Man brukar säga att det viktiga inte är vad man äter eller hur man lever mellan jul och nyår – utan mellan nyår och jul. Det tycker jag är ett ganska sunt sätt att se på saken, samtidigt som det kan vara lite ”farligt” att tänka så… det kan inbjuda till rejäl frossa under julhelgen.

Nu är julafton nära och det kanske är i senaste laget att fundera på hur man vill att resultatet ska se ut när julen är över. Resultatet på vågen alltså. Ska det vara minus, plusminusnoll eller är det till och med ok med ett plus? Allt är helt ok, så länge man har en plan och iaf försöker att hålla sej till den. En B- och C-plan kan också vara bra att ha 🙂

Jag började på Viktväktarna i augusti och min första jul som Viktväktare var helt strikt. Jag följde Viktväktarnas råd till punkt och pricka, mätte och vägde och skrev upp varenda smula jag åt. Å visst gick jag ner i vikt. Så höll jag på i flera år och det gjorde mej inget. Jag är ingen storätare oavsett årstid eller högtid.

Numera är jag stolt Guldmedlem och lite mer avslappnad när det gäller tänket kring mat. Jag vet att ett plus på vågen inte är någon katastrof, utan kan jobbas bort igen. Då och då måste man bara lägga allt ”tänk” åt sidan och flippa ut lite, så länge man sätter en gräns för utflippandet. Antal dagar eller ett datum då man ska kliva upp på den hälsosamma banan igen.

Grejen med just julen är att det är någon slags ”hype” över julmaten och julgodiset, och att det i mångas ögon måste vara dagar för frossa. Allt ska vara hemlagat, i rikliga mängder och så många rätter det bara går. Ju fetare desto bättre. Man ursäktar sej med att ”det är bara jul en gång om året”.

Det som fick mej att tänka om, var när jag började tänka hälsa istället för vikt och då är ju den traditionella julmaten helt förkastlig. Om man inte håller sej till skinka och grönkål typ…

Med hälsotänket blev det lättare att se julbordet ur en annan synvinkel. Hur kunde man göra julmaten mer hälsosam? Allt är ju inte ens gott, varför har man sånt på bordet? HÄR finns tips till glöggkvällen och HÄR finns tips för julbordet.

Numera har vi ganska få rätter på vårt julbord. Bara favoriter som vi valt att behålla och som vi vet går åt på julafton, så vi slipper rester flera dagar efter jul. Vi har dessutom lagt till skaldjur, som vi alla tycker mycket om. Julafton är EN dag, inte från lucia till trettondagen. Vet ni hur skönt det är att slippa matrester från julen?

Jag tänker heller aldrig att jag ska ”unna” mej eller just det där att ”det är ju bara jul en gång om året”. Jag tänker istället att jag ska göra kloka och framför allt medvetna val. Jag väljer vad jag vill äta, det jag tycker om och tar konsekvenserna av det. Jag vet att det inte är maten jag blir tjock av, det äter jag alldeles för lite för. Däremot godiset. Allt det gottiga som jag hellre stoppar i mej än mat. Alkohol dricker jag nästan inte alls, det kan annars vara en riktigt stor bov om man tänker på vikten.

Tillbaka till frågan i början: Ska jag gå ner i vikt eller stå still eller är det ok att tom gå upp lite. Hur mitt svar blir beror på hur allt ser ut innan jul. Är jag nöjd med vikten innan jul, så är det helt ok att släppa taget och gå upp lite, väger jag för mycket ska jag helst stå still. Minus kan vara knepigt, men vill man så kan man fixa det också.

Efter 20 år med Viktväktarna har jag lärt mej att förhålla mej till maten vid våra stora högtider. Det serveras nästan alltid samma mat, så jag äter det jag tycker om – i rimliga mängder. Blir det ett plus jobbar jag bort det efter jul, det är ingen större katastrof. Viktväktarna är ju ingen kur, utan ett sätt att leva. Ett litet plus efter jul är ju ingen ”big deal” i längden, men man behöver ju inte släppa taget totalt heller. Man får helt enkelt hitta sitt sätt. Halkar du av banan helt, så har jag tips HÄR på hur du kommer tillbaka.

