November har varit helt galet med resor och event. Direkt när vi kom hem från Tallinn bytte vi bara väskor och drog till Cypern och där får jag veta datum för nästa operation.
Jag träffade min ögonläkare Doktor G den 1 november, gjorde en sk synfältsundersökning och fick direkt klartecken för operationen av ögonlocken. Han hade ett återbud redan 14/11, men jag hade för mycket för mej för att kunna ta den tiden. Så jag skrev ner vilka dagar jag kunde i december och trodde absolut inte att det skulle bli någon av dem, snarare i slutet av januari.
Medan jag väntat på operationstid har jag behandlat mina ögon med ögonsalva tre gånger om dagen och knappt sett något under tiden. Mina övre ögonlock (dem man ser) har varit så tunga att de skavt på de under ögonlocken (dem som är innanför). Så pass att jag fått en inflammation som gjort att ögonen varit irriterade och runnit konstant.
Jag kämpade på med min ögonsalva morgon – middag – kväll, trots att jag inte kunde se ordentligt någon timme efter varje behandlingen och alltså haft rätt svårt att jobba. Efter drygt två veckor kände jag skillnad, så himla skönt. Nu ska jag ta salvan vid behov, tills operationen är gjord.
Där satt jag första dagen på Cypern när sms:et kom. Jag hade fått operationstid 8 december! Shit! Jag trodde aldrig att jag skulle få tid så fort och definitivt inte en tid som jag faktiskt inte hade annat inbokat. Jag har lyft ögonlocken förr, men då för att ögonbrynet låg på ögonlocket – nu är det skinnet på ögonlocket som tynger ner så pass att jag inte ser ordentligt och ögat tar skada.
Den förra operationen var värre, (<— länk till förra opertaionen med bilder mm) då lyfte man skinnet i panna, la snittet ovanför brynen och skar bort nästan 2 cm skinn. Ett sk pannlyft alltså. Den här gången läggs snittet i ögonvecket på ögonlocket, inte samma smärta men längre tid med stygn. Jag kommer med andra ord att få gå på julfest med makens jobb och vara med vid ett stort julfirande på en herrgård med stygn, men jag har lång lugg och kan dölja det en del. Å vet ni? Jag bryr mej inte! Jag vill bara se ordentligt igen och slippa daglig huvudvärk.
Så med detta datum i skallen har jag varit ute på flera resor och försökt att skriva ikapp så mycket jag bara hunnit, ändå ligger jag efter. Nu måste jag städa, bädda rent och förbereda en del innan torsdag – sen vet jag att jag inte kan göra särskilt mycket på några dagar. Wish me luck lixom 😛
Det är högsäsong för julbord och vi smaskar på så mycket vi bara kan. Vi brukar säga att vi är julbordsproffs och smakar ungefär en handfull julbufféer/jultallrikar varje år. För ett par veckor sedan åt vi det första och det var ombord på Silja Symphony.
Där stod vi i snöstormen efter att ha korsat halva Helsingfors för att nå terminalen för båten till Stockholm. Vädret var minst sagt galet och vi räknade med en gungig hemfärd, men så blev det inte. Vi hade en väldigt behaglig resa över Östersjön faktiskt. Ni kan se hela filmen från resan längre ner.
Syftet var att testa julbordet, så direkt när vi kom ombord gick vi till restaurangen för att prata med dem. Vi fotar och filmar alla julbord innan gästerna kastar sej över maten och får alltså komma in lite före alla andra. Då har vi ungefär en kvart på oss för att dokumentera allt.
Silja Symphonys julbord är stort! Fast det beror mest på att det är så många stationer med förrätter, för att minska köerna och trängseln. Och det funkar! Här är nästan inga köer alls, vilket är jätteskönt. Här finns allt som ska finnas, ni vet: Janssons, köttbullar, julskinka och sill. Allt är gott, inget snack om saken… men en del är lite tråkigt serverat – som de olika lådorna. Janssons missade jag faktiskt, den var gömd bakom en kastrull med potatis. Man har heller inte julpyntat mer än någon granslinga här och en gran där. I matsalen har man blå pappdukar… inte särskilt juligt. Vi vill ha mer jul!
Det är ändå något särskilt med årets första julbord, särskilt den där första skinkmackan. Då börjar julen på något sätt. Här finns flera olika skinkor och alla var lika goda, på skinkmackan ska det dock vara griljerat – det är inte förhandlingsbart.
När man ska provsmaka mycket mat gäller det att vara smart. Man får bara ta EN köttbulle och EN bit sil osv, annars orkar man inte. Man kan heller inte smaka på precis varenda grej, vi fokuserar mest på det vi vet att folk tycker är viktigt (Janssons, köttbullar, julskinka och sill) och nyheter. Martin tycker mer om sill än vad jag gör, alltså testar han mer av det medan jag gillar lax.
Både gillar dock efterrätter och på Siljas fartyg finns en hel del! Här trängs tårtor, frukt, bakelser, glass och godis. Det finns flera olika skålar med lakrits! Å då är jag mer än nöjd 🙂
Se gärna filmen från Silja Symphony
Det var länge sedan vi åt Siljas julbord och jag måste säga att jag tycker att både utbudet och kvaliteten är bättre. Det är inte lika många olika sorter som jag minns det och det är inte negativt på något sätt eftersom det som bjuds är väl avvägt och väldigt gott.
Mätta och belåtna gick vi från restaurangen och såg en affisch med kvällens show. Under advent kör man en ABBA-show på vägen till Helsingfors och en QUEEN-show på tillbakavägen. Vi fick alltså inte bara njuta av god mat, utan ven av en skitbra show – rent ut sagt. Jag älskar Queens musik, så det blev en himla bra julbordspremiär!
