Vi håller oss mestadels runt om i Sverige, för att kunna komma hem snabbt om något händer. För första gången sedan januari förra året är vi på långresa och nu är vi väldigt långt bort när vi kanske borde vara hemma…
Sedan min svärmor dog för ganska precis två år sedan har vi hållit oss lite mer hemma för att finnas till hands för svärfar. Han är 85,5 år gammal och hyfsat pigg för sin ålder. Han tar dagliga promenader och sköter sej själv vad gäller tvätt, handling, matlagning. Visst finns det krämpor, bla en mage som trasslat, men han är ändå pigg. Vi tyckte att allt var så pass lugnt att vi kunde åka iväg två veckor. Han bor hos oss och har både våra grannar och mina föräldrar som hjälp om det är något.
När vi var på båttur i torsdags hade vi dålig mottagning på mobilen och gick inte att nå förrän på eftermiddagen. Då får jag meddelande på Messenger från mina föräldrar att svärfar åka med ambulans till sjukhus. Magen har försämrats och han har extrema smärtor och får inte behålla varken mat eller vätska.
Då fick han i princip bara smärtstillande och blev hemskickad. Han blev lite bättre, men natten till söndag blev han ännu sämre och åkte in igen. Den här gången blev han kvar. Idag är det tisdag och det konstateras att han har tarmvred och måste opereras. Fruktansvärt att han gått så länge med smärtorna, men skönt att få en diagnos.
Där är vi just nu. Svärfar genomgår just nu operation och vi vet ingenting. Min pappa är just nu svärfars närmaste anhörig och håller kontakten med sjukvården och oss. Vi har hittills ringt via Messenger till svärfar och chattar hela tiden med min pappa. Det är en jäkla röra och alla är väldigt oroliga.
Just nu väntar vi bara på att min pappa ska komma med uppdateringar om operationen. Vi hoppas såklart få lugnande besked och att Martin ska kunna fira sin födelsedag i lugn och ro imorgon.
Självklart har vi tänkt tanken att åka hem. 561 mil är rätt långt bort, men ändå bara 5 timmar bort. Å andra sidan kan vi inte göra något. Vi har ingen bil och kan inte köra honom någonstans. Vi är inte läkare och kan heller inte göra något för att hjälpa hans situation. Han kommer inte hem från sjukhuset förrän efter helgen, då är vi hemma och kan finnas där för honom.
Visst kan det väl kännas skönt att vara där, och finnas nära, men förmodligen skulle svärfar känna skuld över att vi fått avbryta resan, det är nämligen sån han är. Och det är inte jättelätt att komma hem härifrån, planen har varit fulla fram till nu efter nyår. Skallen är full med alternativ och tankar.
Just nu känns allt bara väldigt knepigt. Och man känner sej väldigt egoistisk som är så här långt bort. Det är ju därför vi håller oss nära. En enda gång på 12 månader åker vi längre, mest för min hälsas skull och då händer det.
Kan bara telefonen pinga till nu och säga att allt har gått bra! Please!
Ingen tackar väl nej till en dag på en kritvit strand med azurblått vatten? Av en händelse fick vi kontakt med en svensk kvinna som bor här i Hurghada. Hon tog med oss till Giftun Island och den drömmiga stranden Mahmya Beach.
Innan vi åker till en plats går jag oftast med i en eller fler facebookgrupper med inriktning på det vi ska besöka. Den här gången blev det en grupp för hotellet The Grand Palace Hurgada och Egyptentips#1. Där har vi fått många bra tips, men just den här kvinnan var det faktiskt en följare som tipsade om. Det är nämligen hennes syster som bor här.
Efter lite chattande på messenger fick vi order om att infinna oss vid Mahmya-kajen på torsdagen. kl 9.45 skulle båten ta oss till Giftun Island och Mahmya Beach. Kajen ligger 8 km bort, efter lite strul med internet tog vi en uber dit. Taxi skulle kostar 400 Egyptiska Pund, uber kostade 56. En viss skillnad.
Väl framme bekantade vi oss med Therese som fixat allt, hennes man Karim och deras son Joseph. I sällskapet var även tre av deras vänner. Vi var alltså åtta personer som skulle umgås hela dagen och vi hade inte träffat någon av dem förr. Det blev kanonbra! Ett minst sagt prestigelöst gäng som hade jätte trevligt tillsammans.
Det är lite si och så med tider här, så även om alla var på plats i tid – gick inte båten förrän nån halvtimme senare. Ut till ön tog det kanske 30 minuter, sista biten åker man med en mindre motorbåt. Båten kostar 35 Euro tur och retur, man kan inte övernatta där utan måste åka hem senast med sista båten strax innan 16.
Therese och Karim hade bokat plats åt oss på stranden. Så vi hade bord, madrasser, soffor och beanbags att sitta i. Här finns mängder med madrasser över hela stranden och plats i restaurangen om det skulle vara fullt på stranden. Detta är en populär utflykt som finns med i resebolagens program, då kostar det runt 90 Euro tyckte jag att jag hörde. Då ingår tydligen både båt, lunch, snorkeltur med båt + utrustning.
Vi satt mest och pratade och Martin snorklade. Vi tog såklart en tur runt en del av ön för att filma, det var ljuvligt att gå i den mjuka, varma sanden. Vi fick ihop över 10 000 steg trots att vi slappade på stranden större delen av dagen. Just det där att gå i strandkanten skulle jag kunna göra hur mycket som helst. Jag älskar det!
Strax innan 16 var det roliga slut och vi kördes tillbaka till kajen i sällskap av en fantastisk solnedgång. Vi behövde inte ens ta en uber tillbaka, snälla Karim körde oss till hotellet. Så otroligt härliga människor man kan möta bara man är lite öppen.
Vi ska faktiskt träffa dem igen! Therese ska visa oss runt i El Gouna där familjen bor, det blir himla kul!
Den känns det svårt att sammanfatta året. Det har hänt så himla mycket och tiden har gått så fort. Men ett är iaf säkert: det har varit det bästa året på mycket mycket länge!
Sen 2020 har jag önskat att nästa år ska bli bättre och äntligen blev det så. Under 2023 har inga katastrofer inträffat i vår närhet, ingen har dött och ingen i närmaste familjen är sjuk. Istället har det varit lugnare än på länge. Det har bara varit en handfull bränder att släcka och även om de varit stora så har de varit möjliga att släcka med lite hjälp. Jag kan inte säga så mycket mer om den saken än så.
Istället för dagliga kriser, har vi kanske haft en var tredje vecka. Det blir bättre och det märks framför allt på min egen hälsa. Kroppen som varit extremt stressad verkar börja förstå att det inte är kris och akut läge längre. Jag har inte hjärtklappning eller muskelkramper regelbundet särskilt ofta numera. Det går åt rätt håll alltså 🙂
Jag tänkte sammanfatta året i kvartal och börjar alltså med januari – februari – mars.