I år är både advent, jul och nyår som vanligt igen. Vi har återigen testat julbord, i år blev det iofs ”bara” 3, förra om året har det varit 7-8 stycken. Det brukar också vara lite fester och glöggmingel – men det har vi faktisk inte hunnit med i år. Vår julafton är en dag och vanligtvis under några korta timmar efter lunch.

Eftersom jag gick upp i vikt lite under hösten, så är jag rätt säker på att den kommer att visa minus när jag väger mej på måndag. Just nu är det lit lugnare och vi har tid för våra sedvanliga promenader och bra mat. Jag har börjat trna igen lite smått efter senaste operationen. Julafton är en lördag, då tränar jag inte – men både dagen före och på måndag kommer jag att göra mitt träningspass som vanligt. Mina vanliga rutiner, som inte behöver rubbas för att det är jul. Man måste ju inte sitta dygnet runt i soffan, bara för att man kan…

Så: Hur tänker du kring mat och högtider? Har har du tänkt just i år?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Så var det dax igen. ViktVäktarna uppdaterade sitt kostprogram igår. Inte för att jäklas, så många verkar tro/tycka – utan för att följa senaste forskningen och hjälpa medlemmarna att gå ner i vikt på mest hälsosamma sätt. Jag har försökt läsa in mej på programmet, detta är vad jag kommit fram till hittills.

Jag skrev in mej på ViktVäktarna i augusti -00, fattar ni hur många uppdateringar och kostprogram jag varit med om? Å vet ni? ALLA funkar!!! Japp, så är det! Det hänger nämligen inte på programmet, utan på en själv. Man kan följa vilket kostprogram eller diet som helst, gör man det inte helhjärtat eller långsiktigt så funkar inget program. OM man däremot följer det och gör det under en lång tid, då funkar alla! Plättlätt, eller hur! Sen kan de såklart vara olika lätta att följa. Viktväktarnas program blir lättare och lättare faktiskt. Tänk bara när man var tvungen att äta lever 1 gång i veckan…

Men vi människor är vanedjur och tycker inte om förändringar, alltså blir vi lite stressade och upprörda när en sån här sak sker. Några säger att VV uppdaterar så ofta bara för att tjäna pengar, men det mesta handlar faktiskt om forskning och att förbättrar programmet för oss så att det blir ännu mer hälsosamt. Och det är det som skiljer VV från andra viktminskningsprogram: VV fokuserar på hälsan, inte på takten. Vill man ha en quickfix får man gå någon annanstans. VV fokuserar också på att det ska vara hållbart, något som ska kunna bli en livsstil.

Jag är det levande beviset på att VV´s alla program fungerar. Jag gick ner i vikt på första programmet med Points och har sedan hållit vikten med de andra. Förutom en liten sväng runt 2010, då blev jag sjuk och gick upp en massa, som jag tog bort med SmartPoints. Å sedan dess har jag hållit vikten.

Så vad är skillnaden mot Mitt WW med färgerna?

Till att börja med så finns inte Grön, Blå och Lila längre. Nu heter det Personliga Points. Det innebär att vi alla går på samma program igen men har olika mängd dagliga PP och VB (veckobonus) beroende på hur vi svarar på frågorna under inställningarna i appen.

Nu uppmuntras vi ännu mer att äta ”bra” mat, som fibrer, proteiner och hälsosamma fetter. Alla livsmedel har såklart fortfarande ett Pointsvärde, men beroende på hur jag svarar i appen kan flera av dem bli gratis precis som de var på Blå och Lila. Man kan fortfarande spara 4 PP om dagen, om man vill, dessa förs då över till nästa dag. Men det är ju inte meningen att du ska spara 4 om dagen hela veckan och sedan kasta i dej en brakmiddag eller massor med alkohol. Det kan du såklart göra, men det känns ju inte riktigt hälsosamt – som iaf jag vill att det ska vara.