December är här, första vintermånaden och därmed även årets sista månad. Nu är det inte många dagar kvar av 2022, ett konstigt år och skönt att lägga bakom sej.
2020 gav oss pandemin möjlighet att ta hand om våra kroppar och den chansen tog vi verkligen. Vi var i bättre form än någonsin. 2021 började med sjukdom och all vår tid försvann i att ta hand om andra på olika sätt. 2022 fortsatte stressen iom att svärmor dog och en massa annan skit. Stress är livsfarligt för kroppen och väldigt illa för vikten, så ja… några av de kilon som jag gick ner under pandemin har jag fått tillbaka nu. Men det är bara att kämpa på.
Mitt enda mål är att kroppen gör det jag ber den om, mer än så begär jag inte. För att den ska göra det och jag ska må bäst möjligt krävs både en normal vikt och fysisk aktivitet. Det håller även min kroniska värk (fibromyalgi) på en hyfsad nivå. Det är också det som mina läkare kräver av mej för att jag ska hålla mej så frisk som möjligt och hålla den hotande cancern borta. Så jag kämpar!
Vi äter bra mat, förutom just nu när vi testar julbord, och jag sköter min träning. Men det behövs mer än så… återhämtning såsom sömn och vila är superviktigt – men det viktigaste av allt är nog ändå skratten. Vi behöver alla glädje och skratt i vårt liv, det får oss faktiskt att koppla av och även hålla oss friska. Så skratta på!
Nu kör vi slutfasen av 2022 på bästa möjliga sätt, fyra veckor kvar.
Detta är en himla god vecka i mina ögon. Dessutom går det att förbereda för stressiga dagar genom att fixa matlådor av det mesta. Bägge kycklingrätterna, cannellonin, pajen och lasagnerna är kanon att ha lite extra av i frysen.
Vi fördelar i matlådor direkt och sätter frystejp med innehåll och antalet pp. Så är det bara att ta fram vid behov. Jag äter en matlåda till lunch, nästan varje dag. Världen smartaste lösning!
Ha en fin advent och var snälla mot er själva och varandra 🙂
När vi kom fram till Tallinn hade det börjat snöa, pyttelite… men det skulle bli värre… mycket värre…
Hamnen i Tallinn ligger nära stan, så det är jätteenkelt att ta väskorna och leta upp sitt hotell. Så det gjorde vi. Det tog kanske en kvart att hitta rätt till Tallinksilja City Hotel, där vi skulle bo två nätter. Hotellet renoverade nästa helt under pandemin och är jättefint. Vi fick ett stort rum på nionde våningen, högst upp, precis under bokstäverna på hotellets logga. Hotellet har faktiskt ett barnrum helt inrett med mumingrejer!
Vi hann bara ställa in väskorna, sen mötte vi upp guiden som skulle ta oss runt stan och berätta om Tallinns historia. Då började det ösregna och med någon minusgrad och rejäla vindar, blev det snart snöblandat regn som piskade i ansiktet. Vi var snart dyngsura och iskalla.
Vi gick genom den nya delen av gamla stan och sedan till de gamla delarna. Längs muren och tornen, upp på berget och ner igen. Efter ett par timmar värmde vi oss med choklad och estniska bakverk på ett av de gamla caféerna. Där passade jag på att vrida ur mina strumpor, som sagt… det både regnade och snöade och jag var helt fel klädd. Väl tillbaka på hotellet torkade jag skorna med hårfönen innan vi kunde gå ut igen för att äta middag på kvällen.
Tallinn är så himla mysigt och fint. Andra dagen var vädret bättre och vi gick runt för oss själva. VI tog ungefär samma väg som med guiden, men pga vädret hade vi inte kunnat vare sej filma eller fota särskilt mycket då – så det gjorde vi dagen efter. Egentligen behöver man betydligt mer än 2 dagar, men man hinner ändå se rätt mycket. Vi hade dessutom Tallinn Kortet som gav oss tillträde till museer och fri åkning med spårvagn och buss.
När vi var nöjda med gamla stan tog vi oss bort till saluhallen där vi åt lunch och sedan vidare till Fotografiska för att se utställningen med Andy Warholds bilder. Det är ju lite knepigt när man ska se en stad på vintern eftersom dagarna är så korta. Ska man fota så får man skynda sej och att hitta i en stad man inte känner är också extra knepigt när det är mörkt. Så vi gick snabbt och for runt som galningar innan vi trillade ihop helt slut när vi kom tillbaka till hotellet.
Där finns ändå rätt mycket att göra i Tallinn oavsett årstid. Bara att gå runt i gränderna kan man göra hur länge som helst, det finns hur mycket som helst att se. Överallt finns gamla mysiga pubar, som tex Olde Hansa som nog de flesta känner till med sin autentiska meny och härliga inredning. Det är mysigt även en grå och kall vinterdag, men jag föredrar ändå sommaren och vill gärna komma tillbaka när det är varmare. Att sitta ute och mysa varma sommarkvällar måste ju vara superhärligt!
Våra två dagar gick snabbt. Båten mellan Tallinn och Stockholm var full, så vi fick testa snabbåten mellan Tallinn och Helsingfors för att ta båten därifrån istället. Spännande värre… det blåste nästan storm. När personalen börjar plocka bort allt som är löst vet man att det blåser. Vi hade plats i businessloungen, där vi skulle sitta och jobba och kunna äta lunch. Men det blåste så mycket att det var svårt att stå upp och plocka åt sej av maten, så det blev inte så mycket av det. Två svajiga timmar, men nu har vi gjort det också 😛
När vi kom fram till Helsingfors vräkte snön ner och vi skulle ta oss igenom hela stan för att komma till vår nästa båt. Men det tar vi i nästa inlägg.