2023 började på Mauritius med Martins 50-årsdag. Vi hade drygt två härliga veckor på en väldigt vacker plats, hit kommer vi gärna tillbaka. Jag har tränat regelbundet i många år, Martin lite mer sporadiskt – men efter resan började han faktiskt träna med mej. Så himla kul!
I februari firade vi 15 år tillsammans, med att ta husbilen till ställplatsen i Tanto på söder. Det var svinkallt, men vi utforskade stan ganska ordentligt ändå. Det blev en riktigt mysig helg och vi började få kläm på det här med vintercamping.
I mars åkte vi på en mycket oväntad resa för att vara vi. Vi drog nämligen till kylan i Nordnorge för att kryssa längs norska kusten med det nya rederiet Havila. Vilken resa! Vi åkte hundspann, körde skoter på natten i jakten på norrsken och fick äta obegränsade mängder kungskrabba. En resa vi verkligen kan rekommendera!
När näst sista snösmockan kom i slutet på mars fick vi nog av snö och kyla och bokade en sistaminuten till Cypern. Ett par dagar senare packade vi ihop kontoret och drog iväg. På bara fyra timmar gick vi från snöslask och 0 grader, till sol och drygt 20 grader. Tänk att det aldrig slagit oss att Cypern är så solsäkert och nära. Nu kommer det nog att bli fler akutresor dit när våren dröjer.
April – Maj – Juni
April började alltså på Cypern och resten av månaden var ganska lugn. Vi planterade ju för årets stora Husbilsträff som ägde rum i Sunne i början på maj. Här samlades ett 80-tal husbilsgalningar och vi hade en fantastisk helg tillsammans. Träffarna arrangerar vi tillsammans med Annelie och Ludde, som vi träffade på Gran Canaria för ett par år sedan.
Annelie och Ludde träffade vi bara en månad senare, då på Öland, där vi firade midsommar och hade en urmysig helg tillsammans. Vi fick chansen att visa dem lite av vårt Öland och hoppas få visa dem lite mer redan nästa år. Där började även sommarens långresa.
Juli – Augusti – September
1 Juli började det regna och slutade lixom aldrig. Vi fick panikköpa regnkläder för att kunna vara ute, våra första regnkläder sedan vi var små typ. Vi körde från Östkusten till Västkusten för att utforska platser vi bara hört talas om. Vi utnyttjade varenda liten regnfri sekund och fick se både Smögen, Hunnebostrand, Fjällbacka och många andra fina platser.
Men vi tröttnade på värdet och körde österut igen, innan vi åkte hem för att vara med på Pride i början av augusti. Vi ställde husbilen på Långholmens ställplats och hade nära till allt som hände i stan under Prideveckan. Så himla mysigt och praktiskt och så himla många härliga bekanta vi träffade.
Resten av augusti var rätt lugn, om man kan kalla en operation för lugn. När jag skulle ta cellprov visade det sej att min livmodertapp hade vuxit ihop och var tvungen att öppnas med operation. Man misstänkte nämligen cancer… Jag var rätt säker på att det var cancer och blev ganska överraskad när det inte var det, men såklart väldigt lättad!
Sen var det dax för Elmia Husvagn & Husbil och vi skulle ha vår egen hörna för digitala kreatörer. Oj, vilken rolig vecka det blev. Mängder med folk kom förbi oss. Tänk så många härliga husbilsmänniskor det finns. Under sommaren började jakten på ny husbil och den hittade vi nog på mässan. Nu ska den bara komma begagnad så vi har råd att köpa den, alternativt vinner en rejäl slant!
Efter mässan åkte vi hem några dagar, mest bara för att packa om. Sen drog vi till Göteborg och Bokmässan. Så länge som jag velat besöka den och nu var det äntligen dax! Vi passade på att stanna en hel vecka i Göteborg och hann på så sätt både gå på Liseberg och på teater. Det blev några otroligt roliga dagar, där vi också träffade en mängd bekanta.
Oktober – November – December
I oktober fick vi äntligen avslöja vår hemlighet som vi gått och burit på sedan april. Under våren fick vi nämligen en ny uppdragsgivare som vi jobbat med under sommaren och nu kom äntligen våra första texter i tidningen. Alla platser vi åkt runt till under våren och sommaren var alltså för att samla information och ta bilder och nu behövde vi inte vara tysta längre. Numera är det vi, samt en till, som gör Ställplatskollen och Campingkollen i campingtidningen Allt om Husvagn och camping.
I början av november längtade vi ut med husbilen och tog en helg på Samstorps Gård i Norrtälje. Och någon helg senare började årets stora julbordstest. Första julbordet var på Eckerö Linjen, så det var bara att åka tillbaka till Norrtälje där vi stod med husbilen i hamnen några dagar. Där passade vi på att kolla in Grisslehamn lite när vi ändå var där.
Sen kom snön. Massor med snö. Det kom bara med och mer och när det inte snöade, så regnade det. Det pendlade mellan 15 minus och massor med snö och 5 plus och regn. Värdelöst! Det var väldigt skönt att packa ihop sej och dra iväg till solen precis innan nyår.
Men vi har inte bara rest, vi har varit på en massa härliga shower, teatrar och andra föreställningar också. Jag vet inte hur många vi sett och kan inte rangordna dem heller, men det finns några favoriter. Moulin Rouge var helt fantastisk, Änglagård och Wicked var också otroliga. Men även Jonas Gardells show och Queens var häftiga.
Det har verkligen hänt mycket under 2023 och mycket har varit väldigt bra. De bästa är dock att allt lugnat ner sej, inga katastrofer som hänger i luften längre och ingen har dött.
Vad önskar jag eller förväntar jag mej av 2024?
Jag vill bara ha lugn och ro. En mängd saker kunde avslutas under 2023, men det finns fortfarande ett par saker som vi väntar på att kunna avsluta. Tyvärr beror det inte på oss, utan på myndigheter, sjukvården och samhället. Men jag känner hopp och det har jag inte gjort på länge.
Jag hoppas att vi hittar husbilen som vi vill ha till ett rimligt pris och att det inte blir allt för smärtsamt att byta ut Peppe. Jag ser fram emot årets första husbilstur och är nyfiken på vad vi kommer att se och hur många nätter på rull det blir i år.
Det viktigaste är ändå att jag inte har cancer och jag tänkte inte få det heller. Så hälsan är fortfarande väldigt viktig. Vi ska fortsätta träna, motionera och äta bra. Jag måste ner några kilon och det kommer jag att fixa nu när allt är lugnare.
