Jaha, då är det alltså höst på tisdag. Sommarmånaderna bara swishade förbi, juni var fin, juli var kall, augusti var kanon – enkelt sammanfattat. Vad det gäller vikten så har sommaren varit alldeles utmärkt, jag har gått ner precis som planerat 🙂
Våren och sommaren är i mina ögon enkel när det gäller hälsotänket. Promenaderna blir fler och längre, det är nästan lätt att träna och går nästan av sej själv. Nästan alltså. Det är ljust, varmt och långa dagar. Sen kommer hösten, mörkret och väderväxlingarna, då lägger kroppen av. Värken blir värre och tröttheten nästan övermäktig vissa dagar. Livet med fibromyalgi lixom.
Jag skulle kunna ta värken och tröttheten som ursäkt för att sluta träna och promenera, men varför? Då skulle jag ju bara må ännu sämre. Så jag kopplar på pannbenet och fortsätter framåt #fuckinggördetbara lixom 🙂
Till bolognesen väljer man självklart vilken färs man vill, vi brukar ta quorn. Bolognesen, vitlökskycklinggrytan, kasslern, pulled chicken och söndagens gratäng är kanon till matlådor så gör lite extra.
Häng gärna med på instagram för pepp, trix och livet i stort @marlenerinda
Efter att ha röjt och rensat sedan i våras var det ett bakslag när alla loppisar var tvungna att ställa in pga corona. Vi har röjt precis vartenda hörn av huset och står med ca 20 fulla flyttkartonger med loppisgrejer. Vi måste ju bli av med grejerna!
Så det blev till att ta sej en funderare… när corona inte längre är ett hinder kommer vi att hyra entrén i vårt gymnasium, men tills dess då? Kan man kanske ha en garageloppis? Ja, det kan man – men hur får man folk att komma? Jo, man engagerar fler som har egen garageloppis samma dag och gör en gemensam grej men på egen hand. Fattar ni? Säljarna är hemma hos sej och köparna får åka runt, som på en slags safari – en Loppis-Safari!
Men skulle någon nappa? Det var lite trögt första dagarna, men sen började säljarna anmäla intresse. ”Mitt i” skrev om oss och nu är vi nästan 50 stycken i Tumba och Tullinge som är med. Huddinge och flera andra orter har samma grej samma dagar, som köpare kan man alltså åka runt och fynda hela helgen. Så himla smart OCH coronasäkert!
Under veckan har jag möblera i garaget och plockat upp alla grejer. Det är sjukt mycket! Jag fick värsta ångesten och mådde faktiskt rätt dåligt över hur mycket saker vi har som vi egentligen inte behöver. Det ska bli så otroligt skönt att bli av med allt! Dessutom är ju vår plan att få plats i en husbil så vi måste minimera våra ägodelar. Efter 30 år i samma hus har det blivit en del…
Så nu kör vi! Loppis-safarin är lördag och söndag kl 10-15, men jag smygöppnar lite redan idag för den som vill och har vägarna förbi. Det är så mycket grejer att det räcker till alla, även om man kommer sent på söndag. Å vill någon komma på måndag låter jag grejerna stå kvar. De ska bort! Pengarna går till familjen i Gambia, de behöver dem bättre än vad vi gör.
Vi använder knappt vår bil längre och har funderat på om livet skulle kunna fungera utan. I dagsläget kör vi ungefär en halvmil bort för att storhandla en gång i veckan och sedan nån sväng till mina föräldrar ca 1 mil bort, för att lämna hunden då och då. En helt vanlig månad kör vi inte ens 20 mil. Skulle man inte lika gärna kunna ha en cykel?
Jag såg en slags lastcykel med en jättestor korg frampå, ungefär som en flakmoppe – men cykel. Den där korgen finns i flera olika storlekar, den största tar upp till 100 kg och har plats för fyra barn! Då börjar ju mina tankar snurra förstås 🙂
Vår gamla hund orkar inte gå längre sträckor, men vi vill ju ut. Med en sån cykel kan han hänga med i korgen och få njuta av fartvinden och naturen. Martin skulle kunna styra och både jag, hunden och packningen kan sitta i korgen. Hur bra som helst ju!
Å de finns även som elcykel! På ett fulladdat batteri kommer man 2-6 mil och kan alltså lasta 100 kg – det skulle faktiskt funka för oss. Det finns olika cyklar för olika behov, om man vill cykla eller köra på el, med barn, hund, shoppa mm och både två- och trehjulingar. Något för alla alltså. Cykeln för hund har tom en liten ramp så det är lätt att komma i.
