Igår kom vår lille kille tillbaka till oss, för att spendera sin andra helg här i Tumba. Det var en väldigt trött och sockerspeedad 6-åring fick vi hem, han hade nämligen varit på sitt livs första disco. Så det tog en liten stund att coola ner honom, men när han väl gjorde det så bäddade vi ner oss i sängen och började läsa en bok. Det tog inte lång tid förrän ögonen föll igen och ungen sov som en gris.
Imorse vaknade jag vid 8.40 och då sov resten av gänget fortfarande. Martin vaknade vid 9, men Baileys och Minior sov… jag stökade runt lite, duschade… inte ett ljud från Miniors rum. Vid 10.10 vaknade Baileys och gick in och väckte Minior som sömnigt gick ner till oss i vardagsrummet. Han fick sitta med oss och morna sej lite och sen försökte vi få i honom lite frukost. Lönlöst! Han fick välja själv och bestämde sej för havregrynsgröt, men åt kanske 3 skedar. Det spelade ingen roll vad jag försökte med, men eftersom klockan var så mycket så lät jag det vara.
Vi drog iväg till Ica Maxi istället för att handla grejer till pepparkaksbaket som skulle gå av stapeln idag. Väl på plats fick Minior bestämma lunchen. Det blev hamburgare med bröd, hemmagjorda. När vi kom hem började Martin fixa lunchen medan Minior och jag packade skokartongen till Skokartongsappallen. Den går ut på att man tar en skokartong som man packar med grejer och utanpå skriver man vem den passar. På vår står det Pojke 6-7 år och Minior fick bestämma innehållet. Det blev en mössa, vantar, lite godis, en pixi-bok, en plånbok, en tandborste och tandkräm och lite annat smått och gott. På torsdag ska jag gå iväg med kartongen till en bil som kommer och hämtar de kartonger som finns här i närheten. Nu förstår Minior lite bättre att det finns barn som inte får några julklappar alls och att man ska hjälpas åt.
Även lunchen blev klen, han åt inte ens hela hamburgerköttet. Har en liten känsla av att han nallade av godiset han hade med sej hit, under förmiddagen och lite nu och då innan lunch. Men men… ungar i Sverige svälter inte ihjäl så jag låter honom hållas. Men han kunde glömma både godis och annat snask innan kvällen, middagen ska han äta! Innan lunchen hade vi hunnit börja skriva lite på hans önskelista. Minior tittade i olika broschyrer och pekade på det han önskade. Jag skrev med stora bokstäver som han härmade och skrev ner på sin önskelista, som han ska ge till Tomten imorrn.
Efter lunch kom Junior hit och vi började fixa pepparkakshuset och gjorde pepparkakor. Vi hade köpt färdiga mallar som vi brukar, men det konstiga var att det saknades en del i paketet. Men men, vi hade pepparkaksdeg hemma, så Junior gjorde den biten som saknades och kunde på så sätt få ett stadigt hus. Med mycket kristyr syns knappt skarven eller reservdelen. Minior bakade pepparkakor för glatta livet och efter en stund fick han hjälp av Martin. Junior fixade huset och var sedan tvungen att åka iväg, så jag tog över och började spritsa kristyr. Men efter en stund tog Martin över och tillsammans med Minior pyntade de färdigt och ställde huset på plats bland tomtarna på skåpet. Nu är vi färdigpyntade!
Efter baket körde vi igång en film och Minior satte sej på plats med kuddar, filt och hund. Han orkar ungefär en timme, sen är det tråkigt. Men han får väl ha lite tråkigt då, det utvecklar bara fantasin enligt mej. Så han går ett varv, sen sätter han sej igen. Och nu sa han att han var hungrig… och så sneglade han på pepparkakorna. Haha, trodde han va?! Jag sa att han kunde ta en banan, men att godis och pepparkakor var uteslutet när man inte ätit knappt någon lunch. Han ville inte ha någon frukt, utan väntar nu på middagen. Det blir hemmagjord pizza, med en skinka som han inte ville att vi skulle köpa (men det gjorde vi ändå förstås). Så nu är han tydligen hungrig iaf… ska bli intressant att se om han äter något den här gången.
Vi har märkt att han har börjat försöka köra lite med oss och han blir lite frustrerad när det inte funkar. Martin har hur mycket tålamod som helst och jag struntar i om han är gnällig och sur. Det är inget som stör mej eller som han har ont av. Han kommer nog märka rätt snart att det inte funkar och att vi inte ger med oss av lite tjat. Jag kan inte påstå att jag är särskilt sträng, men jag har några principer som funkat på mina ungar och som jag fortsätter med. Å han blir inte särskilt sur, utan tittar mest på mej och börjar prata om något annat.
Det är ju inte meningen att vi ska uppfostra honom, det är hans föräldrars jobb. Men bor man i någon annans hem så är det andra regler att följa. Oavsett om man är stor eller liten. Å det är bara sunt att han försöker gå runt oss och hitta på egna regler, det tyder ändå på att han tänker själv, har en egen vilja och vågar uttrycka sej. Sånt gillar jag. Egentligen är de truligare ungarna roligast, de är en utmaning i sej och har kluriga funderingar. Minior pratar mer och mer om sina tankar och det är helt fantastiskt att höra honom berätta.
Tänk att jag får uppleva detta igen och att Martin får ta del av ett litet barns tankar och uppväxt. Många säger att vi gör en otroligt fin insats, men jag kan ärligt säga att Minior ger oss hur mycket som helst tillbaka. Jag är så glad att vi tog chansen att bli kontaktfamilj. Det berikar vårt liv otroligt mycket! Nu ska vi ses igen i mellandagarna och då ska vi se om vi kanske kan ta en finlandskryssning, men risken är att det blir för dyrt. Vi får se. Kanske får försöka be om sponsring från Viking eller nåt. Det skulle vara en kul grej att ta med honom på.
Nu blire pizza, håll tummarna för att ungen äter 🙂
Nu har jag frågat ut Martin om allt som händer här hemma och om han tycker att jag är så dålig på att göra saker i hushållet som jag just nu tycker att jag är. Han sa nej! Med stort utropstecken. Han tycker tvärtom, att han inte gör så himla mycket heller…