Jag ser fram emot 2024 och önskar ett dramafritt år, att det ska bli slut på krigen i världen och att vi alla får vara friska. Jag har även en uppmaning till er: SKRATTA! Så mycket ni kan! Det är nämligen roligare att vara glad 🙂
För första gången har jag roat mej med att räkna hur många böcker jag läst under ett år. Har jag inte räknat fel så har jag läst 73 ”riktiga” böcker och lyssnat på 6 till under 2023. Det blir alltså 1,5 bok i veckan ungefär. Jag läser rätt snabbt och jag läser överallt. Jag är en av de där som sitter på pendeltåget med en riktig bok 🙂
Årets sista tips är en blandad hög med romance, historia, spänning och mys. En riktigt härlig hög, en sån som man gärna skulle ge en god vän.
Jag älskar böckerna om familjen Bridgerton! Nu har ytterligare en ”förgrening” av serien kommit, den här gången är det familjen Rokesby som skall berättas om. Billies historia kommer först, hon är en Bridgerton och en förfäder till syskonen som böckerna om Familjen Bridgerton handlar om. Nog känner man igen Bridgerton-genen alltid, hon rättar minsann inte in sej i ledet och gör som man ”ska”.
Alla förväntar sig att hon ska gifta sig med någon av bröderna Rokesby. Familjerna står varandra nära och har bott grannar i decennier. Billie ser både Edward och Andrew som sina egna bröder, men den äldsta brodern George är både arrogant och irriterande, de gillar definitivt inte varandra. Men det händer såklart saker på vägen som gör att de måste umgås och ser andra sidor av varandra. Så otroligt förutsägbart och underbart!
Har ni inte läst böckerna om Bridgerton så borde ni faktiskt göra det. Julia Quinns penna har en förmåga att beskriva både personer och miljöer på det mest fantastiska sätt. Dessutom med massor av humor, rappa repliker och dräpande kommentarer. Det är så otroligt roligt att man vissa stunder skratta högt och man vill aldrig sluta läsa. Varje gång en ny bok har släppts är jag som ett barn på julafton. Underbart helt enkelt!
Det har gått några år sedan Anna köpte sin kolonistuga i Ådala. Numera har hon Patric vid sin sida och en nytt litet liv i sin famn. Livet i Ådala går vidare och våren är på väg. Allt borde kännas bra, men det finns något som skaver.
Karaktärerna i koloniområdet kämpar vidare med sitt. Stephanie jobbar vidare med sin musik, favoritgubben Ragnar vill ha in kärleken i sitt liv och stela Rigmor genomgår en överraskande förändring. Anna får snart veta saker om sin familj som hon inte haft en aning om och som ställer saker och ting lite upp och ner.
Åsa Liabäck har en förmåga att föra samman helt otänkbara karaktärer på det mest kärleksfulla vis. Detta är sista boken i en serie om fyra och för att förstå allt så ska man läsa även de föregående böckerna. Hela serien känns som ett litet lyckopiller som värmer hjärtat.
Detta är den avslutande delen i en låååång serie om rättsarkeologen Ruth Galloway. Hela 15 böcker har Elly Griffith skrivit om Ruth och kriminalkommissarie Nelson. Jag har inte läst de första, men de flesta och jag tycker väldigt mycket om dem. Böckerna kan läsas var för sej, men det är såklart lite lättare att förstå allt om man iaf läst några av de föregående också.
Hela serien handlar om Ruth och Nelson och hur deras olika arbete för dem tillsammans. I just den här boken hittas kvarlevorna efter en ung student inmurade i en vägg. Benen visar sig tillhöra Emily Pickering, en ung arkeologistudent som försvann för nästan tjugo år sedan. Misstankarna riktas snart mot Ruths gamle vän Cathbad, som försvinner under utredningens gång.
Medan Ruth och Nelson försöker förstå allt och hitta bevis, fortsätter även deras egen historia. Och på slutet knyts faktiskt alla lösa trådar ihop och det blir ett slut som är svårt att spinna vidare på. Så detta är nog sista boken och det är ett väldigt passande slut. Men Griffith själv säger att hon skulle kunna få ett ”återfall” väldigt långt fram i tiden, och det skulle ju vara toppen – för detta är så bra!
Jag gillar historiska böcker, särskilt där man kan få lära sej lite om ett lands historia – men gärna även om vår egen också. Och det får man i den här boken. Vi kvinnor har ju en ganska knepig historia och det har varit en lång väg till att få den självständighet som iaf några av oss har idag. Den här boken ger oss ytterligare en sidan av detta.
Andra världskriget pågår för fullt och kartritaren Merry Tremayne drömmer om att få arbeta ute i fält. Det finns inte många inom det militära som är lika kunniga som hon, men hon upplever att hennes kön och utseende står i vägen för karriären. Trots att hon inte lider brist på beundrare har hon bestämt sig för att förbli ogift, det är enda sättet att fortsätta ha ett yrkesliv. Så dyker en amerikan upp…
När hennes mamma försvinner tackar hon ja till erbjudandet om att arbeta med en grupp officerare som är på hemligt uppdrag i Cornwall. Det är inte det karriärsteg hon drömt om, men där har hon nära till moderns hus och kan göra allt för att hitta henne. Dessutom känner hon området som sin egen ficka vilket är till stor hjälp för militären.
Detta är egentligen en lite tjockare bok än jag brukar välja och flera karaktärer är jag brukar kunna hålla reda på. Men det är så otroligt intressant att det inte gör något, jag lär mej massor och kan inte sluta läsa! Det är så bra, jag tycker verkligen om Liz Fenwicks böcker, hon skriver så otroligt intelligent, vackert och gripande.
Detta är alltså mina sista boktips för 2023. Hoppas ni tyckt om dem och blivit lite inspirerade. Jag tror inte att 2024 blir särskilt annorlunda vad det gäller läsning. Jag har några serier som ligger och väntar, dem ska jag ta tag i, men det är väl det enda som finns i pipelinen. Har ni några läsplaner för 2024?
Så är julafton över. Ja, för oss är faktiskt hela julen över trots att det bara är juldagen. Nu ska tomtarna packas ihop hemmet förberedas för resa. Husvakten ska flytta hit och vi ska ut på äventyr!
Vår jul är väldig enkel, den är en dag. Vi firar jul på julafton, thats it! I år hade vi dock en rätt mysig uppesittarkväll också, det brukar vi inte ha. Den brukar lixom vara som vilken annan kväll som helst. Vi satt dock och jobbade större delen av kvällen, men sista ljuset tändes, vi testade ett nytt recept och vi började titta på sista säsongen av The Crown.
Sista dagarna har vi hittat på massor med nya rätter och vi vill skriva recepten innan vi glömmer bort hur vi gjort dem. Dessutom hade vi ett beställt jobb som skulle slutföras och faktura skickas. Sånt gillar man ju, att få betalt är alltid kul. Så vi fixade en massa såna där ”lösa trådar” och var så otroligt nöjda med oss själva när vi gick och la oss.