De kostar ju en slant förstås, men tänker man att man väljer bort bilen och slipper alla kostnader för den (som vi räknat ut är ungefär 30 000 om året trots att den används så lite) så har man ganska snart tjänat ihop kostnaden. Så detta är klart värt att fundera på, ett bra alternativ helt enkelt. Både miljövänligt, billigt i längden som dessutom ger motion och frisk luft.
Vi funderar vidare, för bilen behöver vi faktiskt inte längre.
Jag får ofta frågan hur en dag ser ut för mej och hur man kan variera sin frukost, lunch och middag. Å självklart frågas det även om tips på snacks som man kan äta även om man vill gå ner i vikt, eller för all del även hålla vikten. Så jag har spaltat upp några olika frukostar, luncher, middagar. efterrätter, snacks mm. Bara att välja!
Jag har inget emot sötningsmedel och lightprodukter, ni andra gör som ni vill! Jag själv äter alltid äggmacka, te och frukt till frukost – same same every day lixom… Mina middagar finns i mina veckomenyer, kolla där – sno rakt av eller det som verkar intressant 🙂
Sen ska väl även tilläggas att mycket av frukostmaten passar även som mellanmål och lättare lunch. Luncherna passar även som middag… ni fattar! Inget är lixom hugget i sten 🙂
Jag hoppas detta kan vara till någon hjälp. Mer tips finns på Du i Fokus, det kommer nya recept hela tiden och alltid med uträknade SP. Ni får en hint om vad som är på g om ni även har koll på min instagram @marlenerinda
Den här sommaren blev inte riktigt som andra. När vi planerade vår sommar fanns fortfarande den där 2-timmarsregeln som vi anpassade oss till i vårt planerande. Detta innebar att vi som längst kunde ta oss till strax norr om Uppsala och strax söder om Söderköping, typ… och så fick det lixom vara.
Sen togs regeln bort och helt plötsligt kunde man resa fritt i Sverige igen och så är det fortfarande. Ändå har vi inte gjort det… men än finns det ju sommar kvar. Å sen kommer det ju en vinter! Då kan man faktiskt också åka iväg. En del ställen har både sommar- och vinteraktiviteter, ett sånt är Kläppen som är beläget i Sälenfjällen i Dalarna. Fint som tusan och flera av våra kompisar har fritidshus där av förklarliga skäl och ett par har även flyttat dit på heltid.
Kläppen heter egentligen Kläppen Ski Resort, men man kan faktiskt åka dit även på sommaren. Man kan hyra stuga i Sälen, i Kläppens Stugby eller bo på Campingen som har öppet hela året. Campingen ligger vid Västerdalälven med utsikt över vattnet och är en perfekt utgångspunkt för tex fjällturer. För vad gör man egentligen i fjällen på sommaren? Här finns faktiskt en mängd olika sommaraktiviteter och sevärdheter. Allt från fartfylld cykling, till rogivande paddling, vandringar, bad och roliga evenemang.
Njupeskärsfallet, bild från Kläppens hemsida
Jag skulle gärna fjällvandra, det har jag aldrig gjort. Några mil bort finns Njupeskär som har Sveriges högsta vattenfall. Njupeskärs vattenfall ligger i Fulufjäletts Nationalpark och är 93 m högt och har en fallhöjd på 70 meter. Man kan tydligen gå runt fallet, en sträcka på ungefär 5,5 km, vandringen går genom gammal skog och ska vara helt fantastisk. Vi hinner nog inte detta i år, men nästa! Jag älskar vattenfall!
Sverige är fantastiskt och har massor att erbjuda och det verkar många ha upptäckt i år. Vandring är något som ökat under 2020 och även vi har passat på att upptäcka vandringsleder i vårt närområde, men vill gärna komma lite längre bort. Maken har inte sett så mycket av norra Sverige, särskilt inte fjällen. Så det är lixom dax och Kläppen blir en perfekt utgångspunkt!
Det blir svårt att hinna i år, men nästa sommar får vi nog ta en tur till Dalarna och kolla in allt spännande som finns där. Hänger du med?
Vilken härlig värme vi har haft! Jag älskar det, bäst är när tempen orkar upp i 25 och lite till. Så jag har verkligen inte haft något att klaga på. Men jag vet ju att jag är ganska ensam om att känna så…
Nu har allt kört igång ordentligt verkar det som. Jag som fortfarande sitter i frivillig corontän märker in särskilt mycket faktiskt, mer än att mailen blir fler. Maken sitter fortfarande på övervåningen och jobbar och jag sitter nere.