Nu börjar julborden och med anledning av det åkte vi till Tallinn för ett par veckor sedan. Vi åkte dit med Baltic Queen, stannade över helgen och åkte sedan hem via Helsingfors för att kliva på Silja Symphony för att testa julbordet. En liiiiten omväg bara 🙂
Att ställa om från Spaniens härliga värme, till kylan i Tallinn kändes lite sådär… men det är ju som det är när man bor i Norden. Det var bara att byta till varmare kläder och dra iväg, vi hade dock inte räknat med snöstorm på hemvägen. Det blev en spännande resa… Jag tar resan i etapper för att underlätta för mej själv och inte kväva er med information. Ni kan se första delen av resan här nedan, klicka på den vita pilen i den röda rutan.
Kolla gärna filmen från ditresan
Baltic Queen är ett av Siljas äldre fartyg, men otroligt trivsamt ändå. Hytten var lagom stor och sängen jätteskön. Här finns flera caféer, barer/pubar och restauranger, beroende på vad man önskar för stunden. Det mesta är som man är van vid, det enda negativa är väl att rökrummen inte har några dörrar och då faller ju funktionen ganska mycket eftersom det kommer ut rök därifrån. Man är så van vid att slippa detta i Sverige att man kanske reagerar extra starkt på rökdoften numera. Den är ju ganska äcklig.
Ditvägen var lugn och fin. Vi utforskade fartyget och testade Menu Nordic som är en femrättersmeny med nordiska smaker som fått asiatiskt touch. Varje rätt hade dessutom passats ihop med ett passande vin. Otroligt fräscht och gott. Förrätten med tonfisk var något av det godaste jag ätit faktiskt (fick tydligen ingen bild på den… eller så har den raderats). Vi var mer än mätta när vi ätit klart.
Vi filmade fartyget, åt middag och stupade i säng kan man väl enkelt säga. Båten var långt ifrån full, ändå var det party utanför vår hytt vid två olika tillfällen under natten. Tack gode gud för öronproppar!!!
Det blev en rätt bra natt ändå och sedan en helt ok frukost. Här fanns det mesta för en bättre frukost, även en meny med olika tillval som vi valde ifrån – men aldrig fick… jaja, vi orkade inte tjata. Mätta blev vi ju ändå.
Snart var det dax att kliva av båten, hitta hotellet och kolla in Tallinn. Det tar vi i nästa inlägg 🙂
Det är första advent! Hur galet är inte det? Tiden går så fort, det var ju sommar nyss. Har ni planerat något särskilt för advent? HÄR finns tips!
Vi har börjat julpynta lite smått, ljusstakarna är på plats och mycket mer än så blir det nog inte i år. Vi åker ju till Mauritius direkt efter nyår och husvakten ska inte behöva kryssa sej fram mellan julgrejerna – så det blir nog inte mer än så.
Sedan ungefär två veckor tillbaka testar vi julbord, det är en del av vårt jobb. Under pandemin blev det ingenting, men nu är det mer normala tider igen. Hittills har vi testat ett par stycken bara, men 4-5 stycken väntar inom närmaste veckan bara. Det är alltså jobb, vi äter nästan ingen julmat alls privat – inte ens på julafton. Förra året hade vi skaldjur på vårt eget julbord, det blir nog så i år med.
Men än är det ett tag kvar till jul, första veckan i december ser ut så här:
En massa bra matlådemat den här veckan! Särskilt fisken (om man pressar potatisen funkar den att frysa), kycklingen, pajen och lövbiffsgratängen passar i matlådan – så gör mycket och fyll frysen!
Strategin för söndagarna i advent är att äta en lite snålare middag, så det får plats glögg och något snask också i dagens PP/kalori-budget. Men det gör man såklart som man vill, allt beror på vilken plan man har; att stå still, går ner eller om det är ok att gå upp lite under advent.
Fram till jul kommer ni att få ett nytt saffransrecept varje vecka
Efter resan till Spanien väntade både fler resor och mera mat, men i form av mässor. Vi kom hem på tisdagen och redan på torsdagen var det dax för Travel News Market. Sveriges just nu största resemässa!
När folk ber mej beskriva bloggen eller min instagram brukar jag säga att de handlar om Hälsa, Resor och Livet. Hälsan går först, den är viktigast, men att resa och uppleva är också superviktigt för mej och för att kunna det måste jag ha hälsan. Fattar ni? Å då trasslar livet ibland till sej…
Att gå på mässa är kul, särskilt resemässor såklart. Att frossa i exotiska resmål och drömma om nya platser. Så härligt! Så det gjorde jag nästan hela torsdagen, medan Martin satt och jobbade i mässans lugnare område och gjorde mej sällskap lite då och då.
Resemässor är extra kul eftersom vi träffar både nya och gamla uppdragsgivare, samt utländska och svenska kollegor. Roligt roligt!
Redan dagen efter var det dax för tre mässor på en gång! Efter tre års uppehåll var det återigen dax för Sthlm Food & Wine, Bak- och chokladfestivalen och Allt för hälsan. Även här tog Martin plats i närmaste lugna rum, medan jag knatade runt på de olika mässorna. Den här gången skulle jag reka vad som fanns och vilka intervjuer vi skulle göra. När jag väl gjort det var det dax för Martin att komma ner på mässgolvet.
Dessutom var det Mack-SM första dagen och Årets Konditor dag två. Med laddade kameror och mikrofoner gav vi oss ut i vimlet och tog oss runt alla mässorna, samt de två tävlingarna. Till lunch på fredagen blev det att smaka alla de fem finalmackorna och till lunch på lördagen var det fem finaltårtor, helt ok!
Efter massor med timmar och mängder med steg var det dax att åka hem och redigera filmerna, samt skriva texterna. Här är filmen från Allt om Hälsan och här är Sthlm Food & Wine. Massor med jobb, men så himla kul!
