Jag har levt under ganska stor stress de senaste 30 år och blev rejält utbränd första gången 1998. De senaste 10 åren har inte varit särskilt mycket bättre och de senaste två har varit fullständigt kaotiska. Så nu är jag i den berömda väggen igen 🙁

Ni som hängt med här på bloggen vet hur de senaste åren sett ut med sjuka föräldrar, dödsfall, problem med närstående, tvister med olika företag och myndigheter mm mm. Sånt där som är hyfsat normalt under ett liv och går att hantera, om det kommer ett problem i taget. I vårt fall har de kommit tillsammans och hela tiden under fler år. Så jag har tagit slut.

Sedan i mars har jag varit på en mängd olika läkarbesök och undersökningar och nu börjar saker trilla på plats rent fysiskt, psykiskt är det värre. Jag är sönderstressad, på ren svenska. Å det är inget jag kan göra något åt, mer än det jag redan gjort. Efter kontakt med kurator är det jätteskönt att veta att jag inte kunnat hantera min situation på något annat sätt än jag har gjort. Hade jag gjort som alla säger ”och prioriterat mej”, så hade det blivit ännu värre. Ibland kan man inte prioritera sej själv utan att det blir katastrof och det är ett val jag varit tvungen att göra. Även om det känns otroligt orättvist!

Skillnaden mot 1998 är att jag då både var sönderstressad och deprimerad, den här gången är jag inte deprimerad – däremot rejält frustrerad. Förra gången var jag ensam, den här gången har jag Martin – det är en stoooor skillnad. Att dela problemen med någon som faktiskt lyssnar och stöttar är otroligt skönt. Det är hos honom jag skärmar av, pratar av mej och får ovillkorlig kärlek. Han är bäst!

Nu har det alltså gått så långt att jag blivit fysiskt sjuk. I somras fick jag utslag på benen, vid flera tillfällen. Som en miljon pyttesmå vattenblåsor ungefär. Detta återkom vid ett par olika tillfällen. Sen fick jag ont i vänster hand, så pass att jag knappt kan använda den – men man hittar inget fel.

En morgon vaknade jag av att ögonlocken förvandlats till vattenballonger och hängde så tungt över ögonen att jag knappt såg något. Synen förändrades också. Detta har gått tillbaka en del, men nu blir det operation för att ta bort resten. Liknande den jag gjorde 2014, men snittet läggs på ett annat ställe den här gången. Jag sover dåligt, kan vara vaken i timmar på nätterna och är aldrig pigg. Och jag har gått upp i vikt.

Sista jag gick upp i vikt så här snabbt var när jag fick en infektion i kroppen 2010. Då fick jag en massa diagnoser, medicin och gick ner igen. Nu är det alltså dax igen. Så jäkla surt eftersom jag var i mitt livs bästa form för bara två år sedan. Å jag vet ju vad mina andra läkare säger… jag måste vara normalviktig och fysiskt aktiv 30 minuter per dag för att hålla cancern borta. Så ni fattar ju, en stressfaktor till.

Kuratorn frågade om jag behövde en sjukskrivning, men det är ju jobbet och uppdragen som ger mej energi. Att få resa, träffa människor som inte vet något om mitt liv hemma, få sol, värme och glömma allt annat för en stund. Hon fattade tack och lov. Det är svårt att förklara, men att inte vara hemma är enklast just nu. Det är ju därför vi varit ute med Peppe så mycket, han är vår räddning!

Stressen blev så stor att jag tappade nästan alla rutiner. I valet att sova eller promenera, blev det sova. Så våra två dagliga promenader har ofta inte blivit ens en. Jag har tränat, men helt utan energi och ibland inte ens hela passet. Mitt pass är bara 15 minuter, att inte ens orka det säger en del. Å jag har verkligen inte orkat. Det har inte handlat om lust, utan om total energilöshet.

Men nu har jag ändå fått en del hjälp och bekräftelse på att jag hanterar situationen så gott jag kan. Det känns jätteskönt! Vi har även fått ett personligt ombud från kommunen som ska hjälpa till med en del av trasslet med myndigheter osv. Jag kan inte säga mer om det i nuläget. Men det innebär att jag inte behöver ringa mängder med samtal eller ha koll på en massa detaljer. Det är många inblandade och väldigt rörigt. Att prata med myndighetspersoner när skallen inte är där den ska är otroligt påfrestande. Och det tar enormt mycket tid.