Julaftonsmorgon bjöd på en riktigt fin soluppgång, den satte lixom ribban för resten av dagen på något sätt. Vi åt en lång frukost, med ytterligare ett avsnitt av The Crown, innan vi tog en promenad till vårt centrum för att handla några sista grejer. Strax efter 11 kom äldste sonen och hämtade upp oss, vi har ju ingen bil och hade lite för mycket med oss för att ta bussen. På vägen till mina föräldrar hämtade vi även upp svärfar, som också skulle vara med under dagen
Vi kom precis samtidigt som yngste sonen och hans sambo och hos mina föräldrar väntade även äldste sonens flickvän. Alla var alltså samlade och vi hjälptes åt att fixa det sista innan vi kunde sätta oss och äta. Vi är bara vuxna numera, så varken julklappar, Kalle Anka eller de där vanliga traditionerna är särskilt viktiga längre. Julbordet är väldigt litet, jag äter mest kräftor.
I år hade vi fixat efterrätten. Ni som följer bloggen vet att jag fick en megastor kexchoklad av Carina Bergfeldt på Bokmässan. Den har stått oöppnad fram till nu, visst är det otroligt! Men så såg jag ett kul tips som jag ville testa, på en tårta av kexchoklad. Så den slängde vi ihop efter maten och smakade på medan vi delade ut de få julklappar som fanns. (Receptet kommer nästa vecka i duifokus.se)
Vi har egentligen slutat med julklappar, men hittar man något så kan det hända att det blir någon liten ändå. Så ett par stycken fanns det, men inte under någon gran, för det hade vi inte. Mina föräldrar får dessutom alltid en ny väggalmanacka varje år, med bilder som jag tagit under året. Den är ett måste, annars blir min mamma besviken.
Efter mat och fika var vårt julfirande i stort sett slut och vid 18-tiden blev vi hemskjutsade. Då drog jag snabbt på mej min rosa onepiece och vi fortsatte att titta på The Crown. Medan vi satt och tittade började det toksnöa, så det var bara att dra på sej jackan och ge sej ut med snöskyffeln. Vi hörde att det varit inbrottsförsök i området ovanför oss, så vi passade på att skotta av hos grannarna också för att det skulle se ut som vi alla var hemma. Så det blev lite motion också på kvällskvisten.
Sen var alltså julafton slut och juldagen tog över. Imorse började julpyntet städas undan och jag satt återigen vid datorn för att jobba. Martin har laddat ur bilderna ur min telefon, 54 000, jag skämtar inte… Förr var det enkelt att ladda över bilderna från telefonen till datorn, men för några år sedan krånglade det till sej. Vi köpte tom en ny Iphone och en Mac för att det skulle gå, men det funkar ändå inte. Nu gav sej Martin den på att bilderna skulle ut, men det går inte att göra enkelt konstigt nog – så nu sitter han och matar över dem manuellt. Snart kan jag äntligen våga att börja radera bilder igen, när jag vet helt säkert att de finns i datorn.
Självklart började dagen med snöskottning och promenad, men vi hann se sista avsnitten av The Crown också. Man kan inte låta bli att undra hur mycket som är sant i serien. Har ni sett den?
Vi testade faktiskt ytterligare en rätt, så det blev ännu ett recept att skriva. Åsså började jag packa lite också. Man hinner mycket när någon annan lagt beslag på ens telefon 🙂
Jag tycker det är skönt att julen är över, eller den är ju inte över för de flesta – men för oss är den det. Det bästa är att vi inte har några rester av en massa julmat, de är kvar hos mina föräldrar. Men för er som har rester av tex julskinka, har vi hittat på flera goda recept som kommer närmaste dagarna. Ni hittar allt som vi hittat på med skinka HÄR.
Hoppas att er jul varit till belåtenhet och att ni njuter av ledig tid, om ni har det.
Äntligen, äntligen är det vintersolstånd och om några dagar märker vi att det blir lite ljusare för varje dag. Det finns några dagar på året som jag ser fram emot lite extra, detta är en sån.
Från mitten av september ger jag upp lite grann. När temperaturen går ner, dagarna blir allt kortare och man jagar de få solstrålar som lyckas skina igenom molntäcket. Hösten är inte min grej alls. Då ser jag fram emot dagen när klockan ställs om och normaltiden är ett faktum igen, samt vintersolståndet. Då har vi både rätt tid på klockan och går mot ljusare tider. Från och med idag alltså 🙂
Vi går dessutom mot ljusare tider i dubbel bemärkelse. Om exakt en vecka sätter vi oss på planet och åker till solen. Ni fattar inte hur mycket jag längtar efter sol och värme. Vår sommar tog ju slut redan 1 juli när regnet började värka ner och sen slutade det lixom aldrig. Jag behöver mer än ett par månader om året med sol och sommar, men södra Sverige bjöd väldigt dåligt på det i år. Så jag är svältfödd på sol och behöver den mer än på länge.
2023 har överhuvudtaget bjudit oss på väldigt lite fint väder tycker jag. Det började bra med sol och värme på Mauritius direkt efter nyår, sen var det snö, snö och ännu mer snö. I slutet av mars fick vi nog och tog en sista minuten till Cypern, där fick vi en ljuvlig vecka med drygt 20 grader varmt. Men det var ju inte semester, vi flyttade bara hemmakontoret. Så även om det var jätteskönt, var det ju inte lata dagar på stranden direkt.
Våren i Stockholm var sen och gick nästan direkt över i sommar och den blev ju alltså rätt kort för oss. Och hösten… ja, den var ju inte heller toppen vädermässigt. Så nä, 2023 var inget toppenår när det gäller vädret. Nu har jag därför en stor förhoppning om att 2024 ska leverera både sol och värme i rikliga mängder. Och för att starta året på bästa sätt börjar vi det i Egypten. Det är ju faktiskt öken där, så vad kan gå fel? Solen är garanterat där 🙂
Så om sisådär 170 timmar kliver vi av flyget, känner värmen slå emot oss och sänker axlarna. Om 171 timmar har vi kastat in resväskorna på rummet, slitit av oss kläder och tar första promenaden på stranden. Barfota. Som jag längtar!
Påminn mej om att aldrig skriva om ensamhet mer. Det är ett ämne som upprör så otroligt mycket och jag fattar inte varför. En person som känner sej ensam har tydligen inte rätt att känna så… iaf inte jag.
Jag har både pratat och skrivit mycket om ensamhet. Att jag känt mej väldig ensam under perioder, trots att jag har ett hektiskt liv. Eftersom så många retar upp sej när jag skriver om ämnet har jag försökt att hitta den exakta beskrivningen av ordet ”Ensamhet”. Det är inte så lätt faktiskt. Men enkelt kan man nog säga att det är en känsla av att önska sej en gemenskap som man inte är del av. Den känslan kan vara både plågsam och stressande och faktiskt göra en sjuk.
Det konstiga är att folk blir så fruktansvärt arga när jag skriver att jag känner mej ensam. De flesta skriver att jag har ju en man, då är jag inte ensam. Jag hittar på en massa saker och har fullt upp, då kan jag inte känna mej ensam. Jag borde tänka på dem som faktiskt är ensamma på riktigt. Det blir en slags tävling om vem som är ensammast och har rätt att klaga. Jag har inte rätt till mina känslor helt enkelt.
