Efter två effektiva dagar tog vi oss till Vallarna i Falkenberg. Men först blev det en akut inköpsresa till Ullared för att köpa regnjacka. Vi hade nämligen ingen lust att se utomhusteater i ösregn utan att vara klädda för det.
Ovädret skulle alltså fortsätta och även bli värre. Att sitta ute i ösregn i över två timmar och se teater var inte särskilt lockande. Vi behövde bättre kläder. Engelson ligger nära Vallarna i Falkenberg, men har stängt på söndagar. Så det fick bli en akut inköpsresa till Ullared. Där är tack o lov alltid öppet.
Jag hittade en perfekt regnjacka med teddyfoder för bara 299 kr, som jag köpte direkt. Tyvärr fanns inte motsvarande som passade Martin. Det är inte lätt att hitta kläder när man är 2 meter lång. Men vi köpte såna där plastrockar som brukar säljas på festivaler. Det fick duga så länge.
Så åkte vi tillbaka till Vallarna och väntade in kvällens premiär. Den här gången skulle vi inte filma eller intervjua, bara fota och recensera. Vädret var ok, t.o.m. en och annan solstråle. Vi klarade nästan hela första akten och pausen, sen körde det igång. Nästan hela andra akten vräkte regnet ner. Min jacka var jättebra, men den slutade strax ovanför knäna och snart rann det vatten längs benen ner i skorna.
Föreställningen ”Skrot, hopp och kärlek” var helt suverän. Nog det bästa jag sett i buskisväg. Men vädret hade mer att önska… vi blev dyngsura. När vi kom tillbaka till bilen, som vi smart nog parkerat två minuter bort, slet vi av oss alla blöta kläder och bytte till torra. Vi körde den korta biten till Engelsons parkering och började jobba.
Martin fixade alla bilder, medan jag skrev texten. Snart hade vi fått ihop en recension och kunde publicera den direkt. Dagen efter fanns våra ord i reklamen om förställningen. Vårt jobb blir alltså synligt rätt fort efter att vi gjort det. En skön bekräftelse. Den här gången var det lätt, men ibland är det knepigt att få ihop orden.
Engelson har en ställplats där man som kund får sova gratis över natten. De öppnar 7.30, då var vi i butiken och fick äntligen tag på ordentliga regnkläder till Martin plus friluftskläder till oss båda. Så nu ska vi nog hålla oss både varma och torra så länge vi lever.
Jag är verkligen inte gjord för dåligt väder eller kyla, men har efter 53 år insett att jag åtminstone kan ha bättre kläder för att stå ut lite bättre. Numera finns det ju faktiskt snygga regnkläder 🙂
Efter midsommar körde våra vänner söderut, medan vi åkte norrut. Äntligen var det dax för några dagar på ställplatsen i Byxelkrok. En favorit!
Vi kom fram vid 11 och det fanns några platser kvar. Dock inte i främre raden, som har finaste utsikten. Men vi såg en bil som nog skulle åka och ställde oss på raden bakom och väntade. Mycket riktigt. Efter kanske en kvart åkte de och vi kunde rulla fram till deras plats. Perfekt!
Sen var det ryggläge resten av den dagen. Vädret var ljuvligt, drygt 25 grader och svag vind. Vi satt i skuggan och läste och hade det perfekt! Under tiden kom det förbi både kända och okända människor och hälsade på. Några har vi haft kontakt med på instagram, några hade vi ingen aning om vilka de var – men alla besök är kul! Å jag fick gosa hund och var mer än nöjd 🙂
På kvällen tog vi en date night med restaurangbesök och mys i solnedgången. Här uppe är solnedgången alltid magisk. Vi gick länge från brygga till brygga och tog mängder med bilder. Hur många bilder kan man ta av en solnedgång? Svar: många!
Vi visste att detta var sista chansen med en solnedgång av den här kalibern, för i år, och utnyttjade det till max! När solen var helt borta försökte vi sitta ute en stund, men då kom myggen… så vi gjorde kväller och förberedde oss för att åka vidare igen.