Jag bytte vårdcentral då min läkare sedan 11 år slutade väldigt plötsligt och fick otroligt nog tag på en annan helt fantastisk läkare. Tyvärr slutar han nu i december, men Dr A har verkligen gått in för att lösa så mycket som möjligt tills dess. Han har koll på allt det fysiska utom mina ögon, men där har jag min egen ögonläkare Dr G.

Mina ögonlock blev alltså väldigt tunga, så de har legat och skavt mot ögat och på så sätt skapat en inflammation. Mot detta har jag fått en ögonsalva som ska tas tre ggr om dagen, å då ser jag inget på typ en timma efter. Inte lätt att jobba… Å sen blir det operation för att ta bort överskottshuden så fort det bara går. Det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg, jag har ju nämligen redan gjort en sån operation en gång…

Men jag erkänner mej alltså sjuk igen, av stress. Trots att jag kände igen symptomen för länge sedan, kunde jag inte stoppa det. Jag har tagit hand om mej så gott jag kunnat, mer kunde jag inte göra. Nu får jag ta hand om sviterna så gott det går och hoppas att eländet ska vara över någon gång. Jag kan inte vara helt öppen med allt, men kan väl säga som så – att det inte syns på utsidan vad en person går igenom och att de allra flesta har någon skit att bära på. Man brukar säga ”Pick your fights” och det är ungefär så jag levt senaste åren. Ett ständigt val mellan pest och kolera kan man säga. En dag kanske jag kan berätta allt. Döm aldrig en annan människas beslut, du har ingen aning om vad h*n går igenom.

Jag vet att man måste prioritera sej själv, men ibland går det helt enkelt inte att göra det utan att förstöra allt man har. Det är iofs också ett val. Jag vet allt det där med att man måste rädda sej själv för att kunna rädda andra… det låter fint och funkar kanske så om man inte måste ta hänsyn till andra som är en nära. Svår att förklara utan att säga allt, jag kanske inte ens borde skriva detta inlägg eftersom jag inte kan säga allt?

Det jag kan säga är iaf att jag inte mått alls bra och gått upp en del i vikt, MEN att jag äntligen ser lite ljus i tunneln och att vi återigen börjat med våra dagliga promenader. Inte två, men iaf en om dagen. Och jag tränar med energi igen! Får jag bara lite sol på nosen och ordning på ögonen, så ska det nog kännas liiiite bättre igen. Jag har levt med detta så länge att det är ett slags normalläge, jag måste bara hinna andas lite mellan smällarna. Prio ett just nu är normalvikt igen, allt för att hålla cancern borta. Går det så går det…

Jag ger aldrig upp! Särskilt inte när det gäller min hälsa!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

2020 handlade inte bara om hälsan, även om den stod för en stor del – utan även om alla projekt som vi faktiskt hann med hemma. Vi fick massor gjort!

Del 1 av årssammanfattningen hittar ni HÄR, nu kommer del 2:

2020 började ju ändå bra, med en fin resa och allt. När vi kom hem stängde hela Sverige över en natt och vi fick en massa tid över. Rätt snart kom påsken med en sammanhängande ledighet, skulle vi ta tag i ”den stora rensningen” så var det nu! Det var dax att dyka ner i källaren för, i bästa fall, sista gången. Nu skulle det ske, grejerna skulle bort!

Vår källaren är inte ens en källare, det är en krypgrund. Där har vi haft översvämning tre gånger, vid den första för tio år sedan förstördes massor. Ändå fanns där alldeles för mycket grejer fortfarande… det tog faktiskt flera dagar att ta upp allt. Mest för att det inte fanns plats i vardagsrummet att lägga allt, så det fick bli vart efter grejerna sorterades och försvann.

Vi stängde av nostalgin totalt. Nu skulle grejerna väck på ett eller annat sätt. Mängder sattes ut till försäljning och det var skytteltrafik av köpare hem till oss. Mycket gavs bort (som på bilden, den som ville fick ta) och secondhand. När källaren var tom tömde vi även vinden, det som var kvar skulle nämligen få plats där. Å det får det nu!