Vi är rätt ensamma om att publicera receptet till vinnartårtan, den är såklart ganska komplicerad – men det är ju så kul att ändå se hur man gör. Det tycker iaf vi och det verka även andra tycka, för det är ett recept som många både läser och delar. Ni hittar det HÄR 🙂
Sen hade vi faktiskt helg några timmar på söndagen, fast då var vi tvungna att komma ikapp hemma – nästa resa närmade sej…
Å på måndagen var det en sk roadshow som också är som en slags resemässa, men betydligt mindre. Här var det först ett mingel och sk B2B (business to business) och sedan en gemensam middag där man kunde prata vidare. Detta avslutas alltid med en stor utlottning och väldigt fina priser, resor såklart. Vi vinner aldrig, men det gör inget, det är roligt ändå.
Efter så här många mässor sitter man med ett gäng visitkort och massor med nya kontakter. Ibland leder de till något, ibland inte. Hur som helst är det himla kul att träffa nya människor som har samma intresse som en själv 🙂
Nu ska vi resa lite, sen väntar Fotomässan. Vi hinner inte hem till Hus & Hem, det är som det är… Gillar ni mässor? Vilken slags mässa är roligast?
Det som skulle visa sej vara den stora höjdpunkten på resan till Spanien var besöket på Pereladas vingård. Jag har varit på många vingårdar, men ingen som den här. Så otroligt fint!
I vanliga fall när man kommer till en vingård får man ett välkomstbubbel och blir sedan visad runt. Nästan alla vingårdar ser likadana ut med vinrankor på rad och stora fat inne i en rätt trist byggnad. Sedan får man testa olika viner tillsammans med olika tillbehör. Så var det inte här…
Perelada i norra Spanien är ett helt resort, med hotell, vingård, vinkällare, museum och ett slott! Här har man gjort vin sedan 1400-talet, med ett uppehåll och nystart för 99 år sedan. VD´n sedan ett par år tillbaka är norskspanske Egenui som tog emot oss med ett stort leende utanför entrén.
Vi började med det obligatoriska välkomstbubblet och en presentation av Pereladas alla olika ”grenar”. Sedan fick vi en fantastisk lunch och provsmakning av 3-4 viner som matchats ihop med maten. Och efter det fick vi en rundtur på hotellet, med alla fina rum och miljöer. Så himla fint! Här hade jag gärna bott, men den här gången var det bara ett besök. Jag fastnade totalt för poolområdet där olivträd stod vid sidan om den stora poolen. Här finns även ett spa, där alla behandlingar har med vin att göra på något sätt. Man kan bla annat få ansiktsmask av vindruvor 🙂
När vi sett allt vid resortet kördes vi den korta biten till vinkällaren där vinet produceras. Såna här anläggningar brukar vara rätt fula och stora. Här syns de inte. Iaf inte särskilt mycket. Hela produktionen ligger under mark, man ser bara lite av taken – det ser ut som cykelgarage ungefär, inte mer än så.
Det som knappt syns ovan mark är gigantiskt under. Här finns flera miljoner flaskor, fat och behållare samt en slags undervisningsslinga som vi fick gå. Vi kom till små rum, med en kort filmsekvens som visade platsens historia och hur vinet produceras. På så sätt fick vi se hela stället, supersmart och ett otroligt roligt sätt att få veta mer om både platsen och produkten.
När vi var färdiga började solen gå ner och vi skyndade oss den korta biten till slottet. Så fint! Men vi skulle inte in på slottet, utan till klostret brevid. Det är nämligen omgjort till museum och innehåller bla en av världens största privata samling av böcker och glas. Här hade jag kunnat gå hur länge som helst, det fanns hur mycket som hels att se. Men det började bli sent och innan det blev helt mörkt ute skulle vi göra en intervju med herr VD. Materialet vi fick ihop passar oss perfekt!
Före en sån här resa får man ett program, men man vet egentligen inte så mycket förrän man är på plats. Om detta besök visste vi egentligen bara att vi skulle besöka ett resort, inte att VD hade skandinavisk anknytning, att några av vinerna faktiskt finns på svenska systembolaget eller att det fanns så mycket mer än bara ett hotell. Att detta skulle vara värt hela resan och bli en höjdpunkt visste vi definitivt inte, så vi var jättenöjda när vi åkte därifrån. Äntligen hade vi fått ihop kanonmaterial för att göra ett bra jobb.
Det hann bli kolsvart innan vi körde till Casa Anamaria, vårt nästa hotell och sista stoppet för resan. Nu var det alltså bara att åka hem och göra något av allt material vi samlat ihop. Det är när man kommer hem som nästa jobb börjar. Då ska bilder gås igenom, filmer redigeras och texter skrivas. Fyra dagar i Spanien ger betydligt fler dagars jobb hemma 🙂
Hur orkar jag hålla mej hälsosam vecka efter vecka? Det orkar jag inte alltid, men nästan. Knepet är att inte ha några förbud och att planera. Jag får äta pizza, hamburgare, godis och chips – men bara ibland. Om jag planerar min vardag på ett bra sätt, kan jag göra som jag vill lite då och då.
Med planering menar jag att ha koll på maten, den är viktigast om man vill gå ner i vikt eller hålla vikten. Vi har alltid matlådor i frysen, så att vår vardag ska fungera enkelt. Men jag planerar även in fysisk aktivitet, våra dagliga promenader skrivs inte in i almanackan – men min styrketräning skrivs däremot in. Måndag, onsdag och fredag ska den bara bli av! Det finns inte många acceptabla ursäkter för att inte lyckas träna 15 minuter, eller hur?