Har ni inte varit i Byxelkrok så måste ni faktiskt åka dit! En av Sveriges mysigaste platser 🙂
I lördags hade vi äntligen packat ihop oss, installerat husvakten och kunde rulla iväg. På bara tre dagar har det hänt massor!
Vi åkte iväg strax efter lunch, första slutmålet var Öland men första stoppet var på en rastplats i Nyköping. En sträcka på 2 timmar är rätt lagom och så långt som vi brukar åka, så det var inget konstigt. Det som var annorlunda och himla kul var att Helen och Krister väntade på oss.
Vi träffade Helen och Krister (Berggrens Bilbo) första gången på en husbilsträff i valborg och sedan igen på vår träff i Sunne. Härliga människor som vi klickade med direkt. De bor just nu på heltid i sin bil och vi träffades på en av deras övernattningsplatser.
Äntligen hade vi tid att sitta ner och prata en hel kväll. Vi hann att avhandla en himla massa ämnen och hade en hel del gemensamt. De bjöd på en jättegod middag och vi pratade ännu mer. Så himla mysigt.
På kvällen började det regna och fortsatte hela natten och morgonen. Vi åt frukost, sa bye bye och drog iväg vid 10-tiden. Dagens mål var Revsudden strax norr om Kalmar, men det regnade där också – så vi körde över bron till paradiset en dag tidigare än tänkt.
Väl på Öland körde vi söderut istället för, som vi vanligen gör, norrut. Vi hade en ställplats vi ville se och lite grejer att göra innan vi drog norrut. Första stoppet blev därför Grönhögens ställplats. Här sken solen när vi kom, men blev lite molnigt innan vi faktiskt gick en rätt fin solnedgång. Den såg faktiskt så där mysko ut som bilden visar.
Stoppet var nästan bara i arbetssyfte. Vi filmade och fotade ställplatsen och kollade in omgivningen. Och vi lyckades faktiskt redigera filmen direkt, så den kan ni se här nedan. Vi har filmer från Cypern kvar att redigera, så vi ligger lite efter kan man säga 😛
På måndagen jobbade Martin fram till lunch medan jag pysslade med mitt. Sen körde vi den korta biten till södra udden och fortsatte jobba några timmar till.
Det var rätt mulet vid udden, så är det alltid när vi är där. Detta är fjärde gången vi försöker ta fina bilder av fyren och området kring Långe Jan. Skulle vi inte lyckas den här gången heller? Vi gick mot fyren, molnen skymde fortfarande solen. Vi tog de 197 trappstegen upp i tornet, gick ut på plattformen och där sken solen!!!
Äntligen fick vi ett tillräckligt bra ljus för de bilderna som vi försökt ta i flera år. Det har antingen ösregnat eller blåst halv storm, men den här gången sken solen en kort stund. Tillräckligt för att göra det vi behövde. Vi fick t.o.m. se sälar med små nyfödda kutar.
Nöjda började vi resan norrut och drog åt handbromsen på Sollidens parkering i Borgholm. Å här träffade vi återigen nya kompisar. Åsa och Johanna (Gullanrullans husbilsliv) bor i Borgholm, men är precis som vi väldigt sällan där. Just precis nu är de faktiskt hemma och kom och hälsade på oss med nybakade kärleksmums. Så otroligt kul att se efter lång kontakt på sociala medier. Också sådär mysiga människor som man klickar med direkt.
Tre otroligt härliga dagar med omväxlande väder och roliga människor. Vår sommartripp har börjat väldigt bra. Hoppas den fortsätter så 🙂
Förra veckan föreslog Martin att vi skulle dra iväg någonstans över helgen eftersom det var röd dag på tisdag. Så vi kollade runt lite och bestämde oss för att dra till Linköping!