Jag gick på grönt innan, för att jag vill räkna allt, utom grönsaker och frukt. Jag har därför svarat ”sällan” på nästan alla frågorna i appen, utom för frukt och grönt – då jag svara ofta. Och bara kryssat för ägg som gratisalternativ, man var tvungen att ta minst en tyvärr. På så sätt har jag fått mitt personliga program nästan som det var innan uppdateringen. Jag har ett par färre Point att röra mej med och räknar allt utom frukt och grönt, precis som jag vill ha det. Detta kan jag ändra bär jag vill!

Med det nya programmet kan jag även ”tjäna” PP genom att göra vissa val. Tex genom att dricka ordentligt med vatten, äta vissa grönsaker (bla morötter, broccoli, aubergine och zucchini) och röra på mej. Det låter kanske lite snurrigt att man genom att äta vissa saker, får äta mer… men så funkar det. Gör man bra val, blir man belönad.

Några livsmedel har fått högre Pointsvärde, bla en del kött, ost, godis och läsk – men det är inget jag märkt särskilt mycket av när jag räknat om våra recept. Däremot upptäckte jag att buljongtärningar fått Points, det har de inte haft förut. Beroende på hur man svarat kan även avokado bli gratis… så efterlängtat av många.

Man kan alltså i stort sett få tillbaka det program man gick innan, på beroende på hur man svarar på frågorna. Jag vill ha full koll och vill räkna alla PP jag kan förutom grönsaker och frukt. Jag är en människa som vill ha koll och är superbra på att lura mej själv, då måste jag räkna allt – det går inte att ha fria räkor, avokado eller lax. Då skulle jag lixom leva på avokado och räkröra… Så jag räknar och är nöjd med det, medan någon annan inte vill räkna och kan vara måttligt. Det går att göra programmet personligt numera, så att det passar var och en på bästa sätt. Och man kan ändra inställningar hur många gånger man vill.

MEN, det tar såklart lite tid att ställa om! Vid första anblicken så ser det ju väldigt rörigt ut och direkt hamnar man i en offensiv position och ser fel på allt. Så är det när man gör om på jobbet eller annat ändras som man inte valt själv. Jag avskyr tex ny teknik… men det är bara att andas lugnt och låt det gå några dagar, så är man ju snart inne i det. Allt är svårt innan man kan det… Men det är inte jättemycket skillnad nu med Personliga Points om man inte vill! Hör av er till Viktväktarna om allt känns helt obegripligt, så hjälper de er.

Jag har räknat om några recept, bla den här veckans meny, och räknar om fler vart efter. Ni hittar dem HÄR under den nya kategorin Personliga Points. Vi har ungefär 700 recept, så det kommer att ta lite tid – men from nu kommer veckomenyerna att innehålla det nya.

Vi kommer att räkna PP på ALLA livsmedel, vilket ger en summa för hela rätten. Så får ni helt enkelt räkna bort det ni har på just er 0-Pointslista, dra av det och dela i antalet portioner ni får ut. Det är nog enda sättet… Kommer ni på ett smartare sätt får ni gärna höra av er 😛

Det jag egentligen vill säga till er, är att ha lite is i magen. Det är lite jobbigt att ställa om, men snart går det automatiskt igen. Se det som positivt att programmet utvecklas, istället för att allt står still utan att utvecklas alls. Kanske enklare när saker är som de alltid varit, men det är väl bra att bra saker blir ännu bättre. För de kan ju faktiskt vara så… Så andas lugnt och ge det en chans helt enkelt.

Allt handlar fortfarande om energi in – energi ut och att kunna äta allt, men inte alltid.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag fick en kommentar för lite sen som jag funderat en del över. Jag hade skrivit något om att jag gått ner i vikt och nu hållit mina nya vikt i 17 år. Då skrev någon: ”vilken tur du har”. Asså… nej! Viktminskning handlar absolut inte om tur, det handlar om hårt arbete och ett jäkla pannben!