Vi tar våra dagliga promenader morgon och kväll, träffas till lunch och middag och jag tränar i mitt träningsrum tre dagar i veckan. Same same sedan mars lixom och vi räknar med året ut. Fast det är inte riktigt same same, vi har tappat en hel del i vikt – bägge två 🙂
Lunch och middag ja… jag blev tillfrågad om mina favoriträtter, så jag spaltade upp dem HÄR.
Här är veckans matsedel, dock bara med middagar – som vanligt:
Söndag: Dillkyckling (Grön 3, Blå 1, Lila 1 plus potatis)
Jag längtar till måndag, onsdag och lördag – såååå god mat!!! Den där melonsalladen var en riktigt fullträff 🙂
Vi tuffar alltså på som vi gjort senaste halvåret med den skillnad att det sprutar ut nya recept ur vårt kök. Häng med på instagram @marlenerinda och @duifokus.se så missar ni inget 🙂
Det är 18 veckor kvar av året. Sommaren är över, många har gått upp i vikt, man vill ha snabba resultat. Nu haglar utmaningarna på facebook, 17 veckor till jul – 10 kg minus. 125 dagar till nyår, 125 dagar utan socker. 100 träningspass till nyår. Osv osv.
Det kan låta som en kul grej, men jag vill höja ett varningens finger. Kalla mej tråkig. Jag kallar det realistisk. Jag har nämligen sett vad det gör med folk…
På 18 veckor kan man göra massor! Beroende på hur noga man är och hur mycket övervikt man har så kan man gå ner 2-10 kg. Realistiskt är ungefär 3-4 hekto i veckan om man samtidigt vill ha ett liv och då blir det alltså 5-7 kg. Utmaningarna nu handlar oftast om 10 kg till jul och det bekymrar mej en del.
Jag vet nämligen hur det är att snitta 1-2 hekto i veckan trots att man sköter sej perfekt. Att bli besviken eftersom ”alla andra” går ner mycket fortare. Men det är ju oftast inte vi själva som bestämmer takten, det gör kroppen! Man ska inte jämföra sej med någon annan och det är då utmaningarna blir fel!
Anta att man hoppar på en sån utmaning. En man med ett lugn arbete, ingen familj, stor övervikt, inga väntade födelsedagar – Han klarar förmodligen 10 kg på en blinkning typ… Men en ensamstående småbarnsmamma med både stressigt jobb och hektisk fritid och sjuttifjorton födelsedagar klarar det förmodligen inte. Låt säga att den där mamma faktiskt fixar 5 kg. Det jag har sett är, att hon då är mer besviken över att inte klara utmaningen än glad och stolt över de 5 kg hon faktiskt lyckades gå ner. Å då blir det fel!!!
Målen är så högt satta att de flesta kommer att bli besvikna, förmodligen hoppar de av efter ett par veckor och så har man misslyckats ännu en gång. Ni anar inte hur många kvinnor jag pratade med under min tid på Viktväktarna som tyckte att de misslyckade med allt de tog sej för. Vi måste sänka våra krav på oss själva! Samhället har tillräckligt höga krav på oss för att vi ska orka, att då lägga på ännu mer kan faktiskt göra en hel del skada.
Men visst, ha utmaningar! Rimliga såna. Här är mina förslag på några, som alla faktiskt har chansen att lyckas med och som gör gott för hela kroppen – inte bara vikten. Ni får lägga till *fram till jul *fram till nyår eller helt enkelt *resten av livet
*Vara snäll mot mej själv
*Sköta kosten 6 dagar av 7
*Skratta varje dag
*Säga något snällt till någon, gärna en okänd person
*Ta en kort promenad varannan dag
*Bara äta godis (dricka vin mm) en gång i veckan
*Äta frukost och lagad mat varje dag
*Ge mej själv en komplimang varje dag
*Göra något kul en gång i veckan
De här ser lätt ut, men vissa kanske inte är superenkla ändå. De handlar inte om vikt specifikt, men jag kan nästan lova att om ni gör allihop så går ni ner i vikt. Inte 10 kilo, men allt måste ju inte gå snabbt…
Förändring tar tid, det händer inte något magiskt över en natt och vi har alla olika förutsättningar. Men det är värt jobbet och vi kan alla lyckas!
Som jag brukar säga ”Det är roligare att vara glad” 🙂
Vi som lever med fibromyalgi har en ganska spännande vardag. Tröttheten finns alltid där och ligger som en våt, tung filt över allt jag gör. Värken kommer och går, dessutom flyttar den på sej – man vet lixom aldrig hur nästa dag ser ut. Senaste månaderna har varit värre än vanligt. Jag är inte den som gnäller, men nu börjar det bli jobbigt.