Å får jag bara mitt godis lite då och då, så står jag ut. Utan problem faktiskt. Det liv som jag levde för drygt 20 år sedan har jag förändrat totalt och idag har jag en hållbar livsstil både vad det gäller mat och träning. Jag är inte fanatisk, jag tänker bara på hälsan. För mej funkar det 🙂
Fläskfilén var en av de första rätter jag gjorde när jag flyttade hemifrån och är en av mina favoriter. Pizzarullarna är sådär superenkla och göttiga som man vill att det ska vara ibland och vitkålsgratängen är en läsarfavorit. Jag älskar taco och har många sätt att äta den på, HÄR kan ni se olika förslag.
Många pratar om att man måste unna sej, jag gillar inte just det uttrycket utan säger hellre att jag gör medvetna val. Jag väljer ett hälsosamt och ett friskt liv, så långt det går iaf. I det ingår att äta det man tycker om och samtidigt mår bra av. Så jag äter allt, har inga förbud – men jag har koll.
Såklart blir det lite adventsbonus de närmaste veckorna. Det ska vara lättbakat tycker jag och vår mjuka pepparkaka är superenkel och god! Ha en fin vecka och en mysig advent 🙂
Måndagen och sista hela dagen i Spanien började redan strax innan 7. Då fick norskorna för sej att de skulle ta ett morgondopp och titta på soluppgången, så vi hängde på!
Hotell Cala del Pi ligger med en fantastisk utsikt över havet, självklart vill man se soluppgången. Det var lite knepigt att hitta rätt väg ut för att komma till trapporna som leder ner till den lilla stranden. Men till slut hittade vi rätt och möttes av en alldeles magisk soluppgång. Norskorna hoppade i vattnet, vi tittade på :-p
Martin och jag hittade en trapp på ena sidan som ledde upp på berget, där vi kunde ta bilder av både stranden och hotellet. På andra sidan var det en slags grotta, det var vi ju tvungna och kolla in. Det var ingen grotta, utan en tunnel som kom ut på andra sidan berget och öppnade upp till nästa strand och nästa hotellområde. Efter massor med bilder gick vi upp till hotellet igen, åt frukost och kördes iväg till dagens första mål Ruins of Empuries.
Jag älskar att gå runt bland ruiner, så detta var ju verkligen något för mej. Där fanns bara ett liiiitet problem. Området var gigantiskt! Och vi fick bara 45 minuter på oss… Ena sidan är grekiska ruiner och på den andra är det romerska. De romerska ligger längst bort och är finast, tyvärr började vi med de grekiska, vi borde ju gjort tvärtom… jaja, vi fick iaf se allt, har filmat och tagit mängder med bilder. Hoppas filmerna blev bra, så kan vi uppleva det lite igen. Hit måste vi också komma tillbaka, det var så häftigt!
Sen mötte vi upp en guide som skulle ta oss på en smakresa längs stranden. Han visade oss saker längs vägen som var ätbara, som pinjekottar, timjan, vårlök, alger och lite annat. Promenaden skulle vara ca 1 timme, men blev betydligt längre. Kanske intressant för den som bor i stan, men vi som är uppväxta med timjan och gräslök i gräsmattan är inte så imponerade. Vi hade hellre stannat längre vid ruinerna.
Vi var heller inte förberedda på 2 timmars promenad efter att först ha sprungit runt vid ruinerna en timma. 3 timmar på fötterna utan att sitta ner en sekund vill man gärna veta om och vara utrustad för. Så jag blev lite grinig kan man nog säga. Dessutom tyckte guiden tydligen att allt vad pandemi heter är över och erbjöd oss att drick ur samma flaska som honom… kanske inte riktigt lämpligt.
Men vi fick ändå tid vid vattnet, sånt som är livsviktigt för mej. Så vi fokuserade på att ta bilder och ta in miljön. Det var ju sista chansen innan hemresan. Rejält möra i ben och fötter blev vi till slut iaf upphämtade för att köras till det som blev resans höjdpunkt. Det berättar jag mer om i nästa inlägg 🙂
Många som har husbil har även elcykel, det har inte vi. Martin är lite sugen, men jag har varit anti… andra dagen i Spanien skulle vi cykla till en by och till en vingård, på elcykel! Så nu har vi iaf provat, blev jag övertygad…?
Vi kom alltså till Girona i lördags och fick se stan lite snabbt under en gående middag på kvällen. Tidigt på söndagsmorgonen hämtades vi upp och kördes till Burricleta. Här utrustades vi med cykelhjälm och cykel och fick en snabb lektion i hur man kör en elcykel. Sen var det bara att hoppa upp och köra. Bara och bara… för mej gick det väl bra, för några andra lite sisådär… Det är lite trixigt att ”gasa” och veta hur mycket man behöver trampa, men rätt bekvämt i uppförsbackarna där man kan få lite extra skjuts.
Vi cyklade genom det otroligt vackra landskapet, förbi gårdar och medeltida städer. Uppe på en kulle ligger staden Pals, där stannade vi och fick se oss omkring lite snabbt. Lite snabbt förresten… vi fick 7 minuter! Vilket såklart var alldeles för lite, men så är det på sk fam/pressresor där det ska tryckas in så mycket det bara går i schemat.
På 7 minuter hinner man ju ingenting och det var otroligt synd, för det är en jättefin liten stad. Här finns resterna av ett slott, en fin kyrka och mysiga små gränder. Vägarna/gränderna är inte ens breda nog för små bilar och jättemysiga att gå runt i. Tror vi alltså… vi hann ju inte testa särskilt mycket. Hit måste vi komma tillbaka och fota!