När vi jobbade på Viktväktarna hade vi ofta personer som pustade ut när de fått sitt minus på vågen och lättade utbrast: ”Vilken tur!” Martin som vägde dem sa alltid samma sak ”Att gå ner i vikt har inget med tur att göra, att vinna på lotto är tur”. Att säga att det är tur är att förringa jobbet man faktiskt har gjort och resultatet man kämpat för. Det är ungefär lika dumt som att säga att det är otur att man går upp i vikt…

När jag funderade på den där kommentaren blev jag bara mer och mer irriterad. Jag har kämpat för vartenda litet hekto. Jag har avstått saker under vissa perioder, som jag längtat efter – vad har tur med det att göra? Men visst – ibland kan man känna att det var tur att inte pluset blev större, när man frossat lite väl mycket i godsaker. Men det har fortfarande inget med tur att göra, en viss koll har man ändå haft. Och minuset på vågen är aldrig tur – det har man jobbat för!

Jag kämpade för att gå ner i vikt och nu kämpar jag varenda dag för att hålla vikten. Att gå ner är en sak, att stå still är en helt annan. Varför ger jag inte bara upp då och låter naturen har sin gång? Ska livet verkligen vara en daglig kamp?

Jag ser det som att jag har två val: att släppa kollen, gå upp i vikt, få mer värk och må sämre i min kropp eller att ha kollen, hålla vikten, lindrigare värk och må bra i min kropp. Det handlar alltså väldigt lite om siffror, utan mer om måendet. För mej är valet enkelt? Må bra eller dåligt? Vad hade ni valt?

Även om jag hållit min nya vikt i många år så går det inte automatiskt. Jag har flera diagnoser som gör att jag ökar lätt i vikt och jag är i det berömda klimakteriet. Jag måste ha koll! Visst kan jag släppa taget lite då och då och jag måste inte ha superkoll varje dag, men släpper jag taget helt så är pluset ett faktum redan efter ett par veckor. Ögonmåttet har en tendens att öka ganska snabbt och ursäkterna blir snabbt väldigt många.

Jag har numera lärt mej att det är bättre att jag har koll i vardagen och bra släpper taget på tex semester eller högtider – då blir kollen en vana och lättare att återgå till. Istället för att släppa taget helt och ha koll när pluset blir för stort eller viktökningen går för snabbt, då är det svårare för mej att köra upp på banan än i första fallet. Å det kanske är det som är att ha en hälsosam livsstil? Att ”sköta” sej i vardagen och släppa taget då och då, istället för att låta allt vara längre perioder och ta tag i sej gång på gång.

Jag har kämpat och hittat mitt sätt. Det har inget mer tur att göra! Men kanske är det som Stenmark en gång sa ”Jag får mer tur ju mer jag tränar”. Jag har ”tränat” på att hitta ett sätt att leva i 20 år och enda turen jag kan tänka är att jag skrev in mej på Viktväktarna. Det var tur! För där lärde jag mej en hälsosam livsstil OCH träffade min man! Snacka om tur 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

När man pratar om övervikt och viktnedgång är det lätt att bara fokusera på kilon. Men det handlar ju om så otroligt mycket mer, främst kanske om vår mentala hälsa och vårt psyke.

Häromdagen skrev jag om mina bästa tips för en hälsosam viktnedgång. Något Fnulan reagerade väldigt starkt på. Det var inte just det jag skrev, utan hennes egna känslor när hon läste texten. Hon skriver på sin blogg ”Jag orkar verkligen inte må som jag gör. Jag är trött på att banta sönder hela mitt liv. Mitt problem sitter i huvudet och det kommer aldrig att försvinna med bantning”.

Jag har jobbat både med min egen viktresa (jag avskyr ordet banta) och tillsammans med Martin hjälpt tusentals andra med sin vikt under våra år på Viktväktarna. Vi fattade tidigt att det handlar mycket om att jobba med det mentala, minst lika mycket som med kosten. Att man måste förstå var övervikten kommer ifrån, hur man fungerar i olika situationer och hitta strategier för att lämna gamla beteenden bakom sej en gång för alla. Det handlar definitivt inte om att sluta äta och börja tokträna, som många dieter förespråkar.