Fibromyalgi är ett kroniskt smärtsyndrom som kännetecknas av långvarig, utbredd smärta, ömhet, sömnstörning och trötthet. Själva ordet fibromyalgi betyder värk i muskler och bindväv. Orsaken är fortfarande till stor del okänd. Det finns studier som visat att personer med fibromyalgi har förändringar i muskelvävnaden, en ökad smärtaktivering i det centrala nervsystemet och att det ofta förekommer psykisk överbelastning i samband med sjukdomen. Men man vet inte vad som utlöser sjukdomen och det finns heller inte någon särskild behandling eller medicin.
För mej är det tröttheten som är värst, men den har jag ändå lärt mej att leva med på något sätt. Jag ställer nästan aldrig någon väckarklocka eftersom jag mår bäst av att vakna av mej själv och jag sover middag ibland. När det gäller värken vet jag att väderomslag, kyla, höst och vinter är extra jobbiga – ett helvete när värdet hoppar fram och tillbaka. Värsta värken sitter i knogarna och smalbenen, men det har jag också lärt mej att hantera. Trodde jag…
De senaste månaderna har värken börjat byta ”utseende”. Den har börjat slå till på nätterna mer och mer och väcker mej. Min trötthet blir knappast bättre av att vakna av värk på nätterna. Jag har lagt upp ett lager av värktabletter och ett stort glas vatten vid sängen, så vakentiden ska bli så kort som möjligt – men det blir ändå så att det tar någon halvtimme-timme att somna om. Å detta irriterar mej något enormt!
Jag gillar inte värktabletter eller medicin och försöker hålla det på en så låg nivå som möjligt. Alltså vill jag inte ta en tablett innan sänggående IFALL jag får ont, för det händer ju inte varje natt. Jag har inte heller lyckats hitta något mönster eller anledning. Vid väderomslag får jag ont, så är det bara – men senaste tiden har ju värdet varit ganska stadigt, ändå händer det. Just nu sitter jag med rejält ont i händerna/knogarna och har svårt att skriva. Händerna är också iskalla, trots att det är nästan 30 grader varmt ute.
Värmen har varit min räddning under alla år, det jag hängt upp mitt välmående på. Om jag får ont då också har jag lixom ingen väg ut känns det som. Vad gör jag då? Jag orkar inte ens tänka tanken!
Så kommer funderingarna: kan det vara något annat än fibro som spökar? Det är väldigt lätt att se fibron som en förklaring till allt konstigt som händer i min kropp och då inte bry sej om att söka hjälp för nya symptom. Det finns ju ändå inget botemedel…
Nu är det som det är. Värmen är fortfarande min bästa kompis. Vad den nya värken beror på och kommer ifrån kanske jag aldrig får veta. Som med så mycket annat i min oförklarliga kropp. Hela jag är snart en gåta 😛
Nu är det bara ett par veckor kvar av augusti och sommaren. Hur gick det, om vi tänker på vikten alltså? Blev det som ni hade planerat, sämre, bättre? Oftast blir det ju inte som vi tänkt, men vet ni? Det gör inget! För det finns alltid en dag imorgon och en ny chans 🙂
Sånt som är gjort går inte att göra ogjort och det är ingen större idé att älta heller. Så konstatera istället bara faktum, fundera på vad som gick snett, lär av det och gör en plan för nästa gång, stryk ett streck och kör upp på banan igen. Det är faktiskt inte värre än så.
Nu är det drygt fyra månader kvar till nyår, mycket kan hända tills dess. Nu kör vi!
Även den här veckan passar allt i matlådan, även fiskgratängen om man pressar potatisen innan frysning. Så gör lite extra och fyll på matlådorna i frysen, sånt är alltså tacksamt när man står där utan tid och fantasi.
Här hemma tuffar vi på, det mesta är som det varit sedan i mars. Två dagliga promenad, lunchdate med maken (vi sitter på varsin våning och jobbar), styrketräning må-on-fr. Rutiner rutiner, jag gillar dem 🙂
Häng med på instagram om ni vill @marlenerinda, mitt liv som Guldmedlem och normalviktig sedan 16 år tillbaka. Och ha koll på Du i Fokus, där kommer mycket gott nu!
Jag har varit nyfiken på såna där tyngdtäcken i flera år. På 90-talet pratade man om bolltäcke, sedan kedjetäcke och nu alltså tyngdtäcke. Förr fick man tunga täcken i medicinskt syfte, från sjukvården – vilken tur att vem som helst kan köpa dem numera!