Vart efter källaren tömdes blev vi lättare och lättare och när vi ställt sista lådan på sin rätta plats på vinden var lättnaden total. Den fulla källaren och den överfulla vinden står nu hopplockad i ca 20 plastbackar på vinden. Snyggt och prydligt. Fattar ni känslan!!!

Reserestriktionerna kom och vi tänkte att det är väl bara att fortsätta. Förrådet var i bedrövligt skick, golvet hade tom börjat sjunka in och det luktade lite konstigt där. Vi visste att vi skulle vara tvungna att riva det helt inifrån och nu skulle det finnas tid. Det var bara att sätta igång. Mer röja, sälja, ge bort. Köparna fortsatte komma, grejer försvann i en strid ström men även loppislådorna fylldes och snart stod ett 20-tal kartonger proppfulla i garaget i väntan på en loppis som numera var förbjuden att ha.

Hur stor eller liten en renovering än är, så blir det alltid större än man tänkt sej. Vi fick mycket riktigt riva hela förrådet, på insidan, men där var så mycket konstigheter och fusk bla under golvet och i väggarna, att en del av det som vi tänkte behålla fick rivas ändå och byggas om. Men till slut stod vi där ändå, med ett helt och fräscht förråd. Med nya funktionell förvaring och kunde lasta in det som faktiskt skulle vara där. Ett hörn behöll vi tomt, där skulle loppislådorna få bo över vintern.

Nu var vi inne i Juli och insåg att vi blir nog hemma över hösten också. Vi kanske skulle passa på att ta hand om garaget också? Så det gjorde vi! Även den här gången blev projektet mycket större, då vi bla hittade hål in till grannarna och en humlebo i väggen. Men det blev ordning och reda även i garaget och innan vi stuvade in alla grejer igen, körde vi en sk Loppis-Safari inne i garaget och sålde av massor! De 20 loppiskartongerna blev 8 och får plats i förrådet nu, tills vidare.

När vi fixade med garaget och inredningen där, passade vi på att även göra om utrymmet under trappen inne, så det blev ordning där också. Och medan vi gjort allt detta har vi alltså gått och gått och gått. I maj började vi upptäcka Botkyrkas olika motionsslingor, under hösten tog vi oss vidare till Huddinge – där vi har en hel del kvar att upptäcka. Hittills i år har vi gått ungefär 300 MIL!!!

Som grädde på moset röjde vi även i trädgården under sommaren och fixade vardagsrummet under hösten och vi har självklart lagt upp planer för nästa års projekt. Då ska vi fixa entrén och bygga trädäck på baksidan. Sen är allt tipptopp!

Vi har alltså fått ordning i alla utrymmen som samlar saker. Sålt av massor. Renoverat två stora projekt. Och gått 300 mil. Fattar ni vilka bra grejer vi har gjort och hur lycklig jag är! Källaren och förrådet har legat som en tyngd över mej, nu är den borta!

Förverkligandet av den där drömmen om att få plats i en husbil och bo i den på heltid kommer närmare och närmare. Det vi ser nu, är det vi har. Hela vårt hem får snart plats i ett sånt där förråd som man hyr och det är ju dit vi vill komma. Nyckelringen har vi redan, bara resten kvar 🙂

2020- året då vi röjde, renoverade och promenerade!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Förrådet revs invändigt och byggdes upp igen. Det blev sååå bra. Nu var det bara garaget kvar, det behövde ju bara lite färg och ny förvaring. Det skulle ju gå snabbt… famous last words lixom…

Redan när vi röjde i garaget, hittade vi massor med fel. Nån liten grej kan man ju låtsas att man inte ser, men när humlorna byggt bo både i väggen och utanpå, när man ser in till grannen längst ner vid golvet och gipsväggen bara smular sej… då är det svårt att inte låtsas se… det är lixom bara att tugga i sej och fixa. Det där med att måla var lixom det enkla.

När vi började var det en beige färg i nästan hela garaget. Det betyder att jag förra gången helt enkelt målade där jag kom åt. Så halva väggen längst in var orange och halva med fult kakel. Under kaklet hade man målat blått. Det satt även kakel längst ner på väggen till grannen. Det var när det kaklet togs bort som vi upptäckte att det var hål där. Längst heeeela sidan. Där var även en platsbyggd bänk som var alldeles för stor, som vi rev, som humlorna också bodde i till viss del. Humlornas hyresavtal sas upp, väggarna frigjordes, lagades, tvättades, spacklades och målades i en gul härlig färg. Mitt garaget ska vara trevligt att gå in i!