Alla med övervikt vet hur man ska göra för att gå ner i vikt. Att det är så enkelt som energi in – energi ut. De flesta har oxå testat allt, varenda diet och metod, och jojobantat hela sitt liv. Man vet exakt vad som krävs men kan inte förmå sej till att göra det. Varför är det så?

Kanske är man rädd att misslyckas? Kanske är man rädd att komma nästan hela vägen fram och sedan misslyckas? Kanske tänker man omedvetet att det inte är någon idé eftersom man ändå kommer att gå upp allt igen. För det är tanken som styr, det är jag helt säker på – medvetet eller omedvetet. Det man vet är att vägen är lång och att den är jobbig, ska man en gång för alla bli av med sin övervikt – så är vägen dessutom oåterkallelig. Man kan inte återgå till sitt gamla liv och den tanken är ofta inte alls tilltalande. Särskilt inte om man har en familj som inte riktigt ser problemet. De har förmodligen ingen aning om hur dåligt man mår. För sånt pratar vi oftast inte om…

Vad kan man göra då? Finns det någon lösning? Såklart finns det det! Men ingen livsstilsförändring är enkel eller går snabbt och är utan bakslag. Jag tycker att man kan börja med att prata med sina nära och faktiskt berätta hur man mår, vad man behöver och vilken hjälp man vill ha. Om familjen förstår hur viktigt detta är och älskar en så måste de hjälpa till och förmodligen offra en del dom oxå.

Om detta inte hjälper och man kanske inte har något att ta stöd av, så kan man förstås ta hjälp av samtalsterapi och KBT. För att komma fram till orsaken, fällor och hur vägen framåt ska se ut. Detta pratade vi väldigt mycket om med våra medlemmar och kanske var det därför de lyckades så bra som de gjorde. Vi hade magiska söndagspromenader där vi pratade om allt och löste alla världens problem.

Jag pratar inte gärna kilon, jag pratar hellre helhetshälsa. Det handlar om att få hela kroppen att fungera, då funkar ofta viktminskningen också. Jag påtalar ofta vikten av tålamod och att låta livsstilsförändringen ta tid. Å det är här jag tror att vi har den största utmaningen. Allt ska gå så jäkla snabbt! Det som tog många år att gå upp, ska helst gå på en kvart att gå ner. Å så funkar inte kroppen! Man har inte misslyckats om man går ner ett hekto i veckan, för man lyckades ju faktiskt ta ett halvt kilo på en månad. Det blir 5-6 kilo på ett år.

Jag är övertygad om att ALLA kan gå ner i vikt! Och att de allra flesta vet att den enkla matematiken är energi in – energi ut. Och jag tror att hindren sitter i skallen pga av flera anledningar. Vi lärde oss inte gå på en dag. Vi testade och föll, testade igen och föll igen – men vi gav inte upp. Vi lär oss inte ett nytt språk på ett par månader och kan det inte fullt ut ens på flera år. Varför inte se viktresa på samma sätt som en språkkurs? Man får en liten del i taget, sen måste man öva och öva. Orden trillar på plats ett efter ett, men språket glöms bort om man inte talar det. Ofta måste man gå en fortsättningskurs och förnya sina kunskaper. Övning. Tålamod. Repetera.

Mitt tips till Fnulan och alla andra är att förstå hur fina och värdefulla ni är. Att ni inte är er vikt eller ert utseende. Att ni är bra människor som är värda att må som bäst. Att vägen till målet är skiiiitlång och kräver oceaner av tålamod – men är värt jobbet. När ni förstått detta och bestämt att ni aldrig, nånsin mer ska banta, då är det dax att ta snacket med familjen.

Familjen måste förstå att detta inte är en enkel väg som ska pågå några månader utan är något som ni ska göra för gott. Att alla måste dra åt samma håll för din skull. Men att det inte innebär att ni ska leva på sallad för resten av livet, det är viktigt att tala om. Gör upp en plan tillsammans med en förändring i taget som alla kan acceptera. Lägg hellre till nya och bra vanor, då faller ofta de sämre bort naturligt.

