Tumba Kyrka

Nä, jag har varken dött eller trillat av planeten. Jag har jobbat i Kyrkovalet och det är tydligen nästan lika illa… Jag är helt slut och funkar inte alls idag.

Nu kanske ni undrar ”Vaddå jobbat i Kyrkovalet?” Jo, jag och resten av familjen satt som valförrättare hela dagen igår och innan dess har vi varit på utbildning för att veta vad vi håller på med. Ett roligt jobb som ger bra betalt, men det är en låååååång dag!

Igår gick vi upp före tuppen och gick hemifrån redan 7.15. Martin och Junior skulle sitta på kansliet i Tumba Centrum, Senior och jag skulle sitta i Tumba Kyrka. Alla skulle vi göra samma sak; ta emot röster och i bästa fall skulle de bli många!

Vi möblerade lokalen, ställde ut skyltar och satte upp instruktioner. Klockan 8 öppnade vallokalen och sen var det en ganska jämn ström av människor hela dagen. I vanliga val har man sedan öppet hela dagen, men i kyrkovalet har man stängt en timme under gudstjänst. Men även då ska minst två personer vara på plats för att ”vakta” valurnan. Sen öppnar man vallokalen igen och kör på fram till 20.00.

Utsikten hela dagen

Jag hade inte sovit så mycket under natten och var supertrött, så där så man mår illa och knappt kan hålla ögonen öppna. Det bådade inte så gott för en lång dag där koncentrationen måste vara på topp efter att vallokalen stängs på kvällen. Men jag gjorde så gott jag kunde och hällde i mej te och kaffe. Så kom eftermiddagen och en av kollegorna ville inte ha sin paus, så han överlät den till mej vilket gav mej två timmars ledigt i sträck! Jag skyndade hem och tvärslocknade i sängen och sov en timme med en nöjd hund brevid mej. Å när jag vaknade var jag betydligt piggare, så där så att det tydligen syntes efter som de andra kommenterade det när jag kom tillbaka.

Allt flöt på som det skulle och när vi skulle räkna ihop rösterna gick det jättebra de två första valen, men när vi räknade ihop det tredje och sista stämde inte siffrorna. Martin och Junior var redan färdiga och hade kommit hem, men trots att det var sent så kom Martin upp och hjälpte oss att bli färdiga. Klockan 23 var vi hemma igen och dök i säng! Å inatt sov jag som en död och idag känns det som jag går i nån slags dvala. Himla skönt att man inte jobbar idag kan man väl säga.

Tyvärr var valdeltagande som vanligt lågt, även om det var lite bättre än för fyra år sedan. Jag som är lite statistiknörd gjorde min egna lilla platsundersökning, den kan du se här brevid. Som ni ser så är det inte någon vidare representation av våra unga medborgare, det är något som jag personligen hoppas ska ändras till de två valen nästa år. Annars ligger vi rätt risigt till. Man måste förstå att vår rösträtt är något man i andra länder slåss för och ska vara rädd om. Vi som föräldrar måste prata om detta med våra barn. Om man inte vet vad man ska rösta på, rösta då blank och visa åtminstone att du inte är likgiltig utan att du bara inte hittar något bra alternativ. Hur ska vi annars kunna förändra vårt samhälle? Vi måste vara med och påverka och iaf orka ta oss till en valurna när vi har chansen.

Killarna verkade tycka att det var en ganska kul grej att vara med om, så iaf Senior vill anmäla sej som valförrättare till EU-valet till våren och Riksdagsvalet nästa höst. Å lite extra pengar tackar man ju inte nej till  🙂

Om du också är intresserad av att jobba som valförrättare tar du kontakt med antingen Svenska kyrkans kansli där du bor (man behöver inte vara medlem i kyrkan) och/eller Kommunens Valnämnd om det gäller EU- eller Riksdagsvalet. Gör det nu, så kanske det är du som tar emot rösterna vid nästa val! Det är både intressant, kul och lönsamt. Så häng med!!!

Ett ämne som både berör och upprör mej är Härskartekniker ibland även kallat det osynliga våldet. Jag kallar det mobbing! Jag och många med mej har varit utsatt för det och har mått väldigt dåligt av det, men tyvärr verkar det inte finnas särskilt mycket att göra åt det.

Härskartekniker har till syfte att förminska en annan människa. Det kan gå till så att man medvetet uttalar ett namn fel, knappar på mobilen medan någon pratar, bläddrar i papper, gäspar eller ser allmänt ointresserad ut. Man kanske skrattar ironiskt när någon säger något eller förlöjligar det någon säger eller personen i fråga. Det kan också gå så långt som att man undanhåller information och ”missar” att meddela om ett möte eller plats blivit ändrad osv.