Medan sommarprogrammen lyssnades igenom målade jag taket vitt och sonen kom och fixade elen, så att den också numera är säker. Problemet med hålet längst ner var inte så enkelt, så min pappa kallades in. Med hans hjälp petades det in en träskiva som vi sedan kunde gjuta betong mot. En meter i taget typ… så det tog lite tid. Men tätt blev det iaf till slut! För första gången är där även en golvsockel runt hela garaget också nu – bara en sån sak!

När jag bytte garageport för kanske 15 år sedan blev det ett glapp mellan själva hålet för den gamla porten och den nya. Det blev som ett dike ungefär, på kanske 5 cm längst ner vid golvet. Det har gjort att det kommit in vatten när det regnat och snöat förstås. Detta fixade pappa också när han ändå höll på med betongen. Efter massor med extrajobb är garaget iaf nu så tätt det kan bli och väldigt mycket helare än det var innan. Å jättegult!

In med ny arbetsbänk, det fick bli två trådbackssystem från Elfa och en bänkskiva som vi redan hade. Blev hur bra som helst! De två trähyllorna vid sidan om är kvar sedan förr, allt annat tog vi bort. Nu finns där fler krokar istället för skrymmande hyllor och allt är upphängt där det ska vara. Så himla bra!

Vi skulle behöva fixa golvet också, uppfarten också för den delen. Men det får bli en annan gång

Det ser kanske lite rörigt ut på bilden, men det är mest för att där står grejer som ska slängas och lite prylar som lagts in för vintern. Bilen går iaf in helt utan problem och det gillar jag!

Det blev väldigt mycket mer jobb än vi planerat för och därför väldigt mycket längre tid än vi trodde. Men nu är det så bra! Allt får plats, vi vet exakt vad vi har och var det är. Bilen kan ha party där inne nu, det är så rymligt 🙂

Nu har vi renoverat i ett svep sedan i slutet av mars och fått så mycket gjort. Akuta grejer som vi skjutit framför oss trots att de varit just akuta – men nu är de fixade! Å det är sååå skönt! Men vi lägger oss inte på latsidan än… nu är det vardagsrummets tur. Ni som är med på instagram @marlenerinda vet… Ni andra kan kika in där.

Nu kör vi lite till – 2020 året då vi röjde, renoverade och promenerade 🙂

Jag tror att vi började riva förrådet 30/4, igår blev vi färdiga! En låååång renovering, skitjobbig och vi är helt slut – men så jäkla nöjda!!! Ni som varit med på instagram @marlenerinda har sett vartenda litet steg 🙂

Ett sånt litet utrymme som ett förråd, ska verkligen inte ta nästan tre månader att renovera – men det blev så pga en mängd olika anledningar. Här är hela story hur vårt skräpförråd blev ett lyxförråd, som det numera är benämnt som 🙂

Vårt förråd har alltid varit en mardröm. På grund av en mysko, 20 cm hög sockel (längst tre väggar), längst ner vid golvet, har det inte gått att inreda det på något bra sätt. Så vi har bara ställt in, eller satt upp hyllor, som vi fyllt med grejer utan att ens fundera. Ett förråd är oftast inte prioriterat, det lixom bara är… tills golvet lutar och sviktar så mycket att hyllorna inte längre står rakt, eller ens står upp utan faktiskt rasar. Eller det stinker mögel och en vägg börjar bli svartprickig… då är det lixom dax att göra något – nästan lite för sent till och med. Förra ägaren hade kaklat ena väggen och hälften av plattorna hade dessutom redan trillat ner. Det var akut!

Vi insåg snabbt att skulle vi göra något, så skulle vi göra det från grunden. Vi var ju tvungna att se hur illa det stod till med det där möglet och vad som hänt med golvet, men oavsett så skulle vi riva hela insidan och få ett funktionellt utrymme. Äntligen! Det var mögel runt hela fönsterkarmen och pyttelite i väggen runt fönstret – men det hade inte spridit sej mer tack och lov. Fönstret skulle definitivt bytas och här kom första tidshindret. Det tog 6-8 veckor att få hem ett nytt fönster… juhupp, bara att jobba på under tiden alltså.