Som sagt; detta ska inte vara en snabbkurs eller sk quickfix – utan ett nytt sätt att leva. En förändring i taget ger inget viktras, det måste man också acceptera. Men med små förändringar blir skillnaden inte lika stor och övergången mjukare. Allt tar längre tid, men ger en chans till beständighet. Man lurar hjärnan helt enkelt och hos oss människor är hjärnan väldigt lättlurad.

Känns detta ändå som att ”jag vet detta och kommer ändå inte att göra det” då är det kanske dax att ringa den där terapeuten och be om hjälp. MEN familjen kommer ändå vara tvungen att vara med på tåget. Det går helt enkelt inte att göra en livsstilsförändring utan att familjen är inblandad. Men terapeuten kanske kan ge bättre verktyg än jag när de gäller att prata med dem.

Ni hittar mer tips för hälsoresan HÄR. Jag önskar verkligen att ni alla fick uppleva den känsla som både jag och Martin har upplevt med en kropp man trivs med och som fungerar på alla sätt. Det är en eufori som inte går att beskriva. Att vara tillfreds med både kropp och knopp är sån fröjd och värt så mycket. Martin gick ner 60 kg (-50 på bilden), hans resa var låååång – minst sagt!

Jag var inte alls så stor men jag vet hur det är att ha en kropp som inte lyder mej. Att inte orka, inte se fötterna eller knappt kunna knyta skorna. Att inte trivas i sina kläder och gråtandes ta på sej det som sitter minst illa när man är bortbjuden. DET kan jag relatera till. Å dit tänker jag aldrig mer komma!

Jag hoppas jag gett er några nycklar, eller iaf några nya infallsvinkar, men vet också att alla måste göra sin egen resa och skapa sin egen väg. Men jag vet att ni kan – ni ska bara förstå det själva 🙂

En sak till: från och med nu vill jag aldrig mer höra ordet banta komma ur er mun! Ni ska aldrig med göra era kroppar illa på det sättet igen. Ok?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Nu kommer frustrationen igen. Jag får mängder med frågor om varför vågen står still, hur man gör för att ta det där sista lilla kilot, varför blir det plus på vågen trots att man sköter sej, varför går man upp i vikt när man äntligen tagit tag i träningen mm mm. Höstdeppen verkar vara total! Precis som den brukar vara i början på våren…

Jag har skrivit om alla dessa frågor flera gånger, men nu är det så många som är frustrerade att jag tar det igen. Men vem är jag egentligen att svara på frågorna? Vad gör mej till självutnämnd besserwisser? Jo, jag har gjort hela resan, kommit i mål och stannat där. Jag har även jobbat på Viktväktarna i 14 år och träffade min man där som var coach då. Vi har levt efter Viktväktarnas koncept i 20 år, så lite har jag lärt mej på vägen och jag delar gärna med mej av mina erfarenheter 🙂

Vi tar en fråga i taget.

Varför står vågen still? Varför blir det plus trots att man sköter sej?

Står vågen still eller det tom blir ett plus någon vecka kan det handla om flera olika orsaker:

* Trög mage
* Intag av salt mat
* Mens och ägglossning
* Träningsvärk
* Tillfällig stress/sömnbrist

De här grejerna rättar ofta till sej ganska snabbt och man brukar gå ner som vanligt veckan efter. Men eftersom kroppen inte är någon maskin släpper den ifrån sej vikt när den tycker att det passar. Kroppen vet alltid bättre än oss och rustar oss alltid för sämre tider så gott den kan. Den känner av när vi håller på att bli sjuka och kommer att behöva extra energi. Allt för att skydda oss.

Jag brukar säga: Sov för återhämtning och drick vatten och var noga med att äta lite fett ett par gånger om dagen, så funkar magen. Ta en promenad och skratta mycket. Ibland är det inte svårare än så för att få fart på vågen igen. Ha tålamod och lyssna på kroppen.

Hur tar man det där sista kilot?