När Martin sa att han ville åka iväg började vi höra med kompisar var de skulle tillbringa helgen. När Jenny frågade om vi inte kunde hålla henne sällskap i Linköping, medan hennes galning till man skulle göra en liten lätt cykeltur på 60 mil, sa vi ok.
Vi bokade First Camp Glyttinge Linköping och drog dit på fredageftermiddagen. Vi kom fram strax efter 19 och ungefär en timme senare kom även Jenny och Stefan. Vi satt alldeles för länge och pratade, trots att Stefan skulle upp tidigt. Kallt var det också, men vi hade så mycket att ta igen och stannade ute ändå.
Bilder lånade av Jenny
När vi vaknade på lördagen var Jenny ensam. Vi åt frukost och ägnade förmiddagen åt att mysa i solen. Jenny har sisådär 3-4 bokmanus på gång och ett av dem skulle redigeras under helgen. Eftersom även vi behövde jobba, så kom vi överens om att hålla truten och göra lite nytta. Å det gjorde vi faktiskt!
Efter lunch cyklade vi in till Linköping, vi började med Bosses Glassbar, hamnade i ett Pridefirande och upptäckte stan. Linköping är så mysigt! Vi var mycket här för drygt 10 år sedan när sonen tävlingssimmade. Då hängde vi på Tinnerbäcksbadet sista helgen i maj varje år. Så lite koll har vi, men mycket har hänt och förändrats sedan dess.
Väl tillbaka på campingen satte vi oss återigen i solen, ännu mer jobb lyckades vi få gjort. Jag läste och Jenny fortsatte att redigera sitt bokmanus. Jag läste faktiskt hennes senaste bok, Allt stannar hos mig, som hon hade med till mej. En lite udda känsla att läsa en bok när dess skapare sitter brevid en… jag kommer att recensera den som vanligt i ett inlägg framöver. Jag har försökt att inte visa vad jag tycker medan jag läst, men hon har definitivt inget att oroa sej över 🙂
På lördagkvällen gjorde jag en filmad intervju med Jenny innan vi gick och la oss. Alldeles för sent igen…
På söndagen började väntan på Stefan. Han beräknades tillbaka vid 9, men kom inte förrän vid 18-tiden. Fatta att cykla 60 mil, hur är man funtad då? Men även om han såg lite trött ut, så syntes det inte på honom att han gjort ett ultramaraton. Helt galet!
Medan vi väntade jobbade vi lite och sen spelade vi sifferkubb, så himla kul! Vi testade spelet i Sunne och fastnade direkt. Jag tycker inte om vanligt kubb, men detta är så kul! Jenny vann första rundan och jag den andra. Efter det spelade vi ett spel som Jenny hade med sej, en kortlek med frågor som vi skulle svara på. Det blev faktiskt väldigt intressanta diskussioner och bra snack. Så det ska vi köpa och lägga i bilen. Kolla gärna filmen här brevid 🙂
När Stefan duschat och ätit åkte de hem till Stockholm igen och vi blev ensamma kvar. Det blev sååå tyst! På måndagen var det varmt och skönt, Martin jobbade i skuggan och jag satte mej i solen med en ny bok. Vi har köpt en campingsoffa som jag bara älskar och bor i. Jag har saknat att ha något att ”hänga” i. Jag kan nämligen inte sitta som vanligt folk på en stol utan drar gärna upp benen under mej, nu kan jag det!
När Martin slutat jobba cyklade vi iväg till Willys för att handla. Det är bara någon dryg kilometer från campingen. Stan ligger kanske 4 km från campingen, så allt är nära. Det är kanske inte mysigaste stället vi bott på, men den ligger bra. Det är nog avsaknaden av vatten som gör att jag inte fastnat, jag vill ju gärna ha det. Dessutom har vi väldigt mycket skugga runt oss, vi står som i en dunge och får flytta runt möblerna titt som tätt för att hamna i solen.