Tre av fyra väggar revs helt. Det sviktande golvet likaså. Golvet ja… när vi började undersöka det så såg vi direkt att ett av hörnen hängde i luften, där fanns inget stöd alls – det lilla som fanns förut hade ruttnat. När golvskivorna var borta såg vi också en massa konstig hål över hela betongytan. Och nu såg vi även anledningen till den mysko sockeln längst sidorna. En del av den gjutna betongkanten som förrådet vilar på, finns även på insidan (men bara på fönsterväggen) och den hade förra ägaren byggt in så den blev ännu större. Nu bestämde vi att vi skulle lyfta hela golvet en bit och bygga det ovanpå betongsockeln. Visst, takhöjden skulle minska lite – men inget som skulle störa.

Så med ett helt tomt skal började vi bygga. Golvet lappades ihop med betong i de konstiga hålen, det blev helt nya reglar och ny isolering innan vi till slut la på helt nya golvskivor. ”Vi” är samma sak som pappa 🙂 Det är nämligen min pappa som är den som har byggkunskap och som väglett oss igenom allt. Men mycket har vi gjort själva efter att ha rådfrågat och blivit visade.

När golvet var fixat var det väggarnas tur, ny isolering, nya träbalkar/reglar där såna saknade och sedan nya gipsskivor. Sonen drog ny el och satte dit flera uttag, så nu är även den delen säker – det gamla var rätt farligt med trasiga kablar och tveksamma eldragningar. Han satte även dit en ny taklampa, så nu har vi ordentligt med ljus också.

Sen var det bara att vänta på fönstret, under tiden målade vi taket, dörrkarmarna och dörren. Vi spacklade väggar, slipade, spacklade och slipade lite till. Fönstret kom, men då var föräldrarna iväg på lite sommarlov – så vi fick vänta lite till. Lite mer väntan alltså… men sen gick det snabbt! Det var inte så svårt att montera ett fönster som ”vi” trodde. Snart var det på plats, tätt, nytt och fint – men framförallt mögelfritt!

När fönstret väl var på plats kunde vi äntligen tapetsera. Det har vi gjort förr, så det var inget vi hade några problem med – tvärtom faktiskt. Vi såg fram emot att äntligen ta tag i något mer ”synligt” som dessutom var slutsträckan på allt jobb. Medan vi tapetserade (sommarens varmaste dagar typ…) lyssnade vi på sommarpratarna och har rätt mysigt. Pälsbollen var en självklar arbetsledare 🙂

Sen kom det roliga, men lite knepiga jobbet med att börja sätta upp hyllor. Att se hur det ska bli inne i skallen är en helt annan grej än i verkligheten. Till slut köpte vi det vi trodde skulle behövas, lite för mycket till och med, och när allt var klart lämnade vi tillbaka grejer som inte använts. På så sätt slapp vi åka flera gånger för att komplettera. (Som en parentes kan nämnas att vi använt Elfas hyllsystem och det är billigast på Bauhaus och Hornbach, efter en snabb jämförelse.)

Med det mesta på plats kunde vi äntligen lägga in mattan och fixa de sista detaljerna. Igår eftermiddag var det klart att börja flytta tillbaka grejerna från garaget och in i förrådet igen. Å det blev så bra! Det finns gott om plats, det är ljust, rymligt och funktionellt. Just nu har vi sparat ett hörn för att ställa alla loppislådor (typ 15 stycken) i, sen får vi se vad det ska bli där.

Vi plockar in sak efter sak, mycket slängs, lämnas till secondhand eller läggs till loppis. Vi är inte färdiga med rensningen än, men det mesta som ska vara i förrådet är där nu. Jag har äntligen fått en vinterförvaring för ytterkläder och skor, hyllor som är raka, lådor som fungerar att dra ut, verktyg om hänger på sin plats och vi har en liten arbetsbänk med laddare för olika saker. Det är så bra!

Nu är det bara garaget kvar att röja i och renovera lite. Där behöver också målas lite och fixas funktionell förvaring, så det blir enkelt att köra in bilen på vintern. Nu är det lite dominoeffekt över allt, man flyttar runt vart efter årstiderna växlar. Men nu behöver vi verkligen en loppis, vi har massor som ska säljas och att sätta ut varje grej på annons tar för lång tid. Men vi satte ut lite i går och blev direkt av med en stor resväska, så himla bra!