Vi går på en massa event, det stämmer. En fulltecknad almanacka är dock inte synonymt med vänner som bryr sej. Jag är aldrig inbjuden som mej, allt är jobb. Allt ska skrivas om och visas upp, det är därför jag är där – inte som en gäst inbjuden för att jag bara är jag. Vi reser ju massor, ja… för att slippa se grannarna festa på tex nyår eller stå utan svar när frågan om nyårs- eller midsommarplanerna dyker upp. Ni anar inte hur många gånger vi försökt fixa något själva och bjudit in, men alla andra är ju upptagna med sina planer och har definitivt inte plats för två till. Så ja, man kan vara – eller iaf känna sej – ensam, trots en full kalender och massor med bekanta. Bekanta bjuder inte in, bekanta tänker väl inte på att just vi skulle kunna sitta ensamma. Sånt gör vänner, å de växer inte på träd.
Men det är ju så skönt att vara ensam, säger någon annan, då kan man ju göra som man vill. Ja, men så skönt att kunna känna så, men vi gör ju vad vi vill hela tiden – vi hade gärna funnits med i ett sammanhang lite då och då också. Ett privat, inte för att jobba utan bara umgås. Tänk att kunna chilla i någons torp en helg, vilken dröm!
Ofrivillig ensamhet gör ont. Det är ju därför vi arrangerar våra husbilsträffar, nästan alltid säger var vi är med husbilen och bjuder in till en massa annat, för att vi – men även andra ska slippa vara ensamma. Har ni inte förstått det? Det finns väldigt många ensamma i husbilsvärlden, som precis som vi längtar efter en gemenskap.
För rättvisans skulle ska också sägas att vi tack vare husbilen fått en liten form av gemenskap, iaf lite då och då. Vi har fått några bekanta som kanske är på väg att bli vänner. Jag hoppas verkligen det! Men också mött några som visat väldigt tydligt att vi inte hör hemma där, att de redan har sin gemenskap där vi inte passar in. Gängen, grupperingarna och de ”coola” finns här med. I husbilen känns det ändå enklare, för det är en slags ensamhet som vi har valt.
Men jag har alltså inte rätt att känna mej ensam. Jag har inte rätt till mina känslor. Det blev än en gång tydligt för mej när jag skrev ett gästinlägg hos FreedoomTravel. Det är inte många som ens förstår vad jag skriver eller menar. De som följer mej ser ju alla event, fester och resor – men de läser tydligen inte vad jag skrivit under alla år, de ser bara bilderna. Jag har nästan allt känt mej ensam och jag har alltid varit öppen med det. Det var ju därför vi hade hund, för att jag skulle slippa vara helt ensam på kvällarna när barnen hade lagt sej. Sen kom Martin in i mitt liv och precis allt blev lättare!
Ja, jag har barn, jag har en man, jag har föräldrar – vi träffas såklart. Men jag önskar också ett umgänge med vänner, såna som har valt mej och som gillar att umgås med mej. Som vill ta en fika på stan, käka parmiddag eller åka iväg en helg. För att vi är vi, för att de gillar oss. Jag vet inte hur jag bättre ska förklara det, men detta blir nog sista gången jag skriver om det eftersom jag bara får skit för mina känslor. Jag är ju inte ensam på riktigt, så jag får inte känna så.
Jag avskyr uppdateringar och andra nyheter! När jag får ett meddelande om uppdatering i telefonen väntar jag så länge jag kan med att göra det och när jag vi får en ny pryl hemma undviker jag den så länge jag kan. Det händer lixom lite för lätt att jag trycker på någon knapp som inte ska tryckas på…
Jag har haft samma tema på bloggen så länge jag kan minnas, det enda jag ändrat har varit bilden överst. Men wordpress uppdateras ju titt som tätt, och några av nyheterna har jag varit tvungen att vänja mej vid. Bland annat det här med block, som är både på gott och ont. Jag blir vansinnig när jag inte hittar gamla funktioner.
I helgen skulle jag hjälpa en bekant att starta sin blogg. För att kunna hjälpa henne hade jag min blogg öppen för att hitta mina lösningar. Dessutom ville jag lägga till några undermenyer till fliken ”resor” och tänkte passa på. Då tryckte jag på nån knapp såklart… i söndags upptäckte jag att hela fliken ”Veckomenyer” var borta. Jag hade lyckats radera etiketten och då försvann hela fliken eftersom det inte fanns några inlägg som skulle ligga där. Jag fattar inte hur det gått till och kunde inte hitta hur jag skulle få tillbaka det.
Tack och lov är jag gift med en väldigt lugn it-utvecklare, som är rätt van vid att jag trycker fel och får panik. Han lyckades få tillbaka fliken och la dessutom till lite av det jag bad om. Men alla etiketter fattas ju, dem måste jag lägga till för hand. Så nu sitter jag här och döper sisådär 600 veckomenyer… som om jag inte hade annat att göra.
Men det måste göras! Det är nämligen den etiketten och fliken som används mest här på bloggen. Det är ju veckomenyerna som är mest besökta och som jag är ”känd” för. Därför är jag så arg på mej själv, att jag kunde vara så klantig! Å det är därför jag avskyr uppdateringar! De gör mej stressad, jag måste lära om och jag måste ta hjälp. Tycker inte om det!
Men men, bara att fortsätta. Drygt 50 gjorda, bara resten kvar… blä.
I fredags var vi på en himla rolig fest. Det var egentligen en julfest, men utan minsta julmat eller julkänsla. På makens företag är nämligen julfesterna med tema och i år var det St Patricks Day 🙂
Martin har nog världens bästa arbetsgivare, iaf en av dem. De låter honom jobba vart han vill i världen, nästan iaf. Jag får hänga på deras kontor hur mycket jag vill och det gör jag också. Dessutom bjuder de in familjerna minst två gånger per år för att ha kul tillsammans. På försommaren har vi en dag på Gröna Lund och i december är det alltså julfest.
Varje år har julfesten ett nytt tema. Förra året var det Sällskapsresan, innan det har vi firat både nyår och midsommar, med björkris, midsommarstång och allt. Dessutom är det årets nyanställda som får hitta på temat och arrangera festen, med kontorsassistentens hjälp såklart. Himla kul idé tycker jag, då blir det aldrig same same och alla blir involverade. Iaf en gång. Nu är det ju som sagt världens bästa företag, så det är några som slutat som återvänt – kanske är det för att de tycker det är så kul att arrangera julfesten 😛
Årets tema är alltid hemligt in i det sista. Inte förrän inbjudan ligger i brevlådan får man veta och då börjar man planera klädseln och detaljer direkt. St Patricks Day är ju grön, väldigt grön. Jag äger inte ett enda grönt klädplagg, jag tycker inte om färgen – iaf inte på mej. Så det blev att köpa en påse med lite smått och gott som kunde passa. Den stora gröna hatten hade vi faktiskt hemma, sedan vi firade St Patrick i våras och den lilla gröna hatten köpte vi nu. Sen smackade vi på med nästan allt som fanns i den där påsen med tingeltangel. Vi vann inte tävlingen, men vi hade kul!