Idag är det måndag och vi ska åka hem. Men vi har sen utcheckning och åker lite när vi vill. Det ska bli varmt och skönt, så vi stannar nog rätt länge. Vi har ingen brådska. Först ska vi filma campingen, sen får vi se.
Ojojoj, vilken helg det blev! I torsdags började fyra helt magiska dagar tillsammans med ett hundratal andra husbilsfantaster. Det är något av det roligaste jag varit med om 🙂
I onsdags jobbade vi klart så fort vi kunde. Vi vände på bilen och satta oss ute för att vänta in horden av husbilskompisar som skulle rulla in.
First Camp i Sunne är en stor camping. Vi stod längst ner vid vattnet och såg hur bil efter bil rullade in genom grinden. Vi gissade vilt på vem det kunde vara. Vi visste inte helt säkert vilka som skulle komma, så ett och annat glädjetjut blev det vart efter vi kände igen folk.
Sist av alla på onsdagkvällen rullade våra medarrangörer in och tätt efter det de bilar som skulle stå närmast oss. Vi stod i fyrkant, och fick som en liten innergård, med bilarna som lite skydd mot vinden. Här spenderades den mesta tiden under dagarna.
Redan på onsdagen samlades några av oss för att ta en liten drink tillsammans. Det var dock himla kallt, så det blev inte jättesent. Det skulle bli värre kommande kvällar 🙂
När vi vaknade på torsdagen sken solen och det var hyfsat varmt redan på morgonen. Det blev inte så mycket gjort eftersom det trillade in husbilar som på ett pärlband direkt på förmiddagen och fortsatte så hela dagen. På kvällen hade vi i stort sett fyllt campingen, sånär som på några norska bilar. Tre av dem stod väldigt nära och gillade inte alls vår närvaro. Men vi höll oss till alla campingens regler och det var tyst när det skulle, ändå klagade de på det mesta.
På torsdagkvällen samlades många hos oss. Ringen med bara oss åtta, som stod närmast, växte och växte. Stämningen var så härlig, men precis som kvällen innan var det lite kallt och blev inte jättesent då heller. Men nu började vi känna åt vilket håll träffen skulle gå och såg fram emot resten. Så många härliga människor!
På fredagen var de allra flesta på plats redan på morgonen. Vi tog en kort promenad och körde vårt träningspass med ett gäng. Kul att vi blev så många. Efter det satt de flesta och myste i solen. Vi testade sifferkubb som var jättekul! Jag brukar inte gilla sällskapsspel, men detta var riktigt roligt.
Vid 16 började folk komma med bord och stolar. Kl 17 var det dax för helgens första långbord! Vi blev ca 80 personer som åt tillsammans, några åt vid sina bilar och kom till oss efter maten. Så lite senare var vi kanske 120 pers som satt tillsammans och myste. Någon körde på Rolandz och alla gick totalt bananaz, sedan dess sitter ”Jajamen” i skallen och blev direkt temat för helgen.
Kvällen var riktigt skön, den tjocka jacka behövdes inte. Vi hade så himla trevligt, pratade med alla och lärde känna nya härliga människor. Helt plötsligt var klockan midnatt! Då ska campingen vara tyst, så vi plockade lite ovilligt ihop oss.
På lördagen sken solen och det var riktigt varmt redan på morgonen. Vi tog med våra vänner (och medarrangörer) på en promenad runt udden här på campingen. Det var i stort sett enda tiden vi lyckades få tillsammans, men vi ses snart igen som tur är. Det här med tystnad är väldigt sällsynt när man arrangerar en träff, många vill hälsa, prata lite, ta en bild osv. Enda gången man är helt ensam är i stort sett bara på toaletten, iaf som arrangör – men det gör absolut ingenting! Det är ju så himla kul att vara en del i detta och se folk trivas och ha roligt.