Turen fortsatte över en större väg och in på en grusväg med vinstockar på bägge sidor. Vi var på väg till vingården Mas Geli där vi skulle träffa ägarna och prova deras viner. Rätt nice ändå att kunna sitta ut i kortärmat i november. Vi hade drygt 20 grader och solen värmde härligt på nosen medan vi testade vinerna. Sen behövde vi inte cykla därifrån, utan blev hämtade med bil och körda till restaurangen Es Portal någon halvtimma bort.
Efter en himmelsk lunch åkte vi mot havet! Jag tror att vi blev avsläppta i en stad vid namnet Palafrugell, där träffade vi en guide som gick med oss till Calella som är nästa ”håla”. En härlig strandpromenad som går hela vägen längst vattnet, förbi stränder och fina hus. Här är mest semesterboenden och ganska tomt just nu, men några restauranger var öppna och här och där låg någon på stranden och solade. Här hade jag gärna haft en heldag, så otroligt fint! Här har bla Elon Musk sitt sommarparadis, ni ser det på bilden här nedan.
Solen gick ner och vi blev körda till Hotel Cala de Pi. Ett SPA-hotell precis vid stranden. Och efter en alldeles för sen middag somnade vi ovaggade, igen.
Hur var det med elcykeln då? Blev jag sugen på en egen? Njae… inte särskilt. Nog är det bekvämt när man vill komma lite längre och det är backigt, men min gamla vanliga cykel funkar alldeles utmärkt faktiskt.
Vi människor tycker inte om förändring, så är det. Så när det ryktas om att Viktväktarna uppdaterar sitt program blir vi medlemmar oroliga och rykten börjar snurra runt. Men är det så farligt, egentligen?
Viktväktarna har funnits i Sverige sedan 1972 och firar alltså 50 år i år. Allt startade 1963 av en hemmafru i USA och finns nu i mängder med länder. Ni kan läsa om VV´s historia och de olika kostprogrammen HÄR. Jag blev medlem i augusti 2000, började jobba där strax efter och har hängt med sedan dess – men slutade jobba där 2014.
VV är ingen diet eller quick fix, utan ett sätt att leva. Det är inga konstigheter, snarare sunt förnuft som bygger på det där vi lärde oss i småskolan som kostcirkel och tallriksmodell.
Ungefär var 18:e månad uppdaterar man kostprogrammet, som bygger på senaste forskningen för att viktnedgången ska bli så hälsosam som möjligt. Ibland gör man om programmet helt, detta gjordes för ganska precis ett år sedan. Nu går rykten om en ny uppdatering och folk går lite ”bananaz” direkt. Vi människor tycker som sagt inte om förändring, vi vill ha det som vi alltid har haft det. En förändring ruskar om och är obekväm. Men ibland är den nödvändig.
Uppdateringar och nyheter har alltid kommit först i USA, men innan dess har de testats på mängder med försökspersoner. Sverige brukar komma några veckor eller månader efter och även här har både anställda, coacher och utvalda medlemmar fått testa allt först. Jag har varit med i såna testpaneler några gånger, men inte den här gången. Man får såklart inte säga ett knyst om detta under tiden. Som coach får man inte heller säga något om förändringarna innan de ska lanseras, för att alla medlemmar ska få samma information samtidigt. Så att inte fel information sprids.
Nu går ryktena och information sprids. Någon har läst något, eller hört något och skriver på sociala medier. Med resultatet att folk får panik. Viktväktarna ser ut ungefär på samma sätt i hela världen, men det finns några små skillnader ibland. Vilka de är kan jag inte svara på, inte heller vilka de kommer att vara. USA har uppdaterat sitt kostprogram och släppt nyheterna till sina medlemmar i fredags. Det lilla jag hört tycker jag låter jättebra! Mindre justeringar som ska göra viktnedgången både lättare, effektivare och hälsosammare.
Jag vill poängtera att VV inte ändrar i kostprogrammet för att jäklas med oss, utan för att förbättra för oss. Vi vill väl alla ha en sund och hälsosam viktnedgång? Så jag sitter lugnt i båten och inväntar det som komma skall. Ingen idé att hetsa upp sej eller fundera i onödan. Vi får veta allt vi behöver när det är dax och då kommer även VV-coacher att svara på alla våra frågor. Jag vet att alla VV´s kostprogram genom tiderna har fungerat, jag har varit igenom ett gäng, och litar på att det ska göra så även i framtiden.
Så min uppmaning till er idag är: ta´t lugnt! Tids nog får vi veta vad som händer. Visst är det lite jobbigt med förändring, men vi har ju lyckats anpassa oss till alla andra ändringar – så det ska nog gå bra den här gången. Och nästa… och nästa…
Vill ni veta mer om min egen viktresa, mina tips och råd så hittar ni dem HÄR.
Här är sista bokhögen innan jag börjar med årets julböcker. Fem mysiga böcker, alla feelgood, men det är ganska olika ändå.
Det är svårt att recensera böcker som är skrivna av vänner. Men det går! Jag sågar ju sällan böcker, utan lyfter upp både bra och dåligt. Så det funkar oavsett om jag känner författaren eller ej.
Just den här gången är det två böcker som är skriva av vänner, ”Väninna sökes” och ”Livet efter 60”. Jenny och Suzanne, två otroligt härliga människor som jag gärna har i min bekantskapskrets. Skulle ju vara konstigt om jag inte kan recensera och tipsa om deras fina böcker. Eller hur?
Vi börjar uppifrån i bokhögen, som vanligt alltså 🙂
Den här boken har legat länge och väntat på ”rätt” tillfälle. Eftersom jag hade den i pocket så var den perfekt att ta med på senaste flygresan. Snacka om att flygresan gick snabbt!
Det handlar om Majsan som är nybliven änka med dålig ekonomi. I ett desperat försök att rädda situationen sätter hon ut en efterlysning efter en inneboende, eller ”Väninna sökes”. Detta får oanade konsekvenser såklart.
