Fdensammamamman

Junior 7 månader

Idag fyller min yngste son 18 år! Detta innebär alltså att jag inte längre har några minderåriga barn, jag har numera vuxna barn. Å jag som bara är 27  🙂

När Junior föddes blev han sjuk nästan direkt. Han var bara några veckor när han hade sin första lunginflammation och strax efter det fick han sin första allergichock. Så astma och allergi drogs vi med från början och då var även infektionskänsligheten ett faktum. När han var 8-9 år upptäckte man även att han hade en enzymbrist i tunntarmen som gjorde att han inte kunde bryta ner kolhydrater och fett. Innan vi fick veta felet gick han upp mer och mer i vikt, trots att vi åt rätt och han tränade mycket redan då. Men så snart vi kom till rätt läkare och fick rätt medicin, så fixade det till sej. Det värsta var väl när han fick sin huvudvärk i 15-årsåldern, som satt i i nästan två år. Det var riktigt jobbigt att inte veta orsaken eller kunna hjälpa honom.

Junior 18 år

Junior har alltid varit en omtyckt person som haft ganska lätt för sej. Skolan har gått ganska lätt och betygen har alltid varit höga utan någon större ansträngning. Eftersom han tränat nästan varenda dag de senaste åren så har han mest haft kompisar inom simningen, men han smälter in i de allra flesta sammanhang. Han har varit väldigt mycket sjuk, men har ändå varit med och accepterad överallt. Han är en lättsam människa helt enkelt, som är lätt att tycka om. Man blir glad av honom!

Som ung vuxen vågar han numera ta ställning när han ser något fel eller någon behöver hjälp. Han kunde inte riktigt förstå nytta av att vi skulle ta med alla de där gosedjuren till Gambia. Men när han såg alla glada barn så kunde han inte få nog av att ge bort grejerna och började leta i sin egen packning hur mycket han kunde avvara. Det trillade nog ner en och annan pollett på resan… även om han flera gånger sett fattiga människor, så var detta något särskilt. Att kunna hjälpa på ett så enkelt sätt tilltalade även honom.

Nu är min två fina barn alltså vuxna och det är dax för mej att kliva åt sidan. Idag har vi fixat med alla bankpapper och fört över alla hans konto till honom själv, skaffat bankdosa och pensionsförsäkring. Han har ansökt om ICA-kort, mobilnumret ska föras över på honom och han står from inatt i bostadskö. Vi hade hoppats att han även skulle vara lycklig innehavare av ett B-körkort, men tyvärr fixade han bara teorin. Så han kör upp på nytt på torsdag och då hoppas vi att körningen ska godkännas.

Jag är så otroligt stolt över min fina barn. Tänk att de där två har legat i min mage! Det är faktiskt en ganska cool grej, även om det egentligen är fullständigt betydelselöst. Jag hade ju älskat dem precis lika mycket även om de hade varit födda av någon annan. De är och kommer alltid att vara min fina pöjkar. Världens finaste.

Grattis på din 18-årsdag älskade unge! Nu börjar ett nytt kapitel i livet, för oss båda  🙂

Foten är numera större än flygplanet

Så var det dax idag igen… ännu en dag på Huddinge Sjukhus och ännu ett avsked av läkare och sköterskor som tagit hand om oss i många, många år. Idag var det astma- och allergimottagningens tur, där har vi gått sedan 1995 eller -96. En lång tid alltså.

Jag tror att vi kom dit efter att Junior fått en allergireaktion på ägg och eftersom bägge barnen fick mysko och ganska starka reaktioner på både det ena och det andra så blev vi kvar istället för att fortsätta på vårdcentralen. Det är vi oändligt tacksamma för, eftersom vi är otroligt nöjda med vården vi fått. Vi har hela tiden haft överläkarna och tillika forskare som våra närmaste läkare och varit med i en mängd olika studier och kanske hjälp forskningen framåt en liten bit. Vi har kunnat höra av oss precis när som helst, vad det än har gällt.

10.30 var vi på plats och Junior blir alltid lite nostalgisk när han kommer in i väntrummet. ”Hans” leksaksflygplan står fortfarande där. Ni vet ett sånt där stort plastflygplan som man kan sitta i och styra. Det kom en av sköterskorna in med för kanske 12-13 år sedan och Junior var först att leka med det, idag får inte ens hans fot plats i det  🙂

Världens bästa allergiläkare!

Idag blev det snack med alla sköterskor, allergitest, spirometri och sen besök hos vår doktorn Gunilla Hedlin. När hon bad honom ta av sej tröjan för att lyssna på hjärta och lungor började hon skratta och klämde lite extra på hans muskler och menade att det var ju sista gången så det var bäst att passa på. När vi skulle gå uppmanade hon de andra sköterskorna att göra likadant och när alla förstod att det var vår sista gång på avdelningen blev det lite jobbigt igen. Så många år.

Tyvärr hördes idag ett blåsljud på hans hjärta som inte funnits där förr, så nu ska detta kollas upp och så fort svaret kommit flyttas han över till vuxenmottagningen. Men vi har lovat att komma förbi ibland för att säga hej. Mina två ungar har ju i princip vuxit upp inne på Huddinge Sjukhus. Har det inte varit astma, så har det varit öron eller magar. Senior var bara 3 år när han kunde leda mormor rätt i korridorerna och hälsade med namn på alla läkare han mötte. Kanske inte en uppväxt man önskar sitt barn, men det har gått rätt bra ändå tycker jag.

From och med nu lämnar vi barnmottagningarna bakom oss, nu är det vuxen som gäller och det är betydligt mer opersonligt. Så det känns inte helt ok, men man vänjer sej väl. Nu är killarna stora även när det gäller sjukvård. Herre gud! Var tog tiden vägen??? Samtidigt känns det otroligt bra att det värsta är över och att vi kom ut ganska ok i slutändan. Barnen är stora. Hur skönt är inte det då!

Äntligen är det fredag och just en av de där fredagarna som jag alltid längtar efter, året om faktiskt. Fredagen innan advent då man får frossa i alla julsaker och pynta hela hemmet. Jag bara älskar det!

Men idag blir det lite annorlunda, jag mår nämligen inte toppen idag heller… När jag la mej igår hostade jag så mycket att jag inte kunde ligga ner. Med tigerbalsam på bröstet, alvedon och hostmedicin kunde jag till slut somna vid 2.30 och sov sen helt ok fram till 9. Nu verkar det som att hostan gett med sej faktiskt, jag hoppas det är så.

Men det här innebär ju att jag inte orkar riktigt så mycket som jag vill. Men jag har inte så många ”måsten” idag, men det finns en del saker som jag faktiskt måste göra och det handlar om jobb. Julen försvinner ju inte bara för att jag inte får upp ljusstakarna i fönstren… så det får bli när det blir. Det blir säkert nångång under dagen, men först ska jag fixa veckans inventering, få ihop ett veckobrev och avsluta arbetsveckan. Jag har några mail som ska besvaras och en grej som ska skrivas ihop som jag fått beställning på och faktiskt får betalt för  🙂

Men sen ska jag börja pyssla med advent och frossa i alla julgrejer och lyssna på julmusik. Det får ta den tid det tar och bli klart när det blir… Den stackars hunden får vänta på sin promenad tills Martin kommer hem, för jag tänker inte gå ut! Å ska det handlas så får någon annan göra det, jag stannar inne! Jag tänker inte andas in minsta lilla minusgrad och riskera att börja hosta igen.

Så kan man nämligen göra när man har stora barn och världens bästa man  🙂