Syftet med just våra träffar är att folk ska ha en plats att mötas och lära känna nya människor. Vi är många som är rätt nya med husbilslivet och för några var detta deras första husbilsträff. Precis som det var vår första förra året. Å nog knyter man nya kontakter, vi såg många som aldrig träffats förr som satt och pratade och fikade utanför varandras husbilar under både fredagen och lördagen. Å vi lärde också känna några till och har lyckats knyta ihop fler ansikten med deras sociala medier 🙂
På lördagkvällen var det dax för långbord nummer två. Vi var inte riktigt lika många från början, kanske 60, men sen droppade det in folk igen vartefter. Nu började det kännas att vi haft några intensiva dagar, tröttheten började komma smygande. Men allt var ju så trevligt och ännu varmare än föregående dagar. Nu behövdes bara tjocktröja minsann! Återigen slog klockan helt plötsligt 12 och det var dax att vara tysta. Ska vi få ha flera träffar på andra ställen, måste vi sköta oss och följa reglerna som finns. Vi vill absolut inte få dåligt rykte!
Så blev det söndag och träffen var över. Bilarna började lämna campingen tidigt på morgonen. Vid 12 åkte den sista och det var den största som stått mellan oss och resten av campingen. När den åkte var vi helt plötsligt alldeles ensamma på det stora området. Så himla konstigt! Å så tyst det blev!
Vi vände på bilen och fick sjötomt igen. Satte oss ner och började summera helgen. Förra året var allt nytt och vi var totalt slut efter träffen. Vi hade också ett helt annat utgångsläge med svärmors död, kris på olika sätt i familjen och en massa annat. Nu var läget ett helt annat, den här gången kunde vi njuta mer och fylldes med energi istället för tvärtom.
Här finns film från Husbilsträffen maj -23
Det var länge sedan jag skrattade så mycket, pratade så mycket och hade så roligt. Jag var alldeles hes de första dagarna efter träffen, så mycket hade jag tydligen pratat. Den här gången var vi dessutom mer förberedda och visste mer vad som väntade. Flera gånger under helgen stannade jag upp och bara lyssnade på sorlet. Att lyssna på hundratals av människor som aldrig träffats förr som direkt knyter an till varandra och trivs ihop är fantastiskt!
Så nu ser vi verkligen fram emot nästa träff! Även den blir under Kristihimmel (2024), men då blir det på Böda Sand (aka Böda Camping) på norra Öland. Det kommer att bli så himla kul och lite speciellt för mej att ta emot besökare till ”min” ö. Mer info om detta kommer 🙂
Jag är så glad att vi köpte Peppe. Extra glad är jag för att vi träffade Annelie och Ludde och började arrangera de här träffarna. Det har gett oss så många nya bekantskaper, härliga skratt och massor med hundmys. Vi kan i stort sett åka vart som helst i Sverige och möta upp husbilkompisar om vi vill. Så himla härligt!
Nu ska vi smälta detta och blir hemma några veckor – men sen är det dax att åka iväg igen. Om jag längtar? Lite bara!
Äntligen är det dax för årets första längre husbilstur. Det är också dax för årets husbilsträff, den som vi arrangerar tillsammans med våra husbilskompisar alltså. Som vi längtat!
Planen var att åka redan under helgen och på vägen stanna till hos kompisar och se Eurovision. Nu blev det inte så av flera anledningar. Istället stod jag på loppis på lördagen och fick faktiskt ihop hyfsat med pengar. Det var bra att jag hann med det, eftersom jag inte vet vilka fler chanser jag får med tanke på att vi aldrig är hemma.
Medan vi såg Eurovision packade vi ihop oss och förberedde bilen. Så när vi väl gick och la oss var det mesta färdigt. Det var bara att tugga i sej frukosten och att installera husvakten som var kvar att göra.
Så hyfsat tidigt på söndagsmorgonen drog vi iväg. Så tidigt man orkar när man tittat på tv till 1.30. Lite sömn behöver man ju… ändå var det ganska drygt att köra de 4-5 timmarna, det var ju bla därför vi ville dela upp vägen. Målet var Sunne i Värmland.