Corontänen har utnyttjats till fullo hittills! Källaren är helt tömd, vinden likaså. Vi har gått igenom varenda pryl och ställt tillbaka saker sorterade i lådor på vinden. Mot en överfull källare och en lika överfull vind har vi nu kanske 25 platsbackar på vinden. Stooooor lättnad. Plus en massa loppislådor 🙂

Förrådet är alltså också numera fixat, allt som finns där – förutom alla loppislådor – ska vara där. Å nu är det som sagt garagets tur. Sen är det klart! Känns ju hur konstigt som helst! Att efter nästan 30 år i huset, äntligen få ordning är ljuvligt! Att äntligen kunna säga att det är ordning både ute och inne samtidigt är något jag längtat efter. Jag är inte där än, men närmare än någonsin. Så jäkla skönt!

High Five på oss!

När man har hus finns det alltid något att fixa. Årets stora projekt är att renovera förrådet, där är mögel i ena väggen och vi tror att golvet har rasat.

Våra hus byggdes 1965. Det slogs upp 38 likadana små lådor på rätt kort tid och resultatet blev inte en enda rät vinkel typ. Vi har bytt tak, fönster och garageport. Byggt om nästan allt inne och målat om ute. Men förrådet och garaget (som sitter ihop) har vi inte gjort särskilt mycket åt, iaf inte invändigt. Nu är det dax.

Vi har haft högskåp längst väggarna och dessa har lutat mer och mer inåt. Jag har lagt tjockare och tjockare brädbitar under fötterna på skåpen, men de har ändå lutat lite mer för var dag som gått. Grannen trampade igenom sitt golv, så man kan ju ana att vårt också är slut. Första ägaren av vårt hus har dock limmat en sån där linoleummatta på golvet och därför ser man inte om något är trasigt, men vi tror att det är mattan som håller ihop allt. Typ.

Den där första ägare har av någon konstig anledning även kaklat halva förrådet och när en kakelplatta trillade ner för ett tag sedan, upptäckte vi svarta prickar under. Vi petade bort lite mer kakel och där var väldigt mycket svarta prickar. Då blev läget lite mer akut. Så förra helgen tömde vi förrådet och började riva insidan. Det låter mycket lättare än det är. Vi har god lust att strypa den där första ägaren, men han är redan död… Han har nämligen använt spikar tjockare än totempålar, och de sitter med kanske tio centimeters mellanrum. I hela jäkla förrådet! Jag gör så gott jag kan med hammare och kofot och det jag inte klarar fixar Martin – men allt sitter stenhårt!

Så har vi de där svarta små prickarna som inte gör saken bättre. Vart efter vi stökar till rörs möglet upp och det känns både i ögon och luftvägar. Vi rev så mycket i kunde en dag och sedan har det fått stå och vädra ett par dagar. Nu ska vi försöka riva resten av ”mögelväggen”, köra iväg skräpet och sedan vädra ur ett bra tag. Sen ska även golvet rivas, så vi ser vad som hänt. Men den där mattan är limmad med ett tjockt lager av nåt slags superlim, så vi måste nog såga upp golvet.

Just nu känns det som ett enda stor kaos. Jag vill bara skynda på med rivningen, så att vi vet utgångsläget och kan börja bygga. Idag beställde jag iaf ett nytt fönster, så även detta blir friskt och fräscht. Innan vi ens rivit klart har det runnit iväg pengar.

Detta är alltså årets stora projekt. När friska väggar och golv är på plats igen ska vi montera ett helt nytt hyllsystem. Nu ska det bli ordning där inne, men funktionella hyllor. Det ska bli en blandning av förråd och Walk in Closet, där resväskor och andra braåhagrejer ska förvaras, men även vinterkläder och skor. Så nu ska vi rita och planera, sånt är kul!

Som sagt; just nu är det jobbigt – men det kommer att bli sååå bra!

Vi rensar ur, städar och röjer. Det vet ni, för det har vi gjort länge. Nu under julledigheten har vi varit skitduktiga rent ut sagt och fått massor med ”nytt” utrymme.