Allt detta har jag och en mängd andra kvinnor blivit utsatta för massor med gånger. Så blir man nämligen ofta behandlad om man befinner sej i en situation med många som är äldre än sej själv eller om jag som kvinna ska samarbeta med en grupp män som är rädda om sin maktposition.

I mitt fall har det handlat om att utesluta mej från gruppen och helst readera mej från jordens yta. Detta har handlar om politiska sammanhang men även i föreningslivet. Jag är en känd idéspruta som många vill ha i sina arbetsgrupper, men jag tar också ganska stor plats och trillar på möjligheter och chanser som folk kan bli lite avundsjuka på. Enligt Jante får man inte ta plats… då får man smisk och det har jag fått.

Jag har varit med om att folk bytt både plats, tid och dag på möten och ”missat” att meddela mej. Man har börjat prata i mindre grupper runt bordet när jag hållit ett anförande. Det har gäspats demonstrativt och tittats på klockan otaliga gånger. Man har tagit ordet ifrån mej eller ”missat” att jag begärt ordet. Mitt namn har man förlöjligat eller uttalat fel, ofta har jag dessutom fått heta ”Lilla Gumman”. I politiska nomineringar har mina nomineringar ”kommit bort” trots att jag blivit nominerad från flera håll. Min idéer och förslag har man negligerat och förlöjligat och senare gjort om till sin egna förslag. Så går det till i politiken även på högre ort, så det är rätt vanligt, men surt för mej som kom med idén. Vid luncher har folk lämnat bordet när jag satt mej där eller vänt upp stolar för att markera upptagna platser när jag närmat mej.

Så här hade jag det under ett tiotal år, innan jag insåg att det faktiskt inte var mej det var fel på och att jag var värd något bättre och till slut hoppade jag av karusellen. Jag blir alltså inte särskilt förvånad när jag hör att folk blir behandlade så här på olika håll, det är lixom så livet är när makt är inblandat. Att kvinnor förminskas på det här sättet är mer regel än undantag har jag förstått. Jag satte ofta ner foten och gapade mej blå om hur jag blev behandlad, men det förändrad ändå inget. Ville jag vara kvar i leken fick jag minsann leken tåla. Just det fick jag höra en miljon gånger!

Nu hör jag hur en bekant (manlig) blir behandla på samma sätt, en man som det gått bra för och som inte stött på så många hinder förut. Han går också ut med detta öppet och får sympati från flera håll. En man som behandlas så här är kanske inte lika vanligt, men existerar förstås. När jag skrev fick jag knappt några sympatier alls, han får en hel del. Handlar det om att han är man eller att han är mer omtyckt än vad jag var/är? Jag tror tyvärr på det första… Och att han har en maktposition som gör att många inte vill eller vågar stöta sej med honom utan klappar honom på ryggen för att ligga bra till själva.

Så vad är mitt råd till alla som utsätts för härskartekniker eller mobbing som det ju faktiskt är? Jag vet inte. Jag försökte på alla sätt att motarbeta det och få folk att förstå att detta var fel. Det gick så långt att ombudsmän högre upp i leden pratade med de personer som utsatte mej för detta, eftersom det klart och tydligt var mobbing det var fråga om. Man bad dem till och med att avsäga sej sina uppdrag eftersom de bevisligen inte var lämpliga att leda en grupp. Men inget hände mer än att jag fick veta att det var fult gjort av mej att försöka ”sätta dit dem”. Det var alltså JAG som helt plötsligt var boven och bråkstaken… inte de som mobbat mej eller ljugit om mej. Så jag har inget bra råd, mer än att se värdet på sej själv. Är jag värd den här behandlingen? Vill jag verkligen ha detta i min vardag? Är det värt kampen och målet? Är det detta jag vill att mina barn ska se och höra om mej? Jag tyckte inte det och hoppade av.

Efter många år såg jag äntligen mitt värde, hoppade av och blev en lyckligare människa. Jag vet att mobbingen fortsätter; av samma personer – men med andra offer. Så ”ska” det tydligen vara i politiken/föreningslivet och jag avskyr det! Jag är värd något bättre. Jag är värd att ha människor runt mej som uppskattar mej och det jag gör. Jag är helt enkelt bättre än dem! Där rök Jante all världens väg  🙂

Blir du utsatt för härskartekniker eller mobbas du? Hoppa av tåget! Även om det känns fel, så är det inte mycket annat du kan göra. Detta kommer alltid att finnas kvar så länge det finns folk som vill ha makt. Jag tänker inte bli en av dem och jag är helt säker på att jag lever ett rikare liv än alla dem tillsammans! Det är inte dej det är fel på, tvärtom! Mobbing är aldrig den mobbades fel, men det är kanske vi som får vara den klokare av de två parterna och bryta mönstret för oss själva. För vår skull!