Vi kom fram till First Camp Sunne – Fryksdalen vid 14.30, checkade in, hittade vår plats och ”flyttade in”. Eftersom vi ska vara här i drygt en vecka så åkte det mesta ut: matta, bord, stolar mm. Det är faktiskt det längsta vi varit på en camping. Vi föredrar ju ställplatser och flyttar oftast efter 2-3 dagar. Men här ska vi stå och jobba tills träffen är över.
I nuläget är campingen nästan tom, sånär som på långliggarna. Där vi står är vi bara 3-4 bilar, men det kommer att ändras under veckan. Ett 70-tal bilar ska göra oss sällskap på träffen. From onsdag trillar det in folk och sen åker de flesta hem på söndag. Det blir några intensiva dagar och det ska bli så kul!
Så nu är alltså husbilssäsongen igång igen. Nog för att vi varit ute även under vintern, men det är enklare och bättre på våren och sommaren. Allt är ju bättre då 🙂
Vi är ute på rull igen och det är sååå härligt! Helgen tillbringas i Vadstena på husbilsträff med en massa härliga människor. Men lite konstigt är det…
Det bästa som finns är att vara ute med husbilen. Nu är det tredje säsongen för oss som husbilsägare och den börjar med stor husbilsträff i Vadstena. Den här helgen samlas nästan 180 bilar, det innebär runt 350 hängivna husbilsmänniskor. Så himla kul!
Martin och jag är rätt välkända i den här världen, mycket pga vår youtubekanal såklart. Men också för att några följer bloggen och min instagram, jag har ju trots allt ganska många följare och läsare, iaf för att vara en liten tant 🙂
Å då uppstår den där konstiga situationen med att folk vill ta en selfie, med oss eller mej! Det är ju faktiskt jättekonstigt! Det är ju bara vi… Men såklart jättegulligt!
Vi är alltså i Vadstena på Vadstena Camping. Vi kom hit vid 16-tiden igår och bjöds på strålande solsken, men inte så mycket värme. Vi hann inte ens parkera förrän vi träffade bekanta, de visade oss en lediga plats och direkt när vi hade parkerat satte vi oss hos dem och bubblade lite. I dubbel bemärkelse, det blev både prat och dryck.
Vi tog en sväng runt området, som tog låååång tid. Det var många som ville hälsa och jag hittade mängder med hundar som jag såklart måste mysa lite med. Och det var många glada återseende av husbilsvänner som vaknat upp efter vintern. Vi är många som är spridda över hela landet som setts på träffar och längs vägarna, som nu återses igen.
På kvällen var det live på youtube med Peter som arrangerat just den här träffen. Mysigt, men kallt – så kvällen blev rätt kort. Nu ser vi ännu mer fram emot vår husbilsträff i Sunne i maj, det ska bli så kul! Ni kan läsa om den HÄR.
Innan vi la oss bjöds vi på en helt fantastisk solnedgång. Vi har alltså skaffat oss sjötomt igen. Kan man så måste man. Det blir en bra helg 🙂
Så var det dax att åka hem igen. Vi hade gott om tid på oss och tog bussen till flygplatsen. Det blev inte riktigt som vi planerat, men det blir det ju aldrig…
Taxi från flygplatsen till hotellet kostade 125 Euro, liiite i dyraste laget tycker jag. Men då kom vi sent och vill bra komma fram, så det fick bli så. När vi skulle åka hem hade vi betydligt bättre koll och mer tid, så det fick bli lokalbuss för 35 Euro istället. En rejäl skillnad, men inte särskilt mycket längre tid faktiskt.
