejer jag skulle göra och fick ett lätt stresspåslag. Där och då insåg jag att dålig uppkoppling är något som stressar mej enormt. Kan ju låta sjukt, men det mesta av mitt jobb sköts via mail och sociala medier. Det är så jag får lön. Alltså måste jag ha bättre koll på hur det fungerar när vi planerar att stå och jobba på olika platser.
En del kunde vi iaf göra och snart skulle vi vidare. Istället för mörkaste Småland blev det en natt hos min fina vän Åsa i Huskvarna. Här blev det inget jobb gjort alls, vi pratade och pratade och pratade. Och tvättade! Det behövdes efter tre veckor på rull 🙂
Vi hade planerat för shoppingtur på Gekås i Ullared på måndagen, men det blev lite mer än så… en akut shoppingtur, den planerade och ytterligare en som inte var för att shoppa…
Vi var ju i Falkenberg när vi fick ta en akut tur till Ullared för att köpa regnkläder. På 90 minuter lyckades vi både hitta det vi sökte och äta lunch, bra jobbat va!
På måndagen vaknade vi på Engelsons parkering och ekiperade oss med friluftskläder, innan vi körde den korta biten till Ullared igen. Den här gången för att göra årets inköp av deo, badskum, tvål och lite annat som är bättre pris här än hemma. Inköpslistan var inte så lång, vi måste ju tänka på lastvikten i bilen. Ändå gick vi runt i drygt 6 timmar!
Meningen var att vi skulle filma lite också, vi vet att många är nyfikna på särskilt campingavdelningen. Men vi orkade inte! Vi tog oss till Gekås Camping- och stugby istället och sköt upp filmandet till dagen efter.
Eftersom vårt uppdrag just nu är att kolla in campingar och ställplatser, var det bara att snöra på sej skorna igen och upptäcka området. Med regnet hängande i luften får man passa på så fort vädret tillåter. Å mycket riktigt kom ett skyfall med både regn, hagel och hård blåst. Men då satt vi tack o lov och åt i bistron.
Trötta men hyfsat nöjda stuvade vi undan våra inköp och somnade ovaggade. Mina öronproppar är välanvända, med dem får jag den sömn jag behöver. Utan dem hade jag nog inte sovit en blund.
Efter en snabb frukost körde vi tillbaka till Gekås, för tredje gången och tredje dagen i rad. Vi filmade det vi skulle och köpte mat, det finns ju också där. Sen blev det sushilunch innan vi drog vidare.
Nu hade vi bokat in oss två dagar på en liten camping i Småland där vi skulle stå och jobba. Trodde vi…
Efter att vi blev med husbil har vi gjort ganska många recept på maträtter som som funkar i små utrymmen, det är en utmaning faktiskt – särskilt som vi fortfarande inte har någon grill. Små kök finns ju inte bara i husbilar, utan även i husvagn, båt och små lägenheter 🙂
Första helgen vi var ute hade vi fixat det mesta i förväg. Vi tog med matlådor med färdig sallad, hade en bunke med falsk potatissallad (som är något av det godaste jag vet) och rostbiff och hade med oss ingredienser så vi kunde göra en sommartallrik. Så kan man såklart göra, men kanske inte för en längre resa eller om man vill äta varm mat.
Även om vi är ute på vägarna vill vi äta ”bra” mat och håller vår planering med vegetariska måndagar, fisk/skaldjur på tisdagar, något lite extra på helgen och sedan en mix av fågel, fisk och mittemellan resten av veckan. Allt ska vara lättlagat och gå hyfsat snabbt att laga, det är så vi vill ha det. Särskilt på sommaren 🙂
Matmuffinsen gör vi hemma, fryser in och tar med – men de går att göra i en Omnia. Om ni gillar camping och inte har testat en Omnia så har ni missat nåt. Det ser ut som en sockerkakasform med lock, och fungerar ungefär som en ugn. Godaste pizzarullen görs i en sån, sååå gott!
Vi har börjat filma maten som vi gör i husbilen, filmerna hittar ni på vår youtubekanal Jikitas på äventyr. Prenumerera gärna, vem gillar inte matfilmer lixom. Fler recept med husbil-, husvagn och campingmat hittar ni HÄR.
Vi kör runt i Sverige just nu, vi vet inte riktigt vart vi ska – dit solen skiner förmodligen. Ser ni oss får ni gärna säga hej, bilen har ett stort klistermärke med ”Jikitas på äventyr” baktill, ni kan inte missa oss 🙂
Efter midsommar körde våra vänner söderut, medan vi åkte norrut. Äntligen var det dax för några dagar på ställplatsen i Byxelkrok. En favorit!
Vi kom fram vid 11 och det fanns några platser kvar. Dock inte i främre raden, som har finaste utsikten. Men vi såg en bil som nog skulle åka och ställde oss på raden bakom och väntade. Mycket riktigt. Efter kanske en kvart åkte de och vi kunde rulla fram till deras plats. Perfekt!
Sen var det ryggläge resten av den dagen. Vädret var ljuvligt, drygt 25 grader och svag vind. Vi satt i skuggan och läste och hade det perfekt! Under tiden kom det förbi både kända och okända människor och hälsade på. Några har vi haft kontakt med på instagram, några hade vi ingen aning om vilka de var – men alla besök är kul! Å jag fick gosa hund och var mer än nöjd 🙂
På kvällen tog vi en date night med restaurangbesök och mys i solnedgången. Här uppe är solnedgången alltid magisk. Vi gick länge från brygga till brygga och tog mängder med bilder. Hur många bilder kan man ta av en solnedgång? Svar: många!
Vi visste att detta var sista chansen med en solnedgång av den här kalibern, för i år, och utnyttjade det till max! När solen var helt borta försökte vi sitta ute en stund, men då kom myggen… så vi gjorde kväller och förberedde oss för att åka vidare igen.
Har ni inte varit i Byxelkrok så måste ni faktiskt åka dit! En av Sveriges mysigaste platser 🙂