Vi kom till lokalen vid 18-tiden och nästa gång jag tittade på klockan var den 22.30. Jag trodde det gått någon timma, som mest. Då har man väl ändå haft en rätt roligt stund? Vid 1 tackade vi för oss och tog oss till vårt hotell. Vi brukar lyxa med en natt i stan, just för att det alltid blir så sent på den här festerna. de här gången skulle vi dessutom med en buss från City Terminalen redan kl 9 morgonen efter. Men om det berättar jag senare.
Gillar ni temafester? Vad skulle ni önska för tema om ni själva fick välja?
December är här, första vintermånaden och därmed även årets sista månad. Advent står dessutom för dörren!
2020 gav oss pandemin möjlighet att ta hand om våra kroppar och den chansen tog vi verkligen. Vi var i bättre form än någonsin. 2021 började med sjukdom och all vår tid försvann med att ta hand om andra på olika sätt. 2022 fortsatte stressen iom att svärmor dog och en massa annan skit. 2023 är första året på väldigt länge, utan sjukdom, död och andra katastrofer.
Äntligen har vi fått tid till att ta hand om vår hälsa igen och kroppen börjar fatta att den inte är i ett akut stressat läge konstant. Stress är naturligt, men inte när den styr ens livet dygnet runt under en lång tid. Då blir den livsfarlig. Jag vill bara ha lugn och ro, så jag kan ta hand om hela mej.
Mitt enda mål är att kroppen gör det jag ber den om, mer än så begär jag inte. För att den ska göra det och jag ska må bäst möjligt krävs både en normal vikt och fysisk aktivitet. Det håller även min kroniska värk (fibromyalgi) på en hyfsad nivå. Det är också det som mina läkare kräver av mej för att jag ska hålla mej så frisk som möjligt och hålla den hotande cancern borta. Så jag kämpar!
Vi äter bra mat och jag sköter min träning. Men det behövs mer än så… återhämtning såsom sömn och vila är superviktigt – men det viktigaste av allt är nog ändå skratten. Vi behöver alla glädje och skratt i våra liv, det får oss faktiskt att koppla av och även hålla oss friska. Så skratta på!
Nu kör vi slutfasen av 2023 på bästa möjliga sätt, fyra veckor kvar. Nyår firas i solen 🙂
Detta är en himla god vecka i mina ögon. Dessutom går det att förbereda för stressiga dagar genom att fixa matlådor av det mesta. Bägge kycklingrätterna, cannellonin, pajen och lasagnerna är kanon att ha lite extra av i frysen.
Vi fördelar i matlådor direkt och sätter frystejp med innehåll och antalet Points. Så är det bara att ta fram vid behov. Jag äter en matlåda till lunch, nästan varje dag. Världen smartaste lösning!
Det här att testa julbord, det är ju ett rätt konstigt jobb, men nån ska ju göra det också. Det konstigaste kanske är att vi kommit på det jobbet själva. Vi testade våra första julbord julen 2015 och efter att ha testat hundratals julbord kan vi nog titulera oss julbordsproffs.
När vi startade vårt onlinemagasin Du i Fokus hösten 2014 var det mest för att skapa en sida där 45+:are utan barn, skulle kunna få tips om kul saker. Det fanns nämligen inget sånt forum och det var något vi själva efterlyste när barnen flyttade hemifrån. Det skulle egentligen bara vara ett hobbyprojekt, men spårade rätt snabbt ur. Det var många som var intresserade av det vi gjorde och skickade iväg oss på en massa olika saker som de tyckte passade vår målgrupp. Snart blev resor, mat och upplevelser vår stora grej.
Numera är det alltså julbord som tar upp nästan all vår tid några veckor innan advent, så även i år. Vi började med Eckerölinjen förrförra helgen och fortsatte med Viking Cinderella på tisdagen för att direkt gå ombord på Viking Glory på onsdagen. Sen var vi hemma några timmar, innan vi klev på Silja Serenade på fredagen för en 36-timmars kryssning till Helsingfors. Det är tur att vi gillar att åka båt 🙂
Så fort vi haft tid över har vi skrivit texter, redigerat bilder och klippt film. Och motionerat. Antingen har vi gått promenader eller tränat. Allt för att så lite som möjligt av julmaten, ska fastna på kroppen. Tydligen funkade det, vi har gått upp knappt ett kilo var. Då har vi ätit 6 julbord, massor av godis och en massa annat gott.
Jag tänkte sammanfatta julborden lite enkelt så ni själva kan ta beslut om vilket som passar er bäst. Om ni inte redan bokat, så kanske detta kan hjälpa er. Det finns platser kvar på alla båtar, kanske inte på helgerna – men andra dagar finns fortfarande.
Om man inte vill kryssa ett helt dygn, men kan tänka sej att åka till ”ottahejti”, så måste jag rekommendera Eckerö Linjens fina julbord. Här hittar man ett traditionellt julbord med lokala produkter och hemlagad mat. Allt är så otroligt gott, restaurangen är julmysig och personalen supertrevlig.
Mina favoriter på bordet är kalvsyltan och Janssons – som är de godaste jag någonsin ätit. Och räkorna, så otroligt fina. Men allt är gott, det finns inga klavertramp alls. Vi åt både julbordet och julbrunchen men jag måste tipsa om att välja julbordet, där finns lite mer av de bästa rätterna.
Vi har åkt hur många gånger som helst med Viking och tuggat oss igenom julbordet i buffén utan att ens fundera på alternativen. Så fick vi nys om lyxjulbordet i Seaview och blev nyfikna, så förra året testade vi det och blev totalt ”blown away”. Vilket julbord!
Det lyxigare julbordet ombord på Viking Cinderella är ett traditionellt julbord, men lite finare presenterat, vackrare dukning och lite avskilt med personlig service. Och här finns skaldjur, i mängder! Det är insjökräftor, havskräftor, färska räkor, rökta räkor och ibland även musslor. Så otroligt fräscht och gott! Trots detta överdåd så är det bara någon hundring dyrare än den vanliga julbuffén.
Glory är Östersjöns största och nyaste fartyg och så otroligt fint. Fartyget känns lyxigt och rymligt, lite Finlandskryssning 2.0. Tyvärr avspeglar sej detta inte i julbuffén. Allt är gott, men restaurangen känns inte julig alls, prinskorven saknas och det finns nästan inga desserter förutom godis. Man har pyntat lite bland maten och det står en fin gran i entrén, men där man sitter och äter finns inget pynt alls. Jättetråkigt tycker jag.