Flyget skulle gå vid 20-tiden, så vi hade hela dagen på oss. Vädret var sådär, så det var inte att man behövde passa på att dra ur de sista solstrålarna heller. Däremot skulle vi ha gott om tid framme vid flygplatsen, så ett par timmar inne i Larnaca hade vi planerat för. Så blev det inte…
Bussen var jättesmidig. Hållplatsen var precis utanför hotellet och sedan bytte vi till en slags shuttelbus vid Paphos Flygplats. Det tog drygt 2 timmar med byten och allt, att åka från Paphos i väster till Larnaca flygplats i öster. Vi kom fram vid 15-tiden och hade alltså gott om tid. Så vi tänkte att vi checkar in bagaget och tar bussen till stan. Det gick inte… incheckningen började tre timmar innan avresa, som tidigast. Juhupp… då letar vi väl upp skåp och låser in väskorna. Det gick inte heller… där finns inga skåp. Det enda som finns är en suspekt man som kan ta hand om väskorna åt en, dessutom svindyrt. Det kändes inte bra alls.
Så det blev att sätta sej på ett café utanför flygterminalen istället. Där satt vi och jobbade några timmar, istället för att äta en mysig middag vid stranden i stan… jaja, det gick ju det med, men inte riktigt lika mysigt eller som vi planerat. Vi fick iaf massor gjort under en tiden, alltid nåt.
På flyget hade vi desto mer tur. Där var inte ens halvfullt, så vi kunde ockupera varsitt tre-säte och sova nästan hela vägen hem. Sånt är extra skönt när man flyger på natten. Bilen stod på långtidsparkeringen, så efter att ha blivit upplockade och körda till bilen var vi hemma på bara någon timma. Så vid 2-tiden på morgonen kunde vi krypa ner i våra sängar och sova vidare.
På morgonen sken solen och på förmiddagspromenaden konstaterade vi att i stort sett all snö var borta igen. Så himla skönt! Vi gjorde så rätt som lämnade snöovädret och nu kom hem till sol och nästan torra vägar igen. De senaste dagarna har solen skinit från en klarblå himmel och faktiskt värmt, så det var lixom bara att fortsätta att odla fräknar nu när vi börjat så bra 🙂
Det var verkligen skönt att åka iväg, vi mår så mycket bättre nu. Cypern var dessutom ett himla bra ställe att fly till. Bara fyra timmar bort och 300 soldagar per år. 20-25 grader i april tackar man ju inte nej till. Vi är så tacksamma att vi båda har jobb som går att ta med och jobba var vi vill i världen. Det kan nog hända att vi flyttar hemmakontoret till Cypern fler gånger, det var ju så himla enkelt att åka dit!
Skulle ni kunna tänka er att fly iväg så där som vi gjorde?
När vi bestämde oss för att flytta hemmakontoret till Cypern, bestämde vi samtidigt att det skulle bli en vecka med fokus på hälsan. Så här har det gått 🙂
Vi kom hit sent på lördagkvällen, installerade oss och gick ut för att köpa frukost. Det var inte mycket vi lyckades få tag på klockan 21 en lördagkväll utanför säsong. Men bröd, skinka och mjölk hittade vi iaf, det fick duga.
Planen har varit att laga i stort sett all mat själva, ta två dagliga promenader, träna och sova. Förutom att jobba alltså. Sju dagar med fokus på hälsan.
Promenaderna är inget problem alls när det är varmt och skönt. Första morgonen vaknade vi till strålande sol och 18-20 grader varmt. Det var ju söndag och ledigt, så vi började med att gå strandpromenaden så långt vi kunde. Det blev en rejäl promenad som slutade med en sen lunch på vägen tillbaka.
Jag vill gärna ha ägg till frukost, vi tittade i varenda butik som vi passerade – men icke. Inte förrän dag 3 fick vi tag på ägg och kunde återigen äta vår vanliga frukost, som mättar bättre än skinka. Butiken tvärs över gatan öppnade för säsongen och fick in frukt, grönsaker och andra bra grejer. Toppen!
Det är mycket lättare att ta hand om sej när det är en behaglig temperatur. Direkt på morgonen har vi tagit en halvtimmas promenad åt ena hållet på strandpromenaden och på kvällen lite längre åt andra hållet. Promenader i solnedgången är ljuvliga!