Garbo, som lever på existensminimum, svarar på Majsans annons och flyttar in. Men allt blir inte som Majsan tänkt sig. Plötsligt har hon en till mun att mätta. Dessutom har hon sin döde man Sture i en låda i skafferiet… och tappar dessutom bort honom!
De nyfunna vännerna får en lite knackig start, men med tiden nystas deras bakgrund upp och de får en annan förståelse för varandra. När Garbo får en brilliant idé hur de ska dryga ut kassan, är Majsan genast med på noterna.
Det är en så otroligt fin berättelse om vänskap, besvikelse och kärlek och att man inte ska döma någon av det som syns utanpå – man vet aldrig vad som finns i ryggsäcken. Jenny har en kärleksfull och humoristisk ton genom hela boken, nästan som en kärleksförklaring till alla tanter. Det är oväntade tvister och en del förutsägbara också. Sådär som det ska vara. Total feelgood!
Suzanne Axell, allmänt känd som programledare i Fråga Doktorn är en av Sveriges snällaste personer. Tycker inte bara jag utan väldigt många andra också och för er som undrar, så kan jag avslöja att hon är precis lika go som hon verkar.
Suzanne har intervjuat ett gäng (äldre) kvinnor för att på sitt sätt berätta att livet inte är slut när man blir äldre. Tvärtom! Livet kan däremot ta en helt annan vändning när man får lite tid över. En slags inspirationsbok helt enkelt, för den som vill börja om, sätta fart eller bara få det härligare!
Vad händer med kärleken och sexlivet när man bli äldre? Måste man sluta jobba? Kan man börja om från början? Och hur hittar man nya kompisar? I boken berättar Marie Göranzon, Anne-Lie Ryde, Lena Linderholm och många fler kvinnor hur de lever sina bästa liv. Vår husbilskompis Annika Elgeskog (HusbilsAnnika) är faktiskt med i boken och berättar om hur hon sålde allt och flyttade in i sin lilla husbil.
En fin liten bok som är en bra julklapp tycker jag. Mysigt skriven med förtroliga samtal och massor med energi. Ett julklappstips alltså 🙂
Liz Fenwick är född i USA, men besökte Cornwall för första gången 1989 och blev förälskad i trakten. Så pass att hon faktiskt bodde där under tid och numera återvänder så ofta hon kan. Alla hennes böcker må utspela sej i samma miljö, men de hänger inte ihop mer än så. Det är alltså ingen serie som måste läsas i ordning eller i sin helhet.
”Skymning över Cornwall” handlar om tre kvinnor i släkten Trewin och egendomen Boskenna. För Joan var det mest en tillflyktsort, medan dottern Diana, undvikit både huset och sin mamma. Dotterdottern Lottie däremot avgudar sin mormor och trots att förhållandet till modern inte är det bästa tar hon sin tillflykt till Boskenna för att vara nära mormodern under hennes sista tid i livet. På så sätt nystas kvinnornas olika berättelser upp och blottlägger familjehemligheter och sanningar.
”En kärlekshistoria i Cornwall” handlar om Theodora ”Theo” Pascoe som efter en ganska skitig skilsmässa flyttar in i den fallfärdiga Fiskarstugan vid floden Tamar. Under renoveringen hittar hon en plåtlåda med brev till en viss A, undertecknade med Z. Breven berättar om den omöjliga kärleken mellan lady Alice Neville och fiskeförvaltaren Zachariah Carne. Snart vävs deras historia ihop med hennes egen.
Liz Fenwick har en alldeles särskild talang att skriva om olika epoker och förflytta sej enkelt mellan olika generationer, utan att göra det krångligt för läsaren. Jag tycker vanligtvis inte om när man hoppar i tiden, men de här böckerna är så fina! Språket är vackert, miljöerna målande och karaktärerna fängslar direkt. Nu vill jag läsa alla hennes tidigare böcker också!
Detta är den femte och avslutande boken i serien om Pensionärsligan. Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har åkt runt jorden för att utföra raffinerade brott och likt Robin Hood tagit från de rika och gett till de fattiga. Och även gett lite till sej själva också.
I den sista delen har de fått hitta nya vägar eftersom mycket numera görs på internet, inte ens bankerna har ju kontanter. Alltså ger de sej ut i cyberrymden och prövar lyckan bland kryptovalutor, artificiell intelligens och robotar. Med i spelet finns också en norsk oljemiljardär, antika guldmynt, förlista skepp, en svensk-amerikans lady och riktigt vällagrad whisky.
Pensionärsligan ställs inför sin sista stora utmaning samtidigt som de jagas av en frustrerad polis, en norsk miljardär och maffian. Å det är så roligt! Lättsamt och underhållande, sådär så man fnissar när man läser. Men här finns också en underton av allvar emellanåt och man får sej även en funderare på hur samhället och världen egentligen fungerar när det gäller rätt många saker.
Fem mysiga, men helt olika böcker och jag rekommenderar dem allihop! Jag kan inte ens rangordna dem, de är så otroligt mysiga allihop. Visst sticker Suzannes bok ut lite, eftersom det inte är en roman, utan kortare berättelser, men alla är så fina och värda att läsa. Så oavsett om ni lånar på biblioteket, köper eller laddar ner ljudböcker – så måste ni lägga till alla dessa på er lista. OM ni inte redan läst dem såklart. Det kanske ni har? Berätta!
Det är redan mitten av november! Vi flyger och far och hinner knappt reflektera över vilken dag det är. Vi har precis kommit hem efter några dagar i Spanien och på onsdag åker vi till Tallinn. Varm och kallt…
Eftersom jag inte tycker om november så är det alldeles perfekt att ha en massa resor inbokade då. Nu är det tyvärr inga semesterresor, men ändå! Jag har iaf fått lite sol och värme och det är alltid roligt med nya miljöer. Men tiden går väldigt fort, på lördag äter vi årets första julbord. Hur galet är inte det!