För mej var detta jättesvårt! Så svårt att jag gav upp. Jag ville gå ner mer än min kropp ville. Jag var på sk normalvikt och beslutade tillsammans med min coach att stanna på vikten jag då hade. Att sikta på en lägre vikt gjorde mej bara stressad och deppig. Så jag stannade där jag stått och stampat en längre tid, gick jämnviktsprogrammet och vilade i min nya vikt. Jag lärde mej att leva med den nya vikten och lärde mej hålla den i längden, efter några år tog jag resten – då funkade det!

Men har man en bit kvar till normalvikt och ”gör allt rätt” så finns det ändå några saker man kan fundera på:

* Har du inte motionerat förr, börja med promenader.
* Ät mer protein.
* Variera maten, testa nya recept.
* Ät mat för dina kalorier/SP – inte vin och godis.
* Ta en alkoholfri månad och se vad som händer.
* Se till att få ordentligt med vila.
* Utmana dej själv – gör något du inte brukar göra.
* Var snäll mot dej själv!

Återigen: Lyssna på kroppen och var snäll mot dej själv. Tänk HÄLSA 🙂

Varför går man upp i vikt när man tränar?

Ja, det handlar inte om att man bygger muskler, sånt tar tid. Det handlar heller inte om att muskler väger mer än fett, ett kilo är fortfarande alltid ett kilo. MEN, muskler tar mindre plats än fett.

Att man går upp i vikt när man börjar träna handlar oftast om vätska. Musklerna samlar vätska när de ansträngs och vätska väger, alltså blir det plus på vågen. Under träning får musklerna små små bristningar, där det samlas vätska, bristningarna är det som vi känner som träningsvärk. Har du träningsvärk har du samlat lite extra vätska och har en förklaring till pluset. Detta ger med sej efter en tid.

Att tänka på är att man tränar för sin hälsas skull, inte för viktminskningen – den sköter vi med kosten. Alltså: Ät dej ner i vikt och träna för din hälsas skull. För att helt enkelt må så bra som mjäligt så länge som mjäligt.

Så kan vi väl ta det där med Viktväktarna och takten på viktminskningen när vi ändå håller på.

Viktväktarna och även WHO menar att en hälsosam viktnedgång är ungefär 0,5 kilo i veckan, då har man möjlighet att både behålla muskler och gå ner i vikt. Musklerna är viktiga att behålla för att det hjälper till med förbränningen, ju mer muskelmassa desto högre förbränning.

Ibland går man ner mer och ibland blir det mindre, kroppen gör det den anser är bäst för stunden. De flesta har en väldigt kringelikrokig kurva och många av oss (jag) har väldigt svårt att gå ner i vikt och ligger låååångt ifrån de där halvkilot. Man är inte på något sätt en sämre viktväktare för att man går ner långsamt, man gör förmodligen inget fel heller, man är lixom bara sån.

Jag har som sagt skrivit om detta många gånger och jag säger det igen: TAKTEN ÄR INTE VIKTIG! Huvudsaken är att det går framåt/neråt och att skallen är med.

För att stå ut när allt känns riktigt jobbigt är mitt tips att sänka målet! Följ programmet (blå, grön eller lila, spelar ingen roll) och lita på att det funkar. Sätt ett mål på 1-2 hekto (inte kilo) i veckan och gläds över allt som är åt rätt håll, men räkna även med plus ibland. Fortsätt bara framåt när det blir plus, trägen vinner!

Det kommer att stå still då och då oavsett vad du gör, vila i din nya vikt en stund – se på din kropp och vilka förändrar du gjort så långt. Gläds över allt du faktiskt åstadkommit! Ibland behöver man bara komma ikapp sej själv lite och sänka kraven.

Det jag försöker säga, är att allt inte måste gå fort, det kanske tom är bra när vissa saker tar lite tid. Att lära om EN ny vana är svårt, att lära om en helt ny livsstil tar lång tid och kräver en hel del tålamod.

Jag tänker HÄLSA för resten av livet, ett friskare och till och med längre liv. För att hjälpa er på vägen har jag färdiga veckomenyer meduträknade SP HÄR och massor med bra mat HÄR!

Hälsosresan slutar aldrig, den pågår konstant, resten av livet och jag säger inte att det är enkelt, för det är det inte! Men det är värt jobbet!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook, följ mej på instagram