Ett täcke kan inte ha magiska egenskaper! Eller kan det det? Jag var nyfiken och ville skriva om det så jag bad helt enkelt Cura att få testa och det fick vi! Jag vill poängtera att jag inte får betalt för att skriva detta inlägg. Förra veckan hämtade vi tre tunga paket på posten, två täcken i snygga väskor och en kudde. Här skulle sovas! Bara att bädda var dock en utmaning 🙂
Det finns olika tyngd på täckena, allt från 3 kg till 13 kg tror jag. Vi fick hjälp att välja, mitt är 7 kg och Martins är 13 kg. Det beror lite på kroppsvikt men även på hur man sover osv. Vi fick också en kudde som är helt ny i sortimentet, den vi fick var gigantisk och större än den kommer att vara i butik. Kudden ska tydligen hålla sej sval och går att ändra tjocklek på, vi tog ut en av innerkuddarna och hoppades på det bästa.
Efter en brottningsmatch med täcken och lakan var det dax att sova. Jag ska vara ärlig och säga att den där första natten inte var något vidare. Det var svinvarmt under täcket, kudden var iofs sval men alldeles för stor. Nu ska tilläggas att det var en av sommarens varmaste nätter, kanske fel att testa då. Täcket ligger ju ganska fast över kroppen lixom. Men även om det var varmt, så var det TYST!!!
Anledningen till att jag var nyfiken på täcket var bla för att se om Martins snarkningar kunde försvinna. Han har dessutom en förmåga att ”fladdra” med benen när han sover. Med 13 kg på kroppen borde ju detta vara omöjligt, eller iaf svårare. Å så var det!!! Både snarkningarna och fladdret upphörde nästan helt redan första natten!!! Sovrummet är numera tyst och jag är lycklig 🙂
Efter den där första natten fick täcket vara ett par dagar när det var som varmast, men nu har jag haft det varje natt. Å nu efter en vecka kan jag säga att jag sover gott om nätterna. Om det beror på mitt täcke eller på att det numera är tyst från makens sida vet jag inte, förmodligen en kombo. Kudden fick han ta över och han gillar den, för mej kanske det funkar bättre när den mindre i normal storlek kommer. För den var ju sval och skön, bara lite för stor.
Innan vi fick våra täcken frågade jag runt bland kompisarna på facebook om de hade testat och vad de tyckte och 99% var kanonnöjda. Så nöjda att de gett bort täcken till anhöriga, som varit lika nöjda. Någon enstaka tyckte att det var för varmt eller att det var obehagligt med tyngden. Fler sa också att vi skulle ge det några nätter innan vi utvärderade och ha lite tålamod. Man måste lixom ”lära” sej att sova med det. Med så många nöjda går det ju inte bara att nonchalera, täcket verkar funka.
Tyngdtäcket har en vetenskapligt dokumenterad effekt vid både lättare och svårare sömnstörningar. Var tredje svensk har sömnproblem och studier visar att ångest, oro och sömnsvårigheter kan kompenseras genom tyngd och tryck och därmed kan ge en ökad känsla av lugn och trygghet. Just tyngd kan alltså vara lugnande.
Både Martin och jag gillar att vara inbäddade som kåldolmar, så där är täcket perfekt. Vi sov vår första natt när det var rekordvarmt, det kanske inte var supersmart och gjorde täcket rättvisa. Nu har det gått en vecka och senaste nätterna har det varit perfekt! Martins ”fladdrande” har nästan upphört, han får helt enkelt inte upp benen längre. Han kan tom ligga på rygg utan att snarka, vilket var helt omöjligt förut. Jag vet inte om det är tyngden på bröstkorgen som sätter stopp för snarkningarna och jag bryr mej inte – det är tyst, jag är nöjd 🙂
Jag har en dokumenterad sömnstörning och är nästan alltid trött. Jag kan än inte säga om jag blivit piggare eftersom vi haft lite annat som stört runt oss. Jag vet heller inte om det isf är mitt täcke som gör att jag sover gott eller om det är Martins täcke som gör susen eftersom snarkningarna upphört och hans ljud inte stör mej längre. Vi får se lite i längden helt enkelt och kanske mest den dag han åker på konferens igen och jag sover ensam.
Men så här långt måste jag ändå säga att om man har någon form av sömnproblem så är det värt att testa. Att Martins snarkningar skulle upphöra sådär direkt var en total överraskning, det är det bästa av allt och gynnar ju både honom och mej. Så jag är nöjd! Å jag kommer aldrig mer att frysa på nätterna, täcket håller mej varm!
Berätta gärna om dina egna erfarenheter när det gäller tyngtäcke/bolltäcke/kedjetäcke – kärt barn har många namn 🙂
Sedan corona stängde ner Sverige har vi rensat, röjt och renoverat. Ni som hängt med här och på instagram vet vilket hästjobb vi lagt ner. Vi firade påsken mer att tömma källaren och midsommar med att måla förrådet kan man väl säga.