Vi har lagat dubbla portioner på kvällen och haft till lunch dagen efter. Ett par gånger har vi ätit ute, för att det varit enklare när vi varit på väg någonstans.
I hotellbeskrivningen såg vi att det fanns ett gym, men vi kunde inte hitta det. Personalen visade oss längst ner, längst bort i en källare – inte konstigt vi inte hittade det. Inte heller konstigt att ingen annan var där… men där fanns allt vi behövde, så vi fick till träningen också.
Vila, sömn och återhämtning har det också blivit. Vi har lagt oss tidigt på kvällarna, jag har suttit i solen och både läst och jobbat och de härliga promenaderna är återhämtning om något. Det är såååå skönt!
Vi har alltså tagit hand om oss på bästa sätt och kroppen har svarat oss ordentligt. Både knoppen och kroppen känns piggare. Vi har fått lite nya fräknar på näsan och D-vitamin i massor. Det känns som en riktig energiboost faktiskt.
Det var ett väldigt bra beslut att åka iväg, vi har mått så himla bra här. Men nu är det snart slut… natten till söndag är vi tillbaka i Sverige igen. Hoppas verkligen att värmen kommer i Stockholm nu. Jag orkar verkligen inte mer vinter, snö och kyla. Jag är så redo för vår!!!
Vi panikbokade vår resa i onsdagskväll och hann väl inte kolla upp allt så noga som vi brukar. Några små grejer borde vi kanske kollat bättre…
När vi var på Cypern i november fick vi ganska bra koll på läget och avstånd, ändå kom det lite som en överraskning att det skulle ta 75 min med taxi till hotellet i Paphos. Sååå långt var det väl inte? Men jo, det var det – är det.
Nästa överraskning var att taxin kostade 125 euro, så på lördag tar vi bussen tillbaka för bara 4 euro. Då får vi iofs byta i Limassol, men det passar bra att äta lunch i den fina hamnen.
En annan sak vi borde kollat upp var bekvämligheten på rummet. Rummet är fint och ligger bra, inget snack om saken – men balkongbordet är lågt och litet. Bara en kan sitta där och jobba, den andra får sitta i köket eller i sängen. Bordet har inte plats för två datorer. En soffa med soffbord hade inte varit dumt alls… eller ett bord i mer normal storlek.
Lite klokare är vi nu, nästa gång blir det dessutom en lägenhet med två rum så Martin kan sitta och jobba medan jag sover klart och vi har ett vardagsrum att hänga i. Ska man flytta hemmakontoret kan det ju vara bra om allt funkar så man kan jobba också.
Lägenhet betyder självhushåll, lågsäsong betyder stängda butiker och restauranger. Vi fick tag på bröd och skinka första dagarna, men inte mycket annat. Men nu öppnar fler och fler butiker, antar att det kommer en massa turister i påsk, butikerna fylls därför på så, i förrgår fick vi tag på ägg och frukt också!
Vi brukar välja hotell nära vatten och detta är nära vatten, dock inte vid vatten. Det är fyra minuters promenad till den otroligt härliga strandpromenaden. Det är helt ok! Hotellet är ganska litet, men har en stor pool och området runt poolen är fint och välskött. Här ska finnas ett gym också, det ska vi leta rätt på och testa idag.
Vi har tre supermarket precis brevid hotellet, och just nu 2-3 öppna restauranger. Det är lugnt och skönt, inte särskilt mycket folk alls. Det är vi och alla katter, här finns många! De allra flesta är fina, välskötta och väldigt kontaktsökande.
Jag gillar Cypern. Det är bara fyra timmar bort, nästan alltid sol och varmt, trevliga människor och god mat. Enkelt lixom. Jag var här med ungarna ett par gånger på 90-talet men har glömt hur bra det är. Så det kan nog bli fler panikresor hit nån jobbig vinter, men kanske mer åt Aya Napa-hållet som är närmare flygplatsen 🙂