Allt kändes så bra, ända tills tvättmaskinen började trassla. Den har trasslat lite ett tag, stannat mitt i program osv. Men det har bara varit att trixa lite så har man kunnat köra klart programmet, i förrgårkväll funkade det inte att trixa längre. Maskinen är ca 15 år gammal, skulle det vara värt att reparerar den? Förmodligen inte. Bara felsökning skulle gå på minst en tusenlapp, sen kostnad för reparation – det var helt enkelt inte värt det. Torktumlaren är ännu äldre och luktar bränt när man använder den… vi var lixom tvungna att krypa till korset och inse faktum.

När jag köper ”nytt” köper jag oftast begagnat, men den här gången kollade vi faktiskt rean först. Yngste sonen köpte en kombinerad tvätt/torktumlare för ett par år sedan som han var nöjd med och som skulle både underlätta mitt liv och spara plats åt oss. Vår tvättstuga är ganska liten. Så efter att ha kollat runt lite, pratat med sonen och läst recensioner fick det bli en likadan. 6500 sköna pengar som bara flög iväg, tur vi inte köpte några julklappar och att vår resa redan är betald. Så surt att börja året med en sån här utgift, men men. Jag hävdar bestämt att tvättmaskinen är en av de bästa uppfinningarna ever! Vad tycker du?

Maskinen beställdes och sonen kallades in som chaufför. Sen började mitt jobb. Medan Martin var på jobbet skulle tvättstugan röjas och städas. En torktumlare är inte så tung, den skulle jag lätt få ut. Eller hur! Det hade gått hyfsat lätt om det inte funnits en liten ”bula” på baksidan som gjorde den 5 mm för bred för dörrhålet. Dörren fick jag självklart inte bort, då den satt med ett slags klämfäste som inte gick att rubba. Vad göra? Jo, man skruvar isär hela tumlaren! Det tog lite tid, men nu vet jag hur en torktumlare ser ut på insidan och ut lyckades jag ta den till slut. Å då var jag faktiskt också helt slut.

Tumlaren har stått i ett hörn, med utblås i hörnet, vilket resulterat i ett tjockt lager av ludd som lixom klistrats fast i golv och väggar. Jag tog faktiskt en isskrapa för att få loss det. När det värsta var borta kunde jag dammsuga och sedan skrubba rent där. Så äckligt, men nu är det rent och fräscht. Sen var det tvättmaskinens tur, den gick preciiiis ut genom dörren men var mycket tyngre. Tumlaren hade jag lyckats baxa ut i trädgården, tvättmaskinen kom bara ut i köket – den fick junior och Martin bära ut senare.

När maskinerna var borta kunde jag torka golv, väggar, slänga lite till och fixa i ordning. Jag hann precis innan Junior och Martin körde upp på uppfarten med den nya maskinen. Den såg lite stor ut… men utan emballage skulle den nog gå in. Eller…? De lyckades ta bort dörren och vi började alla fundera på om karmen skulle gå att ta bort utan att den skadades eller om vi kanske skulle kolla på blocket efter en ny dörr med karm… det behövdes tack o lov inte. Maskinen gick in med ett par millimeters marginal på varje sida, vilket tur! Vårt gamla hus är inte handikappanpassat för fem öre, allt är väldigt smalt, annat behöves inte -65 när huset byggdes. Så lite svettiga hann vi allt bli innan maskinen var på plats. Lite svettiga förresten… jag var både svettig, dammig och jäkligt trött vid det här laget. Jag hade hållit på hela dagen, lyft, skruvat, skrubbat, hoppat över maskiner som suttit fast i dörrhål mm.

Med maskinen på plats kopplade Junior in allt, så himla bra med en son som är elektriker! Sen kom det roliga: HAN skulle lära OSS att tvätta 🙂 Amen ni fattar va? För 20 år sedan var det jag som lärde honom, för 10 år sedan var det jag som tjatade på honom, för 7 år sedan flyttade han hemifrån och fick klara sej själv och nu är det HAN som visar OSS hur tvättmaskinen fungerar. Så otroligt roligt tycker jag 🙂

När allt var klart och vi var fullärda, åkte sonen hem till sitt och vi kollapsade. Idag har maskinens testats för fullt, lakan, täcken och en massa annat har tvättats och det funkar så bra. Det doftar fräscht i tvättstugan och är gott om plats. Surt på pengarna förstås, men nu är det som det är. Förmodligen är den här maskinen mycket mer energisnål och miljövänlig än de stenåldersmaskiner som vi hade innan, så det lönar sej säkert i längden med ett byte. Å nu har vi verkligen ingenting som kan gå sönder, nu är det mesta utbytt – iaf av det som kostar större pengar.