Vår plan är att bo i en husbil och då kan man inte ha en massa grejer. Visst kan man magasinera och det kommer vi att göra, men helst så lite som möjligt. Vi flyttstädar alltså, även om flytten ligger ganska långt fram. Jag har kallat det för dödsstädning och hållit på lite smått i säkert 6-7 år, men nu är det på riktigt.
Så här långt har vi alltså tömt källaren helt. Där ska inte finnas något, för det är ett helvete att gå ner där, Det är nämligen ingen källare, utan en krypgrund med en meter i takhöjd… ja, ni fattar. Samtidigt tömde vi vinden och gick igenom varenda grej. Det lilla vi sparade från källaren och vinden står nu prydligt i plastbackar på vinden igen. Detta var bara början men så himla skönt att få gjort!
När vi ändå hade ångan uppe körde vi igång med förrådet. Där var mögel, ofunktionell förvaring och så mycket grejer att vi inte ens visste vad som fanns där. Förrådet revs nästan helt, även fönstret åkte för det var riktigt äckligt, vi sparade bara ytterväggarna och byggde nytt, fräscht och friskt. Vi ville ha ett luftigt förråd som skulle vara trivsamt och funktionellt. När vi köpte matta dit myntade min pappa begreppet lyxförråd, så det har det hetat sedan dess. Å det blev ju såååå bra!
När vi ändå höll på så fixade vi även det vi kallar för trappskrubben, som är ett utrymme under trappen – där man går ner källare genom en golvlucka. Det är ett litet utrymme och ett rätt enkelt jobb som bara tog några timmar. Plättlätt i våra ögon efter förrådsjobbet.
Nu hade loppishögen börjat växa till sej rejält. Alla grejer som vi skulle göra ett försök med på loppis packades i flyttkartonger och ställdes i garaget. Corona satte stopp för alla stora loppisar så nu var frågan var vi skulle förvara grejerna, jag ville ju inte ha in dem i huset igen. Så ett av hörnen i förrådet får vänta på sina hyllor, där står just nu istället ungefär 20 kartonger med loppisgrejer. Mycket har vi redan sålt på olika köp- och säljforum – men det finns kvar. Det är verkligen larvigt mycket, så vi ska nog köra en garageloppis i slutet av augusti. Kom hit och fynda! Pengarna går till byn i Gambia 🙂
Anledningen till att de inte kunde stå kvar i garaget var för att där också behövde renoveras – rejält! Här målade jag om allt utom en kvadratmeter som jag inte nådde, för ungefär 20 år sedan. Jag köpte billigaste färgen och körde väggar och tak rakt av. Jag slapp den blå och orangea färgen, men sedan dess har vi tagit bort sopskåp och bytt delar av väggar och lite annat, så det såg rätt sorgligt ut. Dessutom var det även där alldeles för mycket saker och ingen förvaring.
Å där är vi nu! Nu har vi inget ställe att göra av med grejerna, i garaget har man ju en del rätt smutsiga saker och ganska stora. Så det har fått bli en form av dominovariant, där vi frigör en vägg i taget, spacklar, slipar och målar, flyttar runt och tar nästa del. Hittills har jag gjort väggen längst in som var värst och en av ytterväggarna, samt ungefär 1/3-del av taket. Å grej efter grej försvinner, mest går faktiskt till sopen. Gammalt fuktskadat virke, ungarnas gamla bandyklubbor, braåhagrejer, trappgrindar, krukor och en massa annat. Nu är det nästan bara cyklar och några extrastolar kvar.
När allt är målat ska sonen komma hit och fixa elen, han har bytt vartefter överallt så det ska vara säkert. Huset är från -65 så det finns en hel del att jobba på när det gäller säkerhetstänk. När vi röjt har vi även rensat ut allt som är ojordat och bytt ut, så nu är sonen riktigt nöjd över mamma som aldrig tidigare brytt sej om sånt. Han har skällt på mej sååå många gånger den lilla elektrikern 🙂
Vi räknar med att vara färdiga i helgen. Då ska nya krokar vara uppsatta, cyklarna ska få nya platser på väggen, spadar och skyfflar likaså. Bilen har vi fått in varje vinter, men i år kan även vinterdäcken och gräsklipparen få plats och slippa stå på altan. Å det känns så bra!