Med tanke på hur Glory ser ut i övrigt räknar man lixom med att även julbordet och restaurangen ska vara lite extra. Inte pråligt, men smakfullt pyntat. Kanske iaf en rosett i lampan vid bordet… nånting som visar att det inte är mars eller september utan advent och jul.
Vi avslutade vårt julbordstest på Östersjön med det största julbordet av dem alla och här hittade vi även största dessertbordet. Här serveras över hundra rätter och vid efterrättsbordet hittar man både tårtor, godis, glass och chokladfontän. Ändå är det inte lika stort som det brukar… men här finns allt och allt är gott. Favoriten för mej var renpajen, vilket är lite överraskande eftersom jag inte är jätteförtjust i paj.
Här är mycket folk och större sällskap, det blir ganska stimmigt – men sitter man en stund så blir det lugnare. De flesta äter ganska snabbt och lämnar restaurangen efter inte ens ens timme, sen blir det lugnt. Vi sitter länge och snaskar på ostar och efterrätter och bara njuter av att få sitta ner och inte göra något alls en stund.
Sammanfattningsvis kan jag säga att Eckerö Linjen går snabbast och har godaste maten. Det tar en stund att åka hela vägen till Grisslehamn, men sen får man en mysig tur med mat och taxfree. En dagsutflykt kanske? Vi stod med husbilen i hamnen och hade jättemysigt. Detta är billigaste julbordet och de enda som har flera sorters lax.
Viking Cinderella har mysigaste julbordet, iaf om man väljer Lyxjulbordet med skaldjur i Seaview. Båten är fint pyntad och maten är god. Det blir 24 mysiga timmar ombord och julkänslan infinner sej. Här finns även en liten show med iaf ett par jullåtar. I mitt tycke bästa julbordet för vuxna. Här finns allt, utom kall- och varmrökt lax.
Viking Glory har finaste restaurangen, men saknar det där lilla extra. Det som finns är gott, men här saknas både prinskorv, kall- och varmrökt lax samt ett lockande dessertbord. Vi hoppas att det bara är en inkörsfas och att nästa år blir lite mer ”julig”.
Silja Serenade har största julbordet och mängder med efterrätter. Fartyget är pyntat från akter till för, har man inte julkänsla när man går av så har man missat nåt. Detta är nog bästa julbordet för familjen och större sällskap. Godisbordet är något alldeles extra! Kryssningen tar 36 timmar, med möjlighet att gå av några timmar i Helsingfors. Här finns allt, utom kall- och varmrökt lax samt lutfisk.
Vad man ska välja beror alltså på vem man är, hur mycket tid man har och vilket slags julbord man vill ha. Alla har sina fördelar och alla bjuder på god mat.
Sista dagarna i november och snart första advent! Hur galet är inte det? Tiden går så fort, men det är bra – då blir det vår snart igen. Har ni planerat något särskilt för advent? HÄR finns tips!
Vi är ute på julbordsturné och har fram tills idag testat sex stycken, det blir några till innan vi är färdiga. Ni kan läsa om dem alla på Du i Fokus vart efter vi hinner skriva om dem. Det kommer såklart filmer på vår youtube också.
Just idag kommer vi hem efter ett drygt dygn på Silja Serenade, då har vi kryssat nästan en hel vecka i sträck. Att testa julbord kan låta som ett konstigt jobb, men nån ska ju göra det 🙂
Det är alltså jobb, vi äter nästan ingen julmat alls privat – inte ens på julafton. Förra året hade vi skaldjur på vårt eget julbord, det blir nog så i år med.
Men än är det ett tag kvar till jul, nästa vecka ser ut så här:
En massa bra matlådemat den här veckan! Särskilt fisken (om man pressar potatisen funkar den att frysa), kycklingen, pajen och lövbiffsgratängen passar i matlådan – så gör mycket och fyll frysen!
Strategin för söndagarna i advent är att äta en lite snålare middag, så det får plats glögg och något snask också i dagens Points/kalori-budget. Men det gör man såklart som man vill, allt beror på vilken plan man har; att stå still, går ner eller om det är ok att gå upp lite under advent.
Fram till jul kommer ni att få ett nytt saffransrecept varje vecka
Min kropp har varit så stressad under så lång tid, att det blivit ett normalläge. Att få en timme på ett helt tomt SPA, känns extra värdefullt. Det fick vi idag.
Igår gick vi ombord på Östersjöns nyaste, och i mina ögon, finaste fartyg; Viking Glory. vi installerade oss i hytten, åt och filmade lite. Vi var ombord för att testa julbordet, men det skulle vi inte äta förrän vid 14-tiden. Många timmar att fördriva alltså.
Det gjorde vi på Archipelago SPA och hade sån tur att vi var där helt ensamma i nästan en timme. För första gången på väldigt länge kunde vi tillgodogöra oss lugnet och riktigt kände hit kroppen slappnade av. En ganska konstig känsla när man haft en puls på 200 i flera år.
Glorys SPA är jättefint! Det är stilrent med enkla detaljer. Som resten av fartyget alltså. Här finns en pool där man ligger på sängar under vattenytan, två jacuzzi, flera olika bastus och lite annat smått och gott. Vi började i vilstolarna en kort stund, resten av tiden satt vi i jacuzzin. Vi hade sån tur att solen till och med började lysa in på oss genom fönster. Så härligt!
Man kan såklart göra behandlingar också, men det gjorde vi inte den här gången. Trots det så var jag mer avkopplad än jag varit på väldigt länge. Att bara ligga där i vattnet, utan beredskap på högsta nivå var ovant men väldigt skönt.
Jag är ingen van SPA-besökare, men det här med SPA på en kryssning måste jag rekommendera. Att bara ligga där och se landskapet passera är så otroligt avkopplande. Testa nästa gång ni åker båt, så får ni se 🙂
Man brukar säga att det viktiga inte är vad man äter eller hur man lever mellan jul och nyår – utan mellan nyår och jul. Det tycker jag är ett ganska sunt sätt att se på saken, samtidigt som det kan vara lite ”farligt” att tänka så… det kan inbjuda till rejäl frossa under julhelgen.
Nu är advent och jul ganska nära och det är dax att fundera på hur man vill att resultatet ska se ut när julen är över. Resultatet på vågen alltså. Ska det vara minus, plusminusnoll eller är det till och med ok med ett plus? Allt är faktiskt helt ok, så länge man har en plan och iaf försöker att hålla sej till den. En B- och C-plan kan också vara bra att ha 🙂
Jag började på Viktväktarna i augusti och min första jul som Viktväktare var helt strikt. Jag följde Viktväktarnas råd till punkt och pricka, mätte och vägde och skrev upp varenda smula jag åt. Å visst gick jag ner i vikt. Så höll jag på i flera år och det gjorde mej inget. Jag är ingen storätare oavsett årstid eller högtid.