Det är dyrt att ha hus, såna där kostnader som man inte räknar med. Jag har bott här i 28 år, under åren har vi bytt tak, tilläggsisolerat, bytt panel och målat om, bytt alla fönster, entrédörr och garageport, bytt kök och badrum, köpt ny panna, renoverat vatten- och avloppssystemet och en massa annat. Förutom sjuttielva tapetseringar förstås.

En jäkla massa pengar alltså och mer blir det, för i höstas säckade golvet i det nymålade förrådet ihop. Så till våren måste vi tömma hela förrådet och riva upp golvet för att bygga ett nytt. Då passar vi faktiskt på att riva väggarna på insidan också för att kolla om det eventuellt finns mögel. Det finns en risk och det är lika bra att bygga ordentligt när man ändå håller på. Men vem räknar med att ett golv ska kollapsa? Det gör man ju inte. Så det blir några sköna tusenlappar som flyger iväg där också… Å så håller det på. Man tror att man är färdig och sen kommer nästa smäll. Livet med hus.

Därför vill jag aldrig mer äga något boende när jag en dag säljer detta. Jag är färdig. Jag hyr gärna av andra och slipper ansvaret för renoveringar, underhåll och reparationer. Att hyra kostar lite mer, men känns oerhört lyxigt i min värld. Inte ens en bostadsrätt kan jag tänka mej, här snackar vi hyresrätt. Jo, vi står i bostadskö och där tänker vi stå ett tag. Men vi kommer att bo i mitt hus några år till och det kommer att komma fler sura överraskningar… Vänta bara!

Jag brukar säga att saker man inte styr över är det ingen idé att irritera sej på. Men just nu är jag väldigt irriterad på vädret! Detta regnande gör mej snart galen! Vi försöker nämligen måla garaget…

För två år sedan målade vi huset. Vi tog i Olanders Måleri som målade överdelen på huset, så vi skulle slippa klättra på stegar och få det ordentligt fixat. Resten gjorde vi själva och bara det var ett jäkla jobb. Men vi hade iaf tur med vädret!

En av garageväggarna har varit dålig sedan vi flyttade in för 27 år sedan, nu fick vi äntligen tummen ur att fixa den. Man ska inte ha för bråttom, eller hur? Sanningen är väl egentligen den att min pappa äntligen orkade och hade tid, och då är det bara att hänga på. Vi skulle alltså riva en vägg, fixa nytt virke, måla detta en gång, sätta upp det och måla det en gång till på plats. Å sen skulle resten av garaget tvättas och målas också och då vill man ju ha bra väder – iaf uppehåll… Inte många såna dagar den senaste veckan…

Så vi har parerat regnskurar. Haft superkoll på fyra (!) olika väderappar, alla har visat olika och knappt någon har haft rätt. När det varit uppehåll har jag målat som en galning och sedan lagt på tork inne i garaget för säkerhets skull. När väggen nyss var riven kom ett skyfall, förstås. Sen fick vi iaf upp en ny vägg innan nästa skyfall. Det har kommit allt mellan 10 och 30 mm regn på dagarna, det är inget toppenväder att renovera i. Men igår var det iaf hyfsat nästan hela dagen och vi lyckades göra allt klart utom en vägg, den längsta förstås.

Så nu väntar vi bara på uppehåll, en app säger att det blir imorrn. Då ska vi tvätta och måla sista väggen och sen är det klart!!! Sen ska jag aldrig mer måla ett hus eller garage, då tar jag hellre in tjejerna från Olanders igen. Vi kommer att bo här i max tio år till och under den tiden ska vi inte behöva måla något mer.

Den här sommaren har inte varit särskilt rolig vädermässig, iaf inte där vi bor. Vi har bara haft riktigt varmt någon vecka i sträck och jag vet inte hur mycket regn vi fått, men det har inte varit vare sej vattenbrist eller brandförbud (mer än ett par dagar). Just nu är det så mycket vatten på gräsmattan att det är en bassäng, den kan inte ta emot mer. Jag vet att förr sommaren var extrem, men sjutton så bra jag mådde då!