Det behöves ett corona för att ge oss en spark i baken. Det frigjorde tid och vi kunde i lugn och ro ta en bit i taget. Det är snart ordning överallt och jag börjar få ett helt annat lugn i kroppen än tidigare. Det är så skönt att ta bort grejer! Det vi ser nu är det vi har, inte en pryl mer. Det enda vi har kvar att göra efter garaget är att fixa ett nytt tak till entrén och ev ett trädäck på baksidan. Det första måste vi göra för att det rasar snart, det andra är bara en bonus om det blir av. Och det blir definitivt inte i år! Men kanske nästa, nåt ska man ju göra nästa sommar också 🙂
Nu ska jag ta min rätt utarbetade målar-arm och sätta mej i solen med en glass en stund. För det är jag verkligen värd!
Nu är de allra flesta tillbaka på jobbet efter semestern, vi också. Skolorna börjar inom kort och höstens aktiviteter startar upp. Fortfarande med viss begränsning såklart pga pandemin.
Höst betyder nystart/omstart för många när det gäller framförallt vikten. Då kan det vara smart att titta tillbaka på tidigare viktresor, se vad som gick bra resp dåligt då och lära av det till den här gången. Ni hittar mina bästa tips HÄR.
För mej är planering viktigt. Vi har alltid färdiga matlådor i frysen till lunch, så man slipper fundera på den saken. Lunch ska gå snabbt och vara enkelt, vad är då bättre än en färdig matlåda? Tips på 70 olika rätter som passar i matlådan, hittar du HÄR.
Så lägg ner några minuter på att planera och fundera, så sparar du tid i längden 🙂
Den här veckan är riktigt god och allt passar faktiskt i matlådan, så passa på att laga lite extra när ni ändå håller på. Vi har lagat en massa nya rätter under sommaren, jag skriver recept för glatta livet. Ha koll på Du i Fokus, för en massa goda nyheter.
Häng med på insagram @marlenerinda så ser ni vad som händer i köket just nu 🙂
När det är varmt behöver man få i sej extra vätska och man blir ju även lite sugen på glass. Då är det smart att ha bra alternativ färdigt i frysen, så man inte tar något som kostar onödigt många points/kalorier.
Vi har tre olika alternativ med glass, två för oss och en för hunden 🙂
Mojito-isglass
Blanda Funlight Mojito starkt, typ häften vatten häften saft. Blanda i citronmeliss eller mynta och häll upp på formar (våra är från Pufz.se) . Såklart går det med annan saft också. Frys över natten.
o SP!
Vattenmelon-slush
Mixa vattenmelon slät och pressa ner lime. Du behöver inte ta bort kärnorna. Fördela på formar och frys minst 4 timmar.
0 SP!
Hundisglass
Lägg en bit torrfoder eller hundgodis i varje hål i en frysform och häll över vatten. Frys över natten. Var med när hunden äter ifall h*n skulle sätta i halsen.
De här glassarna håller både djur och människor på gott humör 🙂
Inte kunde väl jag ens ana att mitt liv skulle förändras så totalt när jag gick till Viktväktarna för exakt 20 år sedan idag. Att jag inte bara skulle få en bättre hälsa utan även en äkta man!!!
Det kan vara så att en av de viktigaste dagarna och viktigaste besluten var för precis 20 år sedan. Jag var på botten, rejält utbränd och mådde riktigt dåligt. Jag hade ingen jättestor övervikt, men jag var tvungen att lära mej äta på ett vettigt sätt och helt enkel bli lite hälsosam. Både för min egen och mina barns skull. Jag var dessutom sjuk med flera olika diagnoser, men det visste jag inte då.
Så min mamma tog med mej till Viktväktarna i Tullinge, måndagen den 7 augusti 2000. Tänk att en sån liten grej kan förändra hela livet. Det började sådär… redan efter första veckan ändrade man från gula/gröna/röda prickar till Points och det var väl ok, alla program funkar ju – men så dog min bästa kompis bara fem dagar in i mitt nya liv. Hon hade varit lika inställd som jag på att jag skulle börja att ta hand om mej, så med det i skallen fortsatte jag framåt trots att jag sörjde henne något enormt.
Veckorna gick å hektona försvann, jag säger hekton eftersom jag aldrig varit en sån som tappat kilon. Det gick långsamt, så långsamt att dåvarande konsulenten frågade om jag ville hjälpa till vid vågen som lite extra pepp. Det ville jag. När jag inte hade barnvakt, satt killarna under bordet där jag hade vågen. Så man kan nog säga att de är delvis uppväxta på Viktväktarna och kan det mesta 🙂
Ibland satt en kille i kassan, men oftast var det olika tjejer. Den där killen dök upp lite här och där, men var ingen jag tänkte något särskilt på. Han var väl trevlig, men ganska tyst och blyg – dessutom yngre, inget för mej alltså! Tänk om jag vetat…
Efter några år började jag väga på flera olika ställen och då var han där igen. Från början sågs vi varje onsdag, sen blev det varje torsdag också… Nu kände vi varandra lite, men bara som ytligt bekanta. Martin, som han hette, var väl en rätt rolig prick, men fortfarande inget för mej. Datanörd lixom… nej tack!