Numera är jag stolt Guldmedlem och lite mer avslappnad när det gäller tänket kring mat. Jag vet att ett plus på vågen inte är någon katastrof, utan kan jobbas bort igen. Då och då måste man bara lägga allt ”tänk” åt sidan och flippa ut lite, så länge man sätter en gräns för utflippandet. Antal dagar eller ett datum kan vara bra att bestämma, då man ska kliva upp på den hälsosamma banan igen.
Grejen med just julen är att det är någon slags ”hajp” över julmaten och julgodiset, och att det i mångas ögon måste vara dagar för frossa. Allt ska vara hemlagat, i rikliga mängder och så många rätter det bara går. Ju fetare desto bättre. Man ursäktar sej med att ”det är bara jul en gång om året”. Ofta hör man frågan ”Vad är viktigast på ditt julbord” – mitt svar är: sällskapet.
En ”lättare” rödbetssallad – receptet finns på duifokus.se
Det som fick mej att tänka om, var när jag började tänka hälsa istället för vikt och då är ju den traditionella julmaten helt förkastlig. Om man inte håller sej till skinka och grönkål typ…
Numera har vi ganska få rätter på vårt julbord. Bara favoriter som vi valt att behålla och som vi vet går åt på julafton, så vi slipper rester flera dagar efter jul. Vi har dessutom lagt till skaldjur, som vi alla tycker mycket om. Hos oss är julafton EN dag, inte från lucia till trettondagen. Vet ni hur skönt det är att slippa matrester från julen?
Jag tänker heller aldrig att jag ska ”unna” mej eller just det där att ”det är ju bara jul en gång om året”. Jag tänker istället att jag ska göra kloka och framför allt medvetna val. Jag väljer vad jag vill äta, det jag tycker om och tar konsekvenserna av det. Jag vet att det inte är maten jag blir tjock av, jag äter alldeles för lite riktig mat. Däremot godiset. Allt det gottiga som jag hellre stoppar i mej än mat. Alkohol dricker jag nästan inte alls, det kan annars vara en riktigt stor bov om man tänker på vikten.
Tillbaka till frågan i början: Ska jag gå ner i vikt eller stå still, eller är det ok att tom gå upp lite. Hur mitt svar blir beror på hur allt ser ut innan jul. Är jag nöjd med vikten innan jul, så är det helt ok att släppa taget och gå upp lite, väger jag för mycket ska jag helst stå still. Minus kan vara knepigt, men vill man så kan man fixa det också.
Efter 20 år med Viktväktarna har jag lärt mej att förhålla mej till maten vid våra stora högtider. Det serveras nästan alltid samma mat, så jag äter det jag tycker om – i rimliga mängder. Blir det ett plus jobbar jag bort det efter jul, det är ingen större katastrof. Viktväktarna är ju ingen kur, utan ett sätt att leva. Ett litet plus efter jul är ingen ”big deal” i längden, men man behöver ju inte släppa taget totalt heller. Man får helt enkelt hitta sitt sätt. Halkar du av banan helt, så har jag tips HÄR på hur du kommer tillbaka.
Vår advent är lite annorlunda mot andras då det ingår i vårt jobb att testa julbord, det brukar bli 7-8 stycken. Det brukar också vara lite fester och glöggmingel som bonus. Men vi är oftast färdiga med både julbord och fester lagom till 1 december och vår julafton är bara en dag, vanligtvis under några korta timmar efter lunch. Så i december brukar vi vara lite extra duktiga faktiskt.
Eftersom jag gått upp i vikt lite senast året, kommer jag att tänka efter lite extra. Vi är noga med våra promenader och går så mycket vi kan mellan utsvävningarna och tränar när vi är hemma. I år är julafton en söndag, då tränar jag inte, men på måndagen kommer jag att köra mitt träningspass som vanligt. Mina vanliga rutiner, som inte behöver rubbas för att det är jul. Man måste ju inte sitta dygnet runt i soffan, bara för att man kan…
Så: Hur tänker du kring mat och högtider? Har har du tänkt just i år?
Vi har börjat med årets stora julbordstest. Det innebär att vi äter en himla massa mat och även åker ett gäng kryssningar. Det började i helgen när vi åkte fram och tillbaka till Åland. Två gånger.
I torsdags parkerade vi husbilen i hamnen i Grisslehamn. Där stod vi och jobbade hela fredagen och halva lördagen, sen klev vi på Eckerölinjens båt första gången. Duschmöjligheterna på ställplatsen i hamnen var begränsade, så rederiet hade fixat en hytt åt oss. Så på utvägen ägnade vi största tiden åt att duscha och shoppa.
Sen blev det dax att äta. På utresan var restaurangen helt full, på tillbakaresan var det kanske halvfullt. Vi fick komma in och fota/filma under stoppet i Eckerö och hade kanske 15-20 minuter på oss att göra det vi skulle. Vi hann faktiskt göra en intervju på den tiden också 🙂
När båten startade igen och restaurangen öppnade satt vi redan vid bordet med första portionen på tallriken. Ni vet väl att ett traditionellt julbord innebär sju turer? Så många tar vi inte! Jag brukar nöja mej med en tallrik kallskuret, en med varmt och en med efterrätter. Sen kan det hända att jag tar en liten runda med de jag tyckte jag godast. Problemet med Eckerölinjens mat är att allt är väldigt gott!
Förra gången vi jämförde julborden på Östersjön vann Eckerölinjen ganska stort. De köper sina råvaror så lokalt de kan och lagar det mesta från grunden. Allt är fräscht, fint serverat och gott. Personliga är dessutom så otroligt trevlig och tillmötesgående. Vi var mer än nöjda när vi klev av.
Båten serverar dock både julbord och julbrunch, så dagen efter klev vi på igen. Då var det dax att se skillnaden mellan julbord och julbrunch. Några saker hade tagits bort och några hade lagts till, mest var det dock bort. Så har man tänkt att äta Eckerölinjens julbord, ska man ta just julbordet – inte brunchen. Det är nämligen flera av de godaste rätterna som bara serveras på den större julbordet. Bägge är bra, men julbordet är bättre.
Nu hade vi blivit tjenis med personalen i matsalen och dessutom hittat en gammal vän inne i köket. Så restaurangen blev vårt uppehållsplats hela resan, från början till start. Vi fick ett eget bord inne i ett hörn och där satt vi. Under vägen kom gamla bekanta ur personalen förbi och pratade med oss, så himla kul att ses igen. Senast var innan pandemin och på andra båtar.
Vi var tillbaka vid bilen vid 14.30 igen och påbörjade vår resa tillbaka hem till Tumba. Nu ska Peppe städas ur ordentligt och alla tankar ska tömmas så de inte fryser. Vi har ingen aning om när vi kommer ut på rull igen, däremot vet vi att vi kliver på en ny båt redan imorrn. Då ska vi testat Viking Lines julbord, också flera gånger 😛
VI gillar att åka båt, men fem kryssningar på nio dagar kanske är att ta i. Gillar ni också att åka båt?