Det är alltså inte långt kvar innan advent står för dörren och glöggmyset är ett faktum. HÄR finns tips på gott till advent som även passar för Viktväktare. För det är klart att man kan mingla och mysa med både glögg och tilltugg även som Viktväktare! Varför inte lixom?
Det är alltså nu den börjar, årets stora mathögtid. Under advent och jul kan det vara svårt att ha koll på PP/kalorier. Men vet ni? Det är inte vad vi äter den här tiden som har betydelse, utan hur vi lever resten av året. Det är vardagen som är viktigast. Har vi en hälsosam vardag, så är det helt ok att släppa kontrollen lite då och då. Så länge man har ett slutdatum på förfallet.
Det kommer förmodligen bli plus på vågen efter jul, men det fixar man när helgerna är över. Visst kan man hålla sej på banan över jul också, det är förstås helt ok att göra valet att hålla sej strikt inom sina PP/kalorier då också – men det är inte enkelt! Och man är inte en sämre människa om man inte klarar det.
Jag brukar säga att en liten promenad kan göra underverk. Så ut och gå med er 🙂
Än är det några veckor kvar till advent dock, här är veckans matsedel:
Lördag: Grillad kyckling och Potatiskaka (5-19 PP för hela formen)
Söndag: Gulaschsoppa (både Crockpot och gryta) (6-20 PP för hela soppan)
En vecka med hyfsat PP/kalorisnåla rätter. Så kan ni ge vikten en liten skjuts nu innan allt kör igång i advent. OM ni vill alltså. Den här veckan gör vi dubbel sats av kasslern, så blir det många smaskiga matlådor.
Potatiskakan är väldigt omtyckt bland både oss och er där ute och godare än vilken potatisgratäng som helst. Den funkar både till vardag och fest, jag vet att många har den till oxfilén på nyår 🙂
I lördags åkte vi till Spanien, närmare bestämt till Costa Brava. Under tre dagar skulle vi upptäcka regionen Girona för att samla in material för att sedan skriva om det som är extra intressant där. Det fanns faktiskt så mycket att det blir svårt att välja.
I våras vann jag en drinktävling. Mitt team gjorde den godaste och finaste cocktailen och vinsten var en resa till Spanien. Men det var ingen semesterresa vi vann, utan en plats på en sk FAM-trip. Det innebär att det är en resa där reseagenter undersöker nya resmål, ibland får även journalister följa med på resorna. Å nu föll det sej så att även Martin fick följa med, första gången för honom. Nu fattar han varför jag är som en urvriden trasa när jag kommer hem 🙂
Efter en natt på Scandic Arlanda tog vi flyget till Barcelona på lördagförmiddagen. Vi åkte från ett grått Stockholm, ca 6-7 grader och kom fram till ett soligt Spanien och 21-22 grader. Ljuvligt! Tyvärr sattes vi direkt i en bil och satt fast i den i 90 minuter. När vi kom fram till hotellet i Girona var solen å väg ner och temperaturen sjönk. Men men… varmare än hemma.
Vi inväntade gänget från Norge som kom någon timme efter oss, totalt blev vi 3 svenskar och 3 norrmän, samt en norsk representant från spanska turistrådet. Vi sju skulle alltså i stort sett umgås dygnet runt under några dagar. Då vill man gärna att det ska vara ett bra gäng och det var det verkligen Så härliga människor!
Schemat var späckat, inte en ledig minut. Och det började redan på lördagkvällen, vi skulle gå på en foodtour genom Girona. Det innebär att man äter sej fram medan man ser staden. Vi mötte upp Marc från Girona Foodtours som berättade lite om sitt företag och staden innan vi hamnade på en tapasbar för att äta förrätten. Här fick vi bubbel, testa olika olivoljor, ost och olika sorters serranoskinka. Å när vi satt där kom det förbi dansare och det blev värsta draget. Det visade sej att man just den kvällen firade något helgon och att det är ungefär som deras nyårsfirande.
Vi fortsatte turen, genom mysiga små gränder, över häftiga broar och kom fram till ett litet torg där vi hamnade på en mindre restaurang, där vi fick mer tapas. Den här gången lite mer blandat med kyckling, grönsaker, bläckfisk och annat. Och självklart mer bubbel. Här var festen öronbedövande, innan ”karnevalen” drog vidare.
Vi gick vidare i den otroligt fina staden. Tyvärr fick vi bara se Girona i mörkret på kvälln och pyttelite på morgonen dagen efter, så vi måste komma tillbaka. Jag fick en känsla av både Venedig och Split, den medeltida arkitekturen och med stor Game of Thrones-feeling. Man har faktiskt spelat in några av scenerna i tv-serien här.
Längst in i en gränd låg en fiskrestaurang, där åt vi huvudrätten, två olika sorters paella. Tydligen har varje familj sitt eget recept på paella, de vi åt var riktigt goda. Även här var det såklart ett glas bubbel och passande vin.
Vi gick längs vattnet tillbaka och avslutade vår middag i en glassbutik. Här fick vi varm bulle med glass och valfria tillbehör. Så otroligt gott, men kladdigt. Jag hade glass överallt. Här fick vi faktiskt inget bubbel 😛
Väl tillbaka på hotellet hade vi gått 11 000 steg och var rejält mätta. Ett så otroligt smart sätt att se en ny plats! Äta ska man ju och har man bara en enda kväll på sej är det ju praktiskt att gå runt och äta middagen på olika platser. 89 Euro för hela promenaden. Fler borde göra så i olika städer i världen. Vi såg massor och hade ändå bara varit där några få timmar. Så himla bra grej!