2008 var jag helt pank. Martin hade gått från kassör till konsulent/coach och behövde nu en kassör. Jag hade precis lärt mej kassan och var i stort behov av pengar och frågade om han behövde hjälp. Det behövde han och helt plötsligt sågs vi fyra dagar i veckan och hade skitroligt. Det tog bara ett par veckor så flyttade han in. Med barnens medgivande förstås! Killarna tyckte att han lika gärna kunde flytta in eftersom han ändå alltid var hos oss, dessutom hade han ett nytt Play Station 🙂
Å nu är vi gifta! Det tog några år, men till slut blev det så. Jag tog alltså steget att skriva in mej på VV den 7 augusti 2000, la om hela mitt liv, började äta, gick ner i vikt och tog hand om mej. I januari 2001 började jag jobba vid vågen, senare i kassan och 2010 var vi egna företagare (som man numera är på vv) och hade ett 10-tal klasser i veckan och hundratals medlemmar som passerade min kassa varje vecka. Ett tag hade vi Sveriges största klasser!
Jag älskade mitt jobb på Viktväktarna och vi var bra på det vi gjorde, men man brukar ju säga att allt har ett slut. Martin ville satsa på sin dröm och började plugga. När han var färdig 2014, sa vi upp oss, han fick dessutom sitt drömjobb och jag kunde gå hem och ta hand om mej. Vid det laget hade jag fått en mängd diagnoser till följd av utbrändheten, bla fibromyalgi, hypotyreos och en sömnstörning. Så jag blev hemmafru, världens sämsta 🙂
ViktVäktarna förändrade hela mitt liv. De hjälpte mej att hitta verktygen att må bra. Idag har jag varit Guldmedlem och hållit vikten i 16 år och mår nog så bra jag kan tror jag. Å tänk att Viktväktarna även serverade även en man åt mej! En man som skulle ta ner månen till mej om han kunde. Vem kunde tro det lixom?
Egentligen ska jag väl tacka mamma som drog med mej. Tack mamma! Hon som var Guldmedlem och visste att ViktVäktarna fungerar. Men hon hade nog ingen aning om hur bra det skulle funka för just mej. Men vi är alla rätt nöjda med utfallet, iaf Martin och jag.
Så skriv in er på Viktväktarna, gå på möten och förändra hela era liv. Allt kan hända 🙂
Hur kan tre veckor gå så snabbt? Vi har ju inte hunnit nånting, eller jo, det kanske vi har – men det känns som det bara sa swosh!
Idag har Martin alltså återgått till jobbet efter tre veckors semester och då gör ju jag också det på sätt och vis. Skillnaden från igår till idag är dock inte så stor, han jobbar ju hemma fortfarande. Men istället för att gå upp vid 8, går han upp 6 och då sover jag någon timme till. När jag vaknar tar vi dagens första promenad, sen försvinner han upp till sitt jobb fram till lunch då jag ser honom igen. Vi äter tillsammans och sen är han borta några timmar igen, innan vi avslutar arbetsdagen med en ny promenad. Ganska bekvämt ändå, han finns där om jag behöver hjälp med något 🙂
Nu när han jobbar igen får jag också lite mer struktur på dagarna. Innan semestern såg jag till att jag hade skrivit en hel del i förväg, så jag inte skulle behöva sitta så mycket under ledigheten. Nu är det dax för mej också att återgå till datorn och jobba lite. Samtidigt som jag spacklar och målar i garaget. För där har vi börjat renovera nu. Förra veckan började vi rensa ur och flytta undan grejer så att det kan bli ordning där också. Sen är vi klara!
Så idag har jag skrivit om Jessica Frejs nya kokbok, fixat en veckomeny, slipat och målat en vägg och lite i taket i garaget. Just det där renoverandet tar ju alltid längre tid än man tänker att det ska göra, men nu går det iaf framåt 🙂
I år känns det helt ok att vara igång igen. Hösten är alltid jobbig för mej, men med Martin hemma är allt betydligt bättre. Kan vi dessutom för första gången få helt ordning här hemma är det ju helt fantastiskt! Då kan jag verkligen få lugn och ro och bara fokusera på min egen hälsa. Så jag är rätt nöjd ändå, så nöjd man kan bli i de här mysko tiderna. Har vi orkat ha det så här sedan i mars, så orkar vi väl lite till.
Håll i, Håll ut, håll avstånd, vi tar en dag i taget – eller